Jag är väldigt skrockfull. Ser jag en svart katt eller en spegel eller nycklar på bordet så får jag onda aningar, bli liksom på min vakt hela dagen.

På tisdag ska vi åka till Gotland. Först dog bilen. Sedan visade det sig att den inte skulle hinna lagas och alla hyrbilar i vettig prisklass var redan uthyrda. I förmiddags möttes jag av rubrikerna om Gotlandsfärjornas krock ackompanjerade av katastrofbilder.

Är det någon som inte tycker att jag borde åka till Gotland?

Just när jag håller på att semstersöva den här bloggen – ni vet som agenter alltid gör i filmer och tv-serier genom att strypa lufttillförseln hos offret så de blir medvetslösa ett slag – så kommer jag på andra tankar. Idag är nämligen denna bloggs första dag som redaktionell Aftonbladetblogg. Och en sådan kan vi väl inte söva trots semstertider? Numera ligger den här bloggen under nöje på Aftonbladetbloggens startsida. Och då och då krälar den säkert fram som en puff på förstasidan – om den nu inte är nedsövd vill säga. Så jag antar att jag bara kan säga: nu kör vi!

Ibland är livet så invant att man inte ifrågasätter det. Men idag ska jag ifrågasätta den redan ganska utskällda posten. Jag ställer mig nämligen väldigt skeptiskt till att posten inte delar ut brev på lördagar och söndagar.

Sedan tidernas begynnelse (nåja, postens begynnelse i alla fall) har man fått brev på vardagar men inte på helger. Förr i tiden var söndagar heliga på alla sätt som tänkas kan och på så sätt kan man förstå att vilodagen även borde inkludera brevbäraren.

Men sedan kom jag att tänka på att brev delas ut på lördagar i flera länder. När jag bodde i Frankrike fick vi post som en vanlig vardag och jag tror Spanien kör samma grej som Frankrike. Att söndagar är vilodag i Spanien behöver vi inte orda så mycket om. Där bommar hela nationen igen när det är dags för högmässa. Har man inte handlat mat på lördag förmiddag så får man i praktiken nöja sig med en kopp vatten till frukost på måndagen helt enkelt. Naturligt för spanjoren (eller spanjorskan – mannen sitter väl på en bar medan frugan åker och handlar) men problematiskt när man är en oplanerad svensk.

I Sverige har vi dock lagt den heliga söndagen bakom oss och kan handla mat vilken dag som helst. Vi kan numera också shoppa kläder, gå på flera apotek och till och med gå till Systembolaget på lördagar. Men posten hankar sig fram med den omoderna synen att post bara delas ut på vardagar.

Jag tänker att e-mailets framgångsskördar de senaste tio åren borde ha minskat antal brev som skickas per post. Rent logiskt borde det betyda att det finns mindre att göra inom postbranschen. Jag kan ha fel då jag inte direkt sitter med en magisterexamen i postvetenskap, men det känns som jag är något på spåren. Borde det då inte vara en bra idé att ta posten ur en gammeldags religiös affärsverksamhet och börja dela ut både lördag och söndag? Det handlar ju om två outnyttjade dagar i affärsmodellen.

(Anledningen till mitt nyväckta postintresse är att jag och min kille just registrerade oss på Lovefilm där de skickar DVD:er med post och vill ha en film tillbakaskickad innan de skickar en ny och jag vill se klart The 4400 men helgen kommer emellan och förstör mitt tv-serie-tittande).

Jag tycker att det är så roligt med folk som är duktiga på photohop. Därför gillar jag den här sajten där folk kan lägga upp sina roliga bilder som de suttit och knåpat med. De senaste dagarna har jag snöat in på renässansgalleriet och skrattat åt alla som har suttit och lagt in Hollywoodkändisar i kända tavlor. Här har jag själv satt ihop några av bilderna från sajten med originalmålningarna bara för att ni ska få en hint om hur mycket kul man kan hitta där. Är ni sugna på fler renässansbilder på kändisar ska ni titta här. Nedan följer: Drew Barrymore, Jake Gyllenhaal och Angelina Jolie (som är ett mycket populärt ansikte på den där sajten).

Dagens lärdom: att på allvar reda på vad skillanden mellan generisk och generell egentligen är. (Har undrat i typ tio år men aldrig orkat kolla upp). Generella saker är allmängiltiga medan generiska är platsfyllnad, sägs det.

Här kommer några exempel på saker och företeelser som jag tycker extra mycket om.

Le Marais i Paris, Macarons i alla färger, The Cure, Rokokodrottningar med tillhörande bakverk, Alfons Mucha-planscher, Art Noveau-metro-nedgångar och vampyrer.

Jag läser lite om Neandertalare och märker att min hjärna ställer följande fråga: om neandertalare skulle ha levt nu och en människa valde att bli ihop med en – skulle denna relation i så fall benämnas som tidelag?

Igår kväll stod jag och Niklas i videobutiken på Götgatan (ja, nu har jag verkligen börjat hänga där sedan jag lämnade kriminaliteten bakom mig, blev en fullvärdig medborgare och dessutom uppskattar alla form av nittiotalsnostalgi). Först tänkte vi hyra film och byggde den potentiella filmen på följande parametrar:

-konspiration

-dystopi

-övernaturliga förmågor

-minst ett par stora städer i världen faller/sprängs/drunkar etc

Vi stod och höll i filmen Push ganska länge tills vi råkade hitta tv-serie-hyllan som låg lite gömd vid alla barnfilmer. Där fanns verkligen alla tv-serier man kan tänka sig och som icke-medlem i videobutiken kostade en säsong ungefär 50 kronor för en vecka. Där och då insåg jag ju att det skulle bli min undergång. Tänk er kombinationen av uppdämt tv-seriebehov sedan den 1 april i kombination med löjligt enkel tillgång (för det är ju inte på något sätt lika kul att streama serier från datorn).

Vi hyrde i alla fall de två första säsongerna av The 4400. Jag har aldrig sett den serien förut trots att jag alltid har varit lite attraherad av den. Första säsongen är bara fem avsnitt men är uppbyggd lite som en miniserie, avsnitten är längre. Förutom ett par lite taffliga skådespelarinsatser är the 4400 urbra. Den innehåller allt det där jag gillar med sci-fi. Lyssna på detta:

Under hela 1900-talet har människor förts bort på ett oförklarligt sätt: en liten flicka på 40-talet, en svart man från 1951, en fru och mamma till en sexmånadersbebis 1993, en 17-årig pojke (vars kusin som var med hamnade i koma) tre år tidigare.

En dag kommer ett ljusklot till jorden – i Seattleområdet (hela världen tror att det är en komet som går väldigt nära jorden) och lämnar av 4400 människor vid en sjö. Det är alla de som har försvunnit. För dessa människor känns det som att det var igår de fördes bort och de har inga minnen av vad som hänt sedan dess. Istället har ju deras familjer hunnit dö, hunnit gifta om sig, eller bara bli väldigt, väldigt gamla under tiden.

Efter ett tag märker de 4400 också att de var och en har en typ av egenskap som de inte hade innan de blev bortförda.

Nu ska jag sätta igång säsong två och är hemskt glad att jag har säsong tre och fyra framför mig också.

Här har det inte varit mycket till uppdatering över helgen. Men jag har helt enkelt inte haft tid (igår) och haft energi (idag). Igår fixade jag nämligen till en grillfest nere på vår innergård.

Egentligen skulle vi dra ner till Trädgården men när det började regna gick vi upp i lägenheten och fortsatte med efterrätt, strawberry daiquiris och ungefär hela nittiotalets grunge-repertoar. Vid ett trillade några vänner och syskon förbi från Trädgården för att säga hej. Vi andra fyra fortsatte fram till klockan var fyra som att inte fanns någon morgondag. Men det gjorde det. (Och därför har jag inte varit så datasugen. Eller sugen på något faktiskt). Men allt som allt: en hemskt trevlig kväll.

Bästa Popjunkien.

Mats, Katti, Niklas och Mia som ej fastnade på bild är också här. Känns som vi är på urban exploration ungefär.