En bibel för misantroper
avKriminalförfattaren Don Winslow från San Diego har skrivit 13 böcker.
Av dem har romanen ”The life and death of Bobby Z” redan blivit film.
”The winter of Frankie Machine”, en saltstänkt surfnoir om en pensionerad lönnmördare, har legat i startblocken för en framtida biopremiär sen 2005.
Med Michael Mann som regissör och Robert DeNiro i huvudrollen som Frankie Machine.
Ändå är informationen på Wikipedia om Don Winslow, som Janet Maslin på New York Times påpekar i en lyrisk recension av nya ”Savages”, knapphändig. Profilen hade fått plats på ett A4-ark.
Don Winslow väntar tyvärr fortfarande på att den breda publiken ska upptäcka honom. Trots att han ligger bakom mäktiga ”The power of the dog”, som fick titeln ”I hundarnas spår” när den översattes till svenska.
”The power of the dog” är för mexikanska drogkriget vad ”Gudfadern” blev för italienska maffian.
I ”Savages” återvänder Winslow till konflikten och miljöerna på gränsen mellan sydvästra USA och Mexiko.
Men om ”The power of the dog” var en episk gangstersaga är ”Savages”… nåt annat.
Winslow säger att ilska var den viktigaste drivkraften när han skrev boken. Han ville rensa systemet från sakernas tillstånd, politisk mobbning och korruption.
Vreden märks. Den märks av bara fan. I tempot och karaktärerna och tonen. Texten spöar läsaren med formuleringar som slår av tänder och käkben.
”Savages” handlar om hur två vänner, miljökämpen och filantropen Ben samt iskalle polaren Chon, skapar och säljer världens bästa marijuana. Allt borde vara frid och fröjd och awesome. Men ryktet om Bens och Chons business når The Baja Cartel, en av Mexikos största och mest hänsynslösa drogkarteller. Och de vill ha en del av kakan. En stor del.
”Savages” kommer knappast att passera obemärkt förbi. Oliver Stone har redan uttryckt intresse för att göra Hollywood-film av boken.
Bara inledningen av är så hård och genial att man undrar varför ingen gjort det förut.
Den förklarar vad som väntar och hur jävligt det kommer bli.
Första kapitlet består av två ord.
”Fuck you”.
/Markus Larsson