Så är man ute och springer med sin pappa längs Öresund. Jag: gymtränad, iklädd avancerade funktionsplagg, pulsanpassad musik och helt nya ”framtidslöpskor” (enligt försäljaren). Pappa: Iklädd några gamla shorts, något pannband och dubbelt så gammal som jag. Så susar han förbi och sedan kommer jag aldrig ikapp honom igen. Han tar till och med igen sig på en bänk i solen ett tag för att minska utklassningen något, den gamle officern. 

Nu är jag på plats i min allra käraste hemstad Helsingborg. 23 grader varmt, strålande sol och vårt fina hus på höger sida av bilden. Pinsam grej på Arlanda: Stod i kön till gaten med Aftonbladet i handen. Säger till min syrra: ”Ja, då slänger man väl Sportbladet i vanlig ordning”. Så står Robert Laul precis bakom i kön och säger hej 🙁

Långfredagens morgon möter jag upp min lovely syster Mia vid Arlanda Express och sedan flyger vi mot Helsingborg för en påskhelg i klass med den mest legendariska formen av påskhelger.

Min andra fabolous syster Anna är redan på plats (nej, vid närmare eftertanke är hon just nu i Malmö och slår klackarna i taket med vårt fina indie-crew Malmö edition). Är så klart avundsjuk, men en annan var tvungen att stanna i Stockholm och skriva viktiga tidningssidor osv.

Tidigare i dag bakade Anna och min mamma en påsktårta med ungefär 104 ingredienser (tänk vit choklad, någon maräng, limoncello och gud vet vad). (Läste i alla fall det på twitter).

Fatta att jag flyger mot trerättersmiddagar fyllda med filéer och skumpa nu!

Min skärtorsdagskväll fungerade som så att jag hade en massa övertidstimmar som jag fick kompa ut när jag var klar. Det blev någon gång efter 21 och då mötte jag upp älskade, talangfulla Zandra. 

Vi stod på Kåken och trängdes och drack någon öl. Pratade om livet och om hur jag är ett medium som kan se in i framtiden. (Sant). Okej, med viss modifikation, men ändå. Mitt bästa är att analysera andras relationer. Ger svinbra tips osv.

Zandra kallar mig redan Saida och jag tänker att det skulle kunna bli en lukrativ lösning om jag någon gång står utan jobb: Typ skaffa en tingeltangel-sajt och erbjuda svinbra tjänster. 

Älskar min gamla hemstad Helsingborg och det kommer att bli fantastiskt i morgon kväll när vi stiger in på PL13 och de spelar ”Suicide” med The Slaves. 

Det enda jag kommer att sakna med Stockholm är den fina, överintelligenta Zandra Lundberg.

Här kommer en bild på denna vän.

Det där med att jag peppade folk i två dygn, romantiserade, jobbade med storytelling och vinklade upp en potentiell upplevelse av McDonald’s nya 1955-kampanj – ja, till och med omnämnde hamburgermålet som ”1955:an” lite causal och lade upp storslagna middagsplaner – och sedan: tog med tre kollegor tidigare i kväll på denna kampanjupplevelse. 

Så var det inte ens gott. 

Sådan enorm besvikelse.

Är fortfarande ledsen.

Det var ett tag sedan jag gjorde popkultursvepet. Detta är i alla fall mina aprilfavoriter:

Musik

The Vaccines – bandet som spelar slamrig indie och kommer från London. Från början tyckte jag att det var för enkelt, nästan så det skulle kännas karikatyrartat att älska det. Men när jag har kommit över att alla låtarna påminner om en gitarrdistad, uppspeadad version av den här gamla day time-såpans signaturmelodi, har jag insett att jag är tokig i dem.

Här finner ni albumet ”What did you expect from the Vaccines?” som släpptes i mars.

Veronica Maggio – en artist som för mig alltid legat i periferin på något sätt. Jag har aldrig tyckt något särskilt om henne. Däremot är jag överförtjust i singeln ”Jag kommer” och nästa vecka kommer albumet ”Satan i gatan” (minus för löjlig titel). 

Bok

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Jag har just böjat på den men är redan tokig. Jag har ju en svår faibless för young adult-romaner, allra helst med någon form av apokalyps-plot. Denna bok innehåller just detta, inklusive fantastiska personporträtt (vilket brukar vara genrens absolut svagaste punkt). 

Oskuldens tid av Edith Wharton – en gammal klassiker som jag konstigt nog inte har läst förrän nu. Älskar 1880-talets New York på alla sätt och ”Oskuldens tid” i synnerhet. 

TV

The Kennedys – miniserien om klanen Kennedy med JFK och Jackie Kennedy i fokus. Älskar den här typen av tv; kläderna, miljön, familjeskandalerna, politiken osv. Serien visas på SVT och finns på SVT Play.

Nittileaks – programmet där Filip Hammar och Fredrik Wikingsson dissikerar mitt favoritdecennium 90-talet. Älskar gammalt arkivmaterial. Trots att det kändes som i går blir det helt plötsligt tydligt hur taffligt allt var på den tiden. Men charmigt och underbart, givetvis.

DVD

Downton Abbey – eftersom jag missade den här brittiska supersuccén när den gick på tv eftersom jag jobbade ungefär hela tiden, fick jag DVD:n i födelsedagspresent av mina systrar. Nu är jag fast. Pampigt slott, art nouveau-detaljer, familjeintriger, fantastiska kläder osv. Jag är besatt av brittisk artistokrati, framför allt från svunnen tid och ”Downton Abbey” är den största tv-succén sedan ”Brideshead Revisited”, vilken jag också avgudar.

Som sist – lista era bästa popkulturpärlor den här månaden och länka tillbaka så jag får ta del av era tips.

Eftersom det är måndag bör man ju också lyssna på ”I don’t like Mondays”. I stället för att beundra Bob Geldof som jag brukar, beundrar jag i dag hans solglasögon från 1979. 

Jag har velat ha ett par sådana ända sedan den första solstrålen syntes i år. Det närmaste jag kommer är dessa från Monki. Tyvärr ser det ut som jag har på mig ett par barnsolglasögon när jag provar dem.

I går hade Nöjesbladet den traditionsenliga karaokekvällen. Jag körde tyvärr ”Boten Anna” OCH dansade ”technodansen”. Självhatet inför det?

Reporter-Niklas, Kvällsreporter-Martin och Musikguru-Markus.

Kvällsreporter-Jessica, Stenhårda Jon och Joni.

Krönikörstjärnan Zandra, Legendariska tv-Gossen och så jag då.

Reporter-Joni och Webbchef/Morrissey-Martin.

Webb-tv-stjärnorna Kris och Sanna.

Nöjespappan Klas och redigerarstjärnorna Fredrik och Stefan.

En bild från i lördags på mig och min syrra Anna. Vi sjunger till någon britpop-låt i Marie Laveaus källare. 

Fotograf: Den strålande Katti Ottosson.

Så har man gått runt hela dagen i nån konstig ”mantel” som man råkade rafsa ihop i söndags på H&M. Fattar inte hur jag tänker ibland. Hade en skinnjacka till och det såg ut som jag hade en halv grå, stickad långkjol. Såg helt sjukt ut. 

Till råga på allt spelade dessa killar skivor på Riche så man fick åka dit och berömma deras genreöverskridande musikmixer i nåt gammalt smink. 

Som tur var flankerades jag av Zandra, denna vapendragare med Sveriges just nu mest bisarra hjärna.

Om man ska vara positiv var det en riktigt bra dag.

Vi råkade hitta ett luftgevär som låg och skräpade tillsammans med en 4000 kulor här på redaktionen. Jag och kvällsreporter-Martin har nu regelrätt slagsmål om vem som ska få äga det. Vi hotar varandra, höjer rösterna och hetsar. 

Sedan sa spelredaktören att det är hans för han fick den som promogrej för ett tag sedan. 

Då blev vi så ledsna så vi funderade på att åka upp till takterrassen och skjuta prick. 

Men då ingrep nyhetschefen och sa att vi skulle strunta i det. Man vill inte ge Resumé och Dagens Media rubriker i onödan. 

”Nöjesreportrar i skottlossning på skrytbyggets tak”. 

Osv.