Vi på redaktionen hade en diskussion om barnprogram på lunchen. Många av oss har barn, så det är lätt hänt (till de andras stora glädje…).

Lovisa har märkt att SvampBob Fyrkant (SpongeBob SquarePants) är en rätt skruvad serie. Bara namnet, liksom.

Någon antyddde något om att de som gjort serien ”måste knarka”. 

Vi, de flesta i 30-årsåldern, började fundera. Var inte barnprogrammen man kollade på som liten också rätt… underliga?

Tja, det räckte med en snabb YouTube-koll för att inse att man som vuxen får helt andra, inte alls så barnvänliga, associationer av programmen man satt på ryamattan med en banankola och kollade på tv en eftermiddag för 20 år sedan.

Ett exempel är ”Doktor Snuggles”. Man inser snabbt att doktorns äventyr inte alls är så långt ifrån en svettig lsd-mardröm ur ”Fear and loathing in Las Vegas”, filmatiseringen av Hunter S Thomsons roman om när han och hans förvirrade advokat åker till Las Vegas och testar alla droger från a-z.

I det här avsnittet (se nedan) är Dr Snuggles på jakt efter det ”flygande sirapsträdet” (..?). Den lille gubben, i randiga brallor och kastrullhjälm, flyger ut i rymden med sina vänner, en grävling, en talande klocka, två galet stirrande kaniner och en anka i amiralskostym i sitt rymdskepp, som går under namnet ”Spruttibangbang”.

”Han kanske gömmer sig bakom månen eller så”, gissar grävlingen med misstänkt tandlös röst.

”Hej, han har flugit vilse”, konstaterar Snuggles innan de attackeras av ett gäng aggresiva kometer och störtar in i regnbågen, flankerade av en flygande fårflock.

I regnbågen, bland mil efter mil av skära moln, bor den prickige giraffen Puckli som hälsar Snuggles gäng välkomna till ”vaggviselandet”. Snuggles studsar glatt ut ur skeppet på sitt paraply, som har en ankskalle som handtag.

Och så fortsätter det. Dr Gonzo, Benicio Del Toros rollfigur i ”Fear and loathing…”, skulle sälja sin morsa för att komma till det stället. Och då har jag inte ens nämnt avsnitten där Snuggles tar hjälp av Kosmoskatten (!?), figuren med tv-världens mest underliga röst efter Bengt Magnusson och, ja, Puckli faktiskt.

Jag hävdar absolut inte att den nederländsk-tysk-brittiska produktionen blandat något rökbart från Amsterdam med något sniffbart från Sheffield under Oktoberfest i München, men självaste David Lynch skulle inte skrivit ett mer skruvat manus. Misstänker även att ”Twin peaks”-skaparen har alla ”Doktor Snuggles”-säsongerna på dvd.

 

Ett annat exempel är ”Professor Balthazar”.

Serien, som liknar en Jimi Hendrix-affisch från -67 i psykedeliska inslag, handlar om professor Balthazar som hittar lösningar på alla sina vänners problem genom sin ”universalmaskin” som producerar en färgglad brygd. Brygden slängs på problemet, och vips – allt är bra! Say no more…

 

Ledsen SvampBob. Du må vara skruvad, men mot min barndoms tv-program har du inte en chans.