Ibland, faktiskt ganska ofta när man är ute och jobbar på festival, är tekniken inte riktigt med oss. Andra gånger vill det sig bara inte.
Förra veckan tyckte vi till exempel att det var kul att uppmärksamma hajpade Year Of The Goat med en recension från Sweden Rock. Tyvärr fastnade den på vägen och lades aldrig ut på nätet som planerat. Så, jag tänkte, kanske kan den fungera som en liten uppladdning inför dagens gig på Metaltown nu klockan 16.00. Trevligt band onekligen.
/Jocke

+++
Year Of The Goat
Rockklassiker Stage, Sweden Rock festival
Bäst: ”Of darkness” och Per Broddessons Blackmore-melodiska gitarrsolon.
Sämst: Behöver växa till sig på scen för att verkligen övertyga.

Midlake är förmodligen långt ifrån något band gemene Sweden Rock-besökare vevar på Spotify. Men om Texasbandet spelade hårdrock i stället för lågmäld indierock skulle resultatet landa ytterst nära Norrköpings Year Of The Goat. Här finns samma trollskogsharmonier och vackert lömska melodier, bara hårdare och mer gitarrbaserade.
Hajpade i spåren av ockultromantikerna Ghost gör sextetten ett lovande intryck med sin dystra men inställsamma 70-talsrock. Någon ny svensk sensation av samma dignitet är de inte men Year Of The Goat har snabbt hittat mycket personlighet bland tajta gitarrdueller, snygga sångmelodier och light-satanism. Låtmaterialet imponerar, sångaren Thomas Eriksson har en unik ton i rösten och gitarristen Per Broddesson är bitvis briljant.
Nu behöver bandet bara hitta mer självförtroende på scenen för att verkligen gripa tag.
Joacim Persson