För någon vecka sedan var jag ute på ett ställe och sprang såklart in i några spanska affärsmän som man fick byta några ord med. Efter ett tag undrade en spanjor vem jag stod och spanade in. Jag nickade diskret åt den snubbe som var offret för kvällen och spanjoren utbrister: ”men han är ju riktigt ful!” (fast på spanska). ”Hmmm”, tänkte jag, ”han har ju rätt – killen är inte snygg alls”. Det var då min teori såg dagens ljus.

 Efter att ha spenderat så kopiöst mycket tid i Spanien så kan jag på ett rättvisande sätt påstå att de flesta spanjorer är fula eller extremt fula. Endast en liten procent är vad man kallar heta spanjorer. De andra går runt i sin ”spanish haircut” kända exempel på den är prinsen och Zapatero (eller i annat fall en Torres-frisyr), träningsbyxor, t-shirt, gympaskor, juvel i öronen och ibland en midjeväska. Underklädesmässigt är det förvånansvärt populärt med ”killtrosor” – alltså slip. Om man befinner sig i ett land där utbudet är så fattigt, blir det naturliga att ragga på de som är snygga. Men tillbaka till min teori. I Sverige ser nästan alla killar trevliga ut (renskrubbade, ståtliga och fräscha) så man är så bortskämd och till och med uttråkad av dessa vackra kloner så att en ful kille sticker ut och fångar ens intresse. Jag insåg alltså detta när den där spanjoren påtalade mitt offers brist på skönhet. Jag kom fram till att ful är det nya snygg. Kan det verkligen vara så?

Nu har jag äntligen sprungit. Det gick över förväntan. Känner mig sjukt nöjd med mig själv. Middag nu och sen CSI.

Idag är det besvärligt att sola eftersom jag fick tre regndroppar på mig. Mitt liv är så tungt…. En hackspett dog mitt framför mina ögon innan. Det var traumatiskt och jag undrar om det kan ge otur?

I går kväll åt jag japp och kollade på TV. Pratade i telefon med Minisyster som jobbade ihjäl sig i södra Spanien. Pratade även med Exet i Madrid eftersom jag var tvungen att dra hela Pete Doherty-historien för honom. Han tyckte att det var lika kul som jag.

Ska ge mig ut och springa snart. Håller bara på att bygga upp lite motivation.

Känner att tiden går så snabbt nu när det äntligen blev sommar. Två helger i Stockholm kvar innan man drar söderut. En av dessa helger är dessutom midsommar. Har glömt att fundera över vad man ska göra. Vi borde väl äta något och sitta i någon typ av natur. Behöver bara några tjusiga/vettiga singelsnubbar som vi kan fira med. Äh, sånt löser sig.

Vilken kväll det var i går kväll! Stod vid scenen på Debaser och fick en tvångsspelning av Pete Doherty och hans Babyshambles. Helt vansinnigt. Fantastiskt kul att höra Fuck forever och se denna heroinstörda person från några centimeters håll. Han var inte särskilt fräsch direkt. Men det var dock Pete som stod (snarare låg eller krälade) där. Tur man inte drog till Hultsfred för att se den snubben spela alltså. Pete hade kommit till Debaser köksvägen och frågat om han kunde spelar för ett par gratisöl. Debaser hade tackat nej men det ignorerade Pete och gjorde alltså en vansinnig men kass spelning tills Debaser stängde av elektriciteten och tre vakter lyfte ut honom. Mycket classy!

Sprang senare in i honom och hans nakna, svettiga överkropp när han var på väg därifrån och kände mig äcklad. Undrar om han har skabb och om det i så fall kan smitta sådär.

Resten av kvällen gick åt till att snacka med folk och kolla in den tjusige CF. Hade kul och avslutade kvällen med ett practical joke i sann slapsticksanda – efter stängning var det massor av folk utanför Debaser och jag, syrran, CF och en polare till honom hittade en stol som bara hade tre ben. Denna stol placerade vi mitt bland folket och roade sedan oss med att titta på hur många som satte sig i den och trillade. Mycket kul – tills någon blev förbannad och verkade vilja spöa oss. Då pilade vi snabbt iväg till Slussens t-bana. Avböjde klokt nog efterfest med rom och cola på Skanstull. Somnade sent, alltför sent.

Har solat idag med Lillasyster och Lilla My och skrattat åt allt. Sedan tågade vi till Konsum och införskaffade choklad, sedan till pizzerian där vi köpte pizza och blev mobbade av den onda pizzabagaren.

Jag har verkligen fastnat hemma ikväll. Tänkte dra ut men kände helt plötsligt att jag inte orkade. Lyssnar på bästa musiken i alla fall. Vilken mix av the Littl’ans, Radiohead, Babyshambles, Embassy, Hello Saferide, Stone roses, you name it. Och lite rödvin. Jag är för tjusig för att sitta hemma egentligen. Hade jag bara haft fula mysbyxor på mig (med snygga skor till, som David) eller en hiskelig frisyr så hade det inte känts som om man slängde bort en kväll som skulle bli lyckad (är på ovanligt gott humör). Jaja, ska ut imorgon kväll.

Ska fokusera på saker att se fram emot!

• Grillfest hos Lilla Mys familj imorgon kväll
• Vidare ut till Debaser med tjejerna
• Någon fest på F12 på söndag
• Sola och bada på måndag
• Ut och äta på Pet sounds på onsdag med hela ”parti-gänget” hahaha
• Till Helsingborg (med flyg, puh) den 3 juli
• Minisemester i Västkustskärgården med familj och släkt i några dagar (hoppas på fint väder så man kan åka båt och bada med minikusinerna).
• Möjligen en minisemester i Danmark – Helsingör, Köpenhamn, Nivå, you name it.
• Åka tillbaka till Sthlm den 18 juli och ha kul i en dryg vecka.
• 27 juli till Barcelona med Lillasyster och hänga hos vänner.
• 31 juli – tåget ner till vår lilla by.
• Hänga i byn med alla gamla vänner, lyssna på indie och dricka coronitas med systrarna.
• Hem till Sthlm den 25 augusti efter att alla har lämnat mig själv i byn typ 6 dagar innan.
• Inget mer att se fram emot. Typiskt.

Inte så dåligt ändå.

Jag har ätit en fantastisk måltid bestående av färsk pasta med parmaskinka och parmesan och sedan en tarte chocolate. Till detta avnjöt jag ett glas lätt italienskt rödvin. Min franska haschrökargranne gav mig en flaska innan han flyttade tillbaka till Paris. Tittade på London live medan jag åt och njöt i fulla drag. Mitt eget sällskap är oslagbart. Ibland. Grahan Coxon är underbar och likaså Dirty pretty things!

Lilla My ringde och undrade om jag inte skulle följa med henne och hennes entourage till Trädgården. Jag har inte bestämt mig än. Jag har en sådan där kväll när jag tycker att jag själv är förträffligt rolig.

Jag kanske verkade självupptagen och obehaglig när jag beskrev mina drömmars man. Nog för att jag kan vara både och, så har jag dock självinsikt nog att inse att jag måste nog ha något att erbjuda denna perfekta man. Och vad är då det? Hmmm. Jag är rolig (tycker i och för sig endast de som är direkt släkt med mig och i samma generation), jag är snygg (mamma säger dock att jag ”inte är en naturlig skönhet”, men det skulle hon säkert förneka om hon hörde det nu – jag förebrår henne inte – vem är snygg när den just vaknat?), jag är smart (jag utger mig inte alltid för det men då är det alltid iskallt kalkylerat), jag är neurotisk (en fin blandning av prestationsångest, hybris, självförakt och kreativitet), jag har ett gott hjärta (även om det inte alltid verkar så, så är jag snäll – åtminstone hyser jag 100 % lojalitet mot mina närmsta – ungefär snarlik en maffiafamiljs). Men jag kan också vara dryg, manipulativ och gnällig. Men som sagt – jag menar oftast väl. Dessutom lagar jag fantastisk mat. Detta blev som en kontaktannons. Vad obehagligt.

Eller, jag vill nog egentligen bara att den där drömmannen ska vara snäll, utan flickvän och inte drogberoende. Ska det vara så svårt?

Idag har jag hängt på söder med syrran. Hon skulle klippa sig och jag ville kolla lite butiker. Det var varmt men trevligt. När vi kom hem låg vi och solade ett tag och beklagade oss över våra missbildade ben. Vi misstänker att vi båda har fått någon typ av elefantsjuka. Syrran sprang säkert en hel meter i ren panik för att förbränna någon kalori. Jag sprang faktiskt på riktigt i morse – snabbt i 45 minuter. Not bad.

Kom på att jag inte har några planer för i kväll och kände att det skulle vara ett bra tillfälle för en dejt. Kollade mobilens telefonbok och ändrade mig snabbt. Hur kan man ha så många nummer men absolut ingen att dejta? Jag måste ut och uppdatera. Eller orkar faktiskt inte. Kommer ändå inte hitta någon jag gillar.

Jag har alltid tyckt att intelligens är den mest tilldragande egenskapen hos en kille. Har funderat vidare på det och kommit fram till att det inte riktigt är så enkelt. Intelligent är absolut inte automatiskt lika med attraktiv. Med min nördfobi så blir det en större grupp som direkt utesluts (alla KTH:are, alla scoutliknande typer, äh, ni fattar grejen). Det krävs alltså mer än bara intelligens. Han måste vara begåvad med en självklar intelligens som också inkluderar något mer eller mindre kreativt (sifferintelligens och tekniska kunskaper göre sig icke besvär). Han måste ha den typen av humor som endast begåvade människor lyckas med. Han måste också kunna uttrycka sig både verbalt och skriftligt på en hög nivå, ha någon typ av musikalisk talang (absolut inte detsamma som att ha ett källarband!!) och gärna någon form av konstnärligt/arkitekturintresse (men han får absolut inte vara ”konstnär” – orkar inte ens börja klaga på den typen av killar). Utöver detta måste han ha en djup självinsikt och en hel del kunskaper kring psykologi, kommunikation och jämställdehetsdebatten. Han får absolut inte vara för smal (jag avskyr riktigt taniga killar) men inte heller en tjockis. Han bör ha en personlig, avslappnad stil som känns självklar samtidigt som den är genomtänkt. Han får absolut inte ha ryggsäck som ”smart väska” eller tycka om äcklig mat. Han bör verkligen inte vara blyg eller tillbakadragen, då jag har en starkt tendens till att hålla oändliga paniska monologer med sådana människor vilket bara resulterar i ren och skär ångest. Han får heller inte konkurrera om platsen som medelpunkt  – gärna komplettera dock. Äh, jag orkar inte mer – jag kommer ju aldrig att hitta honom.

Glömde skriva att han självklart måste vara snygg också. Om någon känner sig träffad av denna beskrivning kan jag meddela att du antagligen är en självupptagen narcissist/störd psykopat som tror att du kan leva upp till dessa krav. Om du mot förmodan inte är det får du gärna skicka ett mejl.

Tänk om Babyshambles verkligen dyker upp på Hultsfred! Fick den uppenbarelsen idag när jag gick och lyssnade på Fuck forever 19 gånger i sträck i mp3:n. Då blir jag så knäckt för att jag inte är i de småländska skogarna. Men Pete är ju ändå borttappad så det ser ju inte så ljust ut.

Det var en trevlig men kort spelning med Hello Saferide på Debasers uteservering igår. Vi stod och huttrade – alldeles för tunnklädda – vid någon infravärme. När T dök upp bestämde vi två oss för att gå till ett ställe inomhus och hamnade på Ljunggrens och tog en öl och pratade bort några timmar. Det var mycket catch up och skvaller. Drog hem i vettig tid.

Idag går jag igenom gamla kassetter och hittade en akustisk demo(?)version av Elastica – Blue. Hittade också mycket annat konstigt men bra från början av 1990-talet. Gosh, jag börjar bli gammal som sitter och drömmer mig tillbaka till den ”gamla goda tiden” då Damon Albarn inte hade guldkedja och medelålderssolglasögon, trummisen i Lush inte hade hängt sig än och Pete Doherty bara var tolv år gammal och missbrukade enbart isglass. Vilka glada dagar!

Jag minns mitt 1990-tal när min största kvinnliga förebild var Justine Frishman från Elastica. Jag hade samma frisyr och hårfärg (hahaha och klädstil),

Min lillasyster var galen i Sarah Cracknell från Saint Etienne och gick aldrig ut utan sin tiara och små klänningar.

Those were the days….