Hoppsan, där höll det på att bli fel igen…

Satt och skrev om någon film som ska gå på Canal+ och det höll reflexmässigt på att bli att ”den har bra skådisar”.

Det heter inte skådisar. Det heter skådespelare.

Flashback till slutet av januari. Framåt småtimmarna. Efterfesten till Guldbaggegalan. Operabaren. Fullsmockat med filmkändisar. En av våra mest kända skådespelare har somnat i ett hörn. Sitter och småpratar med Claes Ljungmark, som firar sin välförtjänta Guldbagge för ”Det enda rationella” ihop med flickvännen.

Är sedan på väg hem när Jan Göransson – Svenska Filminstitutets presschef och allmänna mysgubbe # 1 – hugger tag i mig och trycker ned mig vid ett annat bord, mellan Arja Saijonmaa och Harriet Andersson.

Den sistnämnda har jag aldrig träffat förr, så jag tar artigt i hand. Hinner inte säga något förrän hon säger:

– Andersson jag också. Harriet. Skådespelerska.

– Jo, jag vet… börjar jag, känner mig väldigt stolt inombords för att hon faktiskt verkar veta vem jag är, men blir omedelbart avbruten i de tankarna:

– Jo, jag sa SKÅDESPELERSKA!

– Jo, jag vet…

– Du brukar skriva skådis. Det låter som kändis. Det är förminskande, tycker jag.

Försöker mig sedan på en rörig förklaring att ibland måste en kortrecension av en film ha en viss längd och då är skådis ett kortare ord än skådespelerska, men inser samtidigt att det är något som nog aldrig håller i en rättegång. Det gör det inte heller. Juryn Harriet Andersson avfärdar det direkt:

– Det är en förklaring jag kan förstå, men aldrig acceptera.

Sedan hade vi ett riktigt trevligt samtal.

Och eftersom jag skriver små kortrecensioner av filmer till tv-tidningen i stort sett varje dag, tänker jag på Harriet Andersson ungefär lika ofta. Hon sitter på min axel, med en pekpinne i handen…

Att hon är en av landets genom tiderna bästa skådespelerskor visste ni förstås redan.

Om inte, börja med att se ”Sommaren med Monika” från 1953. Det var den filmen som gav en ung Woody Allen kåtslag.

Sedan finns det 70-80 filmer till att se. Läs sedan Jan Lumholdts förträffliga biografi där hon frispråkigt berättar om både filmerna och sig själv privat.

Ett semestertips om det blir regnigt eller om ni inte har kommit på vad ni ska göra den här sommaren…