Brrr. Är permanent nedkyld sedan gårdagen på Popaganda. Har inte frusit så mycket…någonsin. Jag hoppades att någon skulle spilla ut en kopp kaffe på mig för att bli varm. Jag och K fick en briljant idé om som gick ut på att springa allt vad vi hade över festivalområdet i förhoppning om att på så sätt få igång blodcirkulationen och bli lite varmare. Tyvärr var inte mina gummistövlar de bästa löpskorna och när jag susade fram så snabbt benen bar mig råkade okänd person fälla mig och jag flög upp i luften innan jag slog i marken, glidandes på mage ett par meter framåt. Ett 30-tal personer pekade och gapskrattade och jag kände att jag hade blivit nog förnedrad.

I’m from Barcelona var det gladaste igår. De fick i alla fall den 9-gradiga värmen att kännas som minst 12. K påstod att de såg ut som en särklass.  Henrik Berggren stod i samma kläder som för över ett decennium sedan och ylade sorgliga sånger som alltid. Han gjorde också en 10-minuters version av ”When we were winning”. Det var ett tag sedan någon av oss var seventeen. Kände mig som jag tillhörde en annan generation (vilket jag tydligen också gjorde). Lillasyster gick in i Langos-koma efter 20 minuter i kön. Då var vi så kalla så vi önskade att vi kunde bada i kokande vatten. Tog oss sedan in på Allhuset och Disco Bravo där många 11 och ett halvt-åringar dansade till lättsam indie. Två 12-åriga indie-killar tog kontakt med mig och jag trodde att de sa ”vad ni är snygga” om mig och mina vänner. Det visade sig sedan att de hade sagt ”vad ni ser döda ut”. Det var en glädjande komplimang. Förklarade pedagogiskt att man inte brukar få napp av den typen av pick-up-lines. Kollade Mew och försökte tina upp resten av kvällen. Stack hem vid halv ett och känner mig krasslig idag.

Ska åka och se ett par band ikväll. Måste sedan värma upp mig tills imorgon – då blir det en lång festivaldag.