Jonas Hassen Khemiri har blivit nominerad till Augustpriset. Hoppas han får det. Jag tycker att han är genial och jag kände att hela min syn på svensk litteratur vändes upp och ner efter att jag hade läst Ett öga rött. Okej, jag måste erkänna, språkpolis som jag är kliade det i hela  min kropp under de första trettio sidorna. Sedan bara njöt jag av hans sätt att nå fram till en problematik som aldrig hade kunnat nås genom grammatiskt korrekt svenska. Jonas Hassen Khemiri trollar med vårt lilla svenska språk och jag älskar det. Dessutom ser han mystisk och stilig ut. Precis som en svårmodig författare ska göra.

Jag har skickat ett bud till Ica Ringen som alldeles strax kommer tillbaka med min kryptonit, mjuk pepparkaka. Den ska inmundigas med en kopp te till sista avsnittet av CSI Las Vegas om tio minuter. Måndag kväll är kung.

Ska möta upp N snart och fixa med några biljetter till någon spelning. Jag älskar att gå på spelningar. Jag älskar saker som är gratis ännu mer. Därför är kombinationen gratis och spelning nästan oslagbar. Ok, jag medger, jag älskar goodie-bags också. Om jag inte tar fel tror jag att N skulle fixa mig på listan till Sparklehorse också. Ibland är livet snällt mot en.

Hemska tanke, hemska tanke. Det har, i ungefär en vecka, luktat ohyggligt illa i trappuppgången. Vi har alla skyllt på soprummet som av logiska skäl fått skulden för stanken. Nu fick jag just reda på att det tydligen inte alls var något problem med soprummet utan stanken kommer från en än så länge oförklarlig källa. Min första tanke är ju självklart att en granne har kolat vippen och ligger och självkomposteras som bäst på våning ett. I det här huset bor det nästan bara singlar så det kan ju vara så att ingen har saknat denna person på en vecka. En kompis berättade en vidrig historia om någon som var tvungen att använda en spade för att skyffla bort resterna av en död person som liksom hade smält in i golvet efter att ha legat död någon månad i sin lägenhet.

Idag sitter jag i ösregn och lyssnar på When You Where Young med The Killers på repeat. Det är ett utmärkt soundtrack till trattkantarellstorkning.

Helgen avslutades igår med middag hemma hos lillasyster Anna. Hon hade fixat en fantastisk mexikansk festmåltid. Hennes potatis, ost och purjo-quesadillas är outstanding. Drack ett glas rött och åt desto mer i gott sällskap av Mia, Niklas, Affe och Anna. Avslutade med att attackera en exklusiv chokladask. Sedan stack jag och N hem och kollade på ett avsnitt av Big Love innan vi somnade.

Jag är så glad att jag har mina systrar. Speciellt nu när båda bor i samma stad som jag. Det finns inga bättre, pålitligare, lojalare eller roligare tjejer. Istället för konkurrens så unnar vi varandra allt bra som händer. Om någon inte är på topp så finns vi där för varandra till sista blodsdroppen. Vi skulle aldrig baktala någon eller ljuga för varandra. Bättre pepping-människor finns inte. Vi inser hur värdefull vår relation är och skulle därför aldrig sätta den på spel i något sammanhang. Inget är viktigt nog om det riskerar att rubba vänskapen. Däremot är har vi en kanske ovanligt hög smärttröskel och flippar inte av småsaker som många andra tjejer gör. Vi har viktigare saker att prata om än skitsaker.

Minsta lillasyster Mia var här förra vecka och sa fundersamt: ”är det inte konstigt att med tanke på hur lika vi ändå är att ingen har blivit intresserad av samma kille, eller gillat någons pojkvän lite för mycket?”. Jag tyckte inte att det var konstigt alls. Om vi träffar en snygg och trevlig kille och någon av oss systrar får bra kontakt med honom så backar vi andra och är enbart glada för vår systers skull. Om någon redan har träffat en kille så får han genast rollen som asexuell släkting för oss andra. Vi surar inte. Vi gnäller inte. Vi tänker inte på oss själva först för det gör de andra två systrarna. Vi är lojala. Och vi är bäst.

Hurra! Vi fick en hel bärkasse trattkantareller av N:s föräldrar. Veckan som kommer ska jag äta kantareller varje dag. Eller åtminstone ofta.

Vilken utekväll det blev igår! Lider av sviterna idag. Vi började hemma hos Mia med massor av folk i ett litet studentrum. Sedan drog vi allihop till Slussen och Debaser. Eftersom det var Fritz Corners nioårsjubileum fick man en skiva när man gick in. Jag valde Ed Green. Den ska bli kul att lyssna på. Vi var ett helt gäng – våra kompisar, Niklas kompisar och så vidare på Debaser. Det var så kul när nästan alla man vill träffa befinner sig på samma ställe. Det händer alltför sällan, tycker jag. Jag sprang som vanligt omkring och snackade med folk och hade kul.

Efter stängning drog vi oss självklart till grillen och åt oss mätta på pommes. Efter otaliga dramer med olika vänner drog jag hem med N och sov.

Idag ska vi på söndagmiddag hon Anna. Hon kommer att laga något gott misstänker jag. Är redan hungrig!

Dags att laga mat nu. Det blir spagetti. Om jag hade varit tvungen att välja en sak som jag skulle äta i resten av mitt liv så skulle det vara spagetti. Vad hade du valt? N valde frukt. Jag tror nog att min syrra Anna skulle ha valt potatis.

Den här spagettin kommer dock med både broccoli, crème fraîche, vin och skinka. Och mycket parmesan. Gott.

Så har man hunnit med en brunch med Anna, Mia, Anne och Affe på String. Jag vågade inte mig på hela buffén med tanke på min magkatarr och med tanke på kombinationen Malin och buffé i åtanke, vilket vanligtvis slutar i koma. Jag nöjde mig med en halv macka med skagenröra vilket kändes som ett hopplöst otrendigt val men ack så gott. Den näpna Le Sport-Örjan satt och fikade han också strax bredvid tillsammans med en laptop. Vi spekulerade i huruvuda han skapade ny musik eller bara satt i Ventrilo och spelade lite DotA. Svaret fick vi aldrig.

Sedan promenerade vi bort till Slussen för att möta N. På vägen dit blev Anna och jag stoppade och tillfrågade om vi ville bli hårmodeller på Toni&Guy. Det vågade vi inte eftersom han inte kunde garantera att vi inte skulle få typ kort stubb på halva huvudet och långt på andra halvan och typ ett horn av blått hår som lugg och resten färgat i lila. Så kul ville vi inte ha.

Vi mötte upp N och drog oss till Galleri Kontrast där vi tittade på World Press Photo 2006. Utställningen var som väntat bra. Efter det sällade jag med Anna och Niklas som shoppade på H&M i Brunogallerian. Tog sedan tunnelbanan hem på grund av värkande fötter i stövlar. Såg Herr Virtanen i samma vagn när han hoppade av på Medborgarplatsen. Nu är det dags att ta det lugnt i ett par timmar innan vi ska hem till Mia på förfest. Det bådar gott för ikväll!