Eftersom det råder lite Harry Potter-feber i mitt läger just nu (läser sista boken och peppar inför filmen samtidigt) så resonerar jag också i Harry Potter-termer. Till exempel så brukar min syrra Anna alltid ha en massa svarta rosetter på sig – i diademet, på skon, på toppen – ja, emellanåt allt samtidigt (men då skäms hon och skyller på att hon var trött på morgonen). Därför har jag gett henne Harry Potter-namnet Rosetta. Inte nog med att det passar – man hör direkt att det är en snäll karaktär vi pratar om (till skillnad från Bellatrix Lestrange och Narcissa Malfoy). Kanske döper jag henne till Talk-a-lot i efternamn: Rosetta Talk-a-lot. Nu ska jag bara komma på ett till mig själv.

Ondingen Bellatrix Lestrange

Nu börjar Skånesemestern sjunga på sista refrängen. För ett par timmar sedan tog min syrra tåget mot huvudstaden och själv är jag kvar nästan exakt ett dygn till innan det bär av norrut. Idag shoppade jag smågrejer på Väla (Helsingborgs stora köpcentrum). Det blev ett överdimensionerat diadem med tyllrosett och ett par svarta jeansleggings. Nu ska jag snart få grillade havskräftor med hemmagjort vitlöks- och persiljesmör. Sedan dillstuvad färskpotatis med gravlax. Sådana grejer gör att man inte vill åka tillbaka.

När vi kom hem från Malmö igår drog vi nästan direkt till Båstad. Där promenerade vi omkring med våra föräldrar, mötte släktingar (min pappa är uppväxt i Båstad om somrarna), kollade lite tennis (bestämde oss för att börja spela tennis med start i Spanien i sommar då vi ska hyra bana på tennisklubben…), beundrade c:a tusen Porschar och framför allt en Ferrari Dino från sextiotalet. Sedan skrattade vi lite åt nittonåringarna som betalat en förmögenhet för att få festa till vidrigt dålig musik på Pepe’s och stod där som apor i bur och pekdansade.

I fredags åkte jag och min syrra från Helsingborg till Malmö och Möllan för att få en kväll i nostalgin, musikens och vänskapens tecken. Först gick vi till Pildammarna och hade picknick medan vi kollade Frida Hyvönen med ett halvt öra. ’

Jag letade upp en kofta som jag alltid hade i typ sjuan. Den har jag haft på mig varje dag sedan jag kom till Skåne. Vet ej om jag är tidigt nittiotalshipp eller bara sjukt omodern.

Efter parken gick vi hem till Madeleine och lyssnade på musik och hängde ett tag. Därefter promenerade vi de två minuterna till Debaser (jag som tycker att jag bor nära i Stockholm – då är det ju två STATIONER bort). Debaser Malmö påminner mer om Slussen inredningsmässigt men med vissa drag av Medis. Uteserveringen var en liten dröm med lummiga träd, kulörta ungdomslampor hängande mellan desamma och en kille som stod och grillade korv för en tjuga hela natten.

Jag har just smakat det kanske godaste jag någonsin ätit – Salsa di Noci, eller på svenska: valnötssås. Det ser ut som brun pesto och görs på valnötter, olivolja och lite parmesanost. Inget konstigt men något så vansinnigt gott så jag inte förstår hur jag ska kunna ta igen 31 år utan denna produkt. Den smakar som det där barndomsgodiset nötcreme fast minus den söta kakaomassan eller vad det nu är.

Här är jag och steker i Båstad. Festen är redan igång på Pepe’s men jag hänger med familjen, dricker läsk och kollar in båtar och F-kändisar.

Det känns just nu som att jag håller på med någon slags tävling i stil med ”Skåne runt med allehanda transportmedel”. Igår fick jag och min syrra skjuts till Möllevången i Malmö och tillbringade sedan kvällen med konsert, picknick och utgång – foton kommer. I dag tog vi tåget tillbaka till Helsingborg vid 13 och har nu tagit varsin snabbdusch och en lunch på stående fot och inom fem minuter sitter vi i bilen igen med destination Båstad. Det är ju den första av de numera två tennisveckorna där och det är lite av en familjetradition att åka dit då. Kanske tar vi en glass. Och kollar in vrålåk som några 20-åriga slynglar har leasat med sina föräldrars Amex för att imponera på brudar och andra killar, såklart. Det är alltid rörande när människor anstränger sig så oerhört mycket för att uppfattas på rätt sätt.

Nu ska jag slänga på mig lite smink. Sedan bär det av till Malmö för en återförening av gamla skåneindiegänget från tidigt nittiotal. Vi fem har inte träffats allihop sedan kanske 1997. Men under gymnasiet skrev vi brev, spelade in blandband till varandra, åkte till Köpenhamn på miljarder konserter ihop, sov över hos varandra och flirtade med popluggar från hela västskåne. Och nu är det dags igen – äntligen – för oss fem att ha picknick, hänga, käka och gå på Debaser. Enda skillnaden mot sist är att vi helt plötsligt kommer in överallt. Det var ett gissel när man var 16 liksom.

Bild snodd från Facebook på sötaste tvillingarna och Sandy!

Och en repris från 1994 ungefär:

Idag har jag ätit lunch med mamma och min syrra på söta lilla Olsons Skafferi på Mariagatan i Helsingborg. Eftersom jag är besatt av all italiensk mat så har jag alltid varit hemskt förtjust i denna lilla restaurang. Från början var det bara en italiensk delikatessbutik och jag minns i slutet av åttiotalet när mamma och jag brukade köpa färska tagliatelliknyten där på fredagar. Långt innan färsk pasta fanns i varje kyldisk på Ica liksom. Sedan har serveringen blivit större och större och nu är det helt enkelt en pytteliten, urmysig restaurang i ett supergammalt korsvirkeshus. Här kan ni läsa mer.

Igår kväll gick vi såklart till Helsingborgs bästa bar – PL13. Där var det som vanligt världens bästa musik (hur ofta får man dansa till Stutter med Elastica och Ladykillers med Lush när man är ute liksom?). Ungefär så här såg det ut:

Jag anstränger mig hårt för att få med Morrissey i bakgrunden.

Anna och ännu en Morrissey.

Själva baren på PL13.