Jag läser som vanligt Magdalena Ribbings etikettspalt i DN och förundras ännu en gång över hur konstiga människor är. Ribbing fick ett brev där en gäst undrade var på artighetsskalan en inbjudan till bröllop med tema vitt låg (det vill säga att alla gästerna var tvungna att klä sig i helvitt). Ribbing menade att ett helvitt bröllop är oerhört pretentiöst och klädkoder används ju för att underlätta för gästerna så ingen behöver känna sig överklädd eller underklädd. Om man vet att ens bekantskapskrets inte äger frackar så är det direkt oartigt att ställa till med ett frackbröllop. Gästerna ska inte känna sig tvungna att köpa helt nya dyra kläder bara för att gå på ens bröllop. Om man tänker så är det snarare estetiken som är viktigt – inte gästerna eller själva sammankomsten. Och jag kan bara hålla med. Vill man leka Kent på Stadion -03 så får man ju hoppas att ens släkt och vänner också tycker att det är kul. Annars blir det ju ett jättestelt och lite löjligt tvång: typ en farmor i lucialinne och rullator,  femton ungar med gräsfläckar och ett gäng sura vänner som inte fick ha sina vanliga kläder. ”Fast så länge bröllopsfotot blir fint så…”

”Alla ska va’ vita” – Kent på Stadion 2003