Jag kom just hem från en kvällspromenad genom ett vårregnigt Södermalm. Jag och min kille tog vägen längs Hammarby Sjö hem och spanade över Hammarby Sjöstad. Det byggs fortfarande frenetiskt där och helt plötsligt hade ett nytt hus avtäckts vilket fick hela skylinen att se urban och häftig ut.

Jag blev riktigt sugen på ta båten över sjön med flyttkartongerna och flytta in. Niklas hade sett en annons i tidningen på en tvåa med 25 m2 takterrass. Skoja att man vid den här tidpunkten på våren blir lite till sig av tanken på att ha en nybyggd lägenhet med smarta förvarningsidéer och dessutom en terrass stor nog för att rymma bord med många stolar, jättegrill och några solbäddar. Jag hade ju bott på den där terrassen. Typ grillat dagarna i ända, legat och läst och blivit brun och suttit och druckit iskallt vin och tittat på solnedgången med Sicklakanalen och Hammarby Sjö som bakgrund.

Synd bara att det inte finns något tunnelbana eller några vettiga affärer (det finns ett Konsum men det är den dyraste mataffären i Stockholm) och att det verkar vara ett krav att ha en lustigt utformad barnvagn för att ha rätt att röra sig där. Plus för Max dock. Kan man behöva efter alla dessa takterrassvinnätter.

Gud vad jag gnäller. Jag råkade bläddra bakåt några inlägg och möttes oförberedd av en skitsur pensionär som ringer in till Tittarombudsmannen på tv4 för att klaga på att de har reklam. Inlägg efter inlägg kännetecknas av ”saker jag stör mig på” och ”den här personen var ful” eller annat mindre upplyftande. Nog för att jag kan vara småvresig och emellanåt cynisk (stör mig förresten på folk som kallar sig själva ”cyniska” – så tillgjort. Alltså: jag stör mig på mig själv) men jag är också snäll och till och med glad ibland. Det framgår ju uppenbarligen inte här direkt. Jag skyller på att jag faktiskt har känt mig lite krasslig de senaste dagarna med en försämring idag. När min kropp känner sig sjuk och trött så blir jag helt enkelt deppig. Och är man deppig har man ofta ett negativt fokus. Och då ser det ut som den här bloggen gör för tillfället. Sorry.

Det finns något som irriterar mig med uttryck som ”varm kram” eller ”varma hälsningar”. Det får mig alltd att tänka på ”varm toalettstol”. Vet inte varför. Men sedan har jag ju kanske aldrig varit en kramig person heller.

Jag sitter här och gör det man aldrig ska göra när man känner sig lite krasslig – det vill säga: googla symptom. Nu har jag kommit fram till att jag med stor sannolikhet lider av höghöjdsjuka. Det kan man nämligen få när man bestiger ett extremt högt berg på oerhört kort tid. Och det är ju precis vad jag har gjort här på Södermalm på förmiddagen. Fem träffar på höghöjdsjuka och en träff på elallergi. Jag som trodde att jag eventuellt mådde lite sämre i pollenallergin – att björken började sätta sig lite på luftrören och att det var därför jag har huvudvärk, känner mig trött och har svårt att andas ordentligt. Men nej.

Ni får ursäkta min dåliga uppdatering men jag har fått en så stor finne vid höger näsvinge så halva ansiktet är helförlamat. Detta innebär att jag inte kan koncentrera mig på något annat. Just nu funderar jag på om det börjar bli dags för hemoperation och samtidigt ta risken att se ut som Thom Yorke eller Milo Ventimiglia resten av livet eller bara vänta ut skiten.

Lite så här kan jag eventuellt se ut imorgon

Idag har jag sysslar med lite olika saker:

• Planterat två krukor med örtkryddor. Gräslök och Basilika. Fick smarta plastkrukor av Mamma och Pappa från Ikea i födelsedagspresent. Man fyllde på typ en deciliter vatten vilket fick den lilla jordtabletten att svälla och sedan toppade man med frön. Om tio veckor ska jag ha en miniörtträdgård.
• Skulle slänga en soppåse men blev utskälld av en granne för att jag tydligen borde ha delat upp den i två påsar (obs! samma granne som skällde ut mig i höstas/vintras när jag missade att hålla upp dörren för henne för att jag inte såg henne). Eftersom det inte var några problem med soppåsens storlek utan utskällningen berodde på ilska från grannens sida och jag råkade stå närmast så ställde jag mig i trappan med soppåsen och väntade tills hon skulle gå. Det gjorde hon ej. I ungefär sju minuter stod och hon tittade på mig, tre meter bort och lämnade till slut mig motvilligt när jag fibblade med mobilen med orden ”jag håller ögonen på dig”. Som att jag vore en fjortonårig vandal.
• Småbölade lite när min syrra Mia kom och räddade mig från arggrannen. Köpte scampi i rent återhämtningssyfte och lagade pasta med lillasyster.
• Min kille kom hem och jag, Mia och han kollade på skräckfilm. Blu-Ray. Det blir alldeles för bra bild så jag fick hög puls. 
• Nu ska jag snart slänga ut minsta lillasyster Mia för att bereda sängplats åt mellansyster Anna som har lånat ut sin lägenhet till delar av sitt gamla tjejgäng som är på Stockholmsbesök.