Det klagas över den nutida musikens esoteriska oåtkomlighet. Att dagens tonsättare är fångade i ett limbo mellan marknadsekonomi, kommunikationer och teknisk utveckling. 

Tonsättaren ingår visserligen i musiklivet men ställer sällan upp på upplevelseindustrins premisser.

Och så har tonsättarens skakiga, sociala ställning varit en längre tid. Ja, faktiskt alltsedan de estetiska idealen vid förra sekelskiftet angav tonen av stilistisk individualisering. Tankarna om det musikaliska materialet HAR förändrats.

Men här är ett levande exempel på hur nutida musik överlevt tidens hårda formalisering. Jesper Nordin, som förlänger sin orkestermusik en armslängd med hjälp av datorns ”mjuka teknik”.