Dagens tv-krönika: Luther är arg som ett bi
avMan ser en och annan fotbollsspelare tappa humöret dessa dagar.
Men argast av dem alla – det är TV4:s nya tv-polis John Luther.
Han mer eller mindre tuggar fradga.
Såg ni premiären av TV4:s nya brittiska deckare ”Luther” i går?
Visst var den konstig?
Och ännu konstigare blir den, kan jag tala om.
För bortsett från att serien nästan gör någon form av ofrivillig parodi på ett klassiskt upplägg (en härjad men ytterst dedikerad snut retar sina överordnade genom att använda sig av okonventionella metoder – och har förstört sitt äktenskap genom att negligera sin kvinna), så finns det liksom ingen rim och reson i det som händer.
Mordutredan John Luther (Idris Elba, känd från betydligt bättre ”The wire”) beter sig helt enkelt inte logiskt. Han gör konstiga saker. Drar konstiga slutsatser. Och utvecklar konstiga relationer (ni vet den där psykopaten i går – han blir typ kompis med henne).
Och han vrålar jättemycket. Brusar upp för minsta lilla. Slår näven i väggen. Välter bord.
Karln har så kort stubin att han blir komisk. En dramadrottning.
Dessutom säger folk saker som låter som klippta ur en gammal noirfilm – och man undrar lite grann om inte England tar hand om sina gamla.
För den som har knåpat ihop de där replikerna måste ha varit mer eller mindre antik, och borde ha fått gå i pension för länge sedan.
”Luther” är inte en direkt dålig serie.
Men en jättekonstig. Och överspelad.
Och så Ernst Kirchsteiger då.
Hans ”Sommar med Ernst” säsongsstartade i TV4 går. Och det var det gamla vanliga.
Han hade fått tag på ett riktigt läckert objekt att sätta tänderna i – och körde på för fullt med sin väl inarbetade trivseltomtestil.
En stil som fortfarande funkar hyfsat, antar jag – men som känns lite mer industrialiserad och självmedveten, och lite mindre spontan och uppriktig, för varje år som går.
Jag får en känsla av en man som har byggt sitt personliga varumärke så bra att det nästan har tagit över personen bakom det.
I kväll tittar jag på ”In treatment” i SVT2.
En serie som tål att ses om både en och två gånger.
90-tal
”Twin Peaks” (Kanal 9) är en ljuvlig repris.
00-tal
För att inte tala om hur glad man blir av att se ”Sopranos” (SVT) igen.