Spelvärlden är full av cynismer. Den talar ofta om varumärken, produkter och säljsiffror. Den samlar på alla möjliga vis in information om spelarens beteenden så att den vid nästa tillfälle kan erbjuda en ännu mer attraktiv produkt. Så håller det på.

Därför är det glädjande att Michel Ancel, rapporteras det idag, inte lämnat utvecklingen av omtalade spelet ”Beyond good & evil 2” som tidigare befarats.

Ancel är hjärnan bakom sju år gamla ”Beyond good & evil”, raka motsatsen till storbolagens ofta cyniska inställning till tv-spel. Visserligen står väldiga Ubisoft för utgivarskapet och möjligen var Michel Ancel tvungen att pitcha det som ett Zelda med en kvinnlig hjältinna.

Men resultatet var unikt. Fotojournalisten Jade tar hand om föräldralösa barn. Hon lever i förtryck. De styrande använder videokratin som smörjmedel för invånarnas tankar. När några av barnen kidnappas försöker Jade få klarhet i vad som hänt.

Fransmannen Ancel har i intervjuer berättat om frustrationen över att tidig information är svår att lita på, att sanningen inte sällan kommer ett halvår senare, möjligen för sent. Spelet kom ett par år efter elfte september och påminner tematiskt givetvis en del om det Berlusconi-styrda Italien.

Och han vågade vara politisk, han vågade ställa frågor, han vågade ta sig den konstnärliga rätten att berätta sin historia även om det innebar att han skulle stöta sig med någon. Detta är saker som fortfarande är tabu i spelvärlden, där de flesta utvecklare är PR-styrda robotar som staplar säljande floskler på varandra. Där allt är produkter och varumärken.

”Beyond good & evil” sålde inte bra men vi är många som tjatat i många år efter upprättelse, att Ancel ska få göra sin välförtjänta fortsättning på historien. En som förhoppningsvis uppmärksammas av långt fler.