Ser ni ordleken nedan?

I föregående blogginlägg?

”Bonita Slidren”, står det.

Och jag har just blivit förnedrad – FÖRNEDRAD, säger jag – här på redaktionen.

Alla andra tyckte att detta anagram var jätteenkelt. Kanske det lättaste någonsin. Jag tyckte det var övermänskligt svårt.

– Menar du att du inte ser vad det är, undrar Jens.

– Du skämtar va? Du måste ju skämta, utbrister Sylvia.

– Jag tycker det var JÄTTELÄTT, triumferar Kristin.

– Ser du verkligen inte vad det är!? rusar Ylva fram, gastande.

Jag blir stressad av detta. Allt låser sig.

Bonita Slidren, vem fan är det.

VEM? VEM? VEM!??

Alla tittar på mig, de tycker att jag är en idiot.

– Flytta upp s:et, fokusera på bokstäverna på nedre raden. Vilket efternamn blir det, säger Jens med ett snett leende.

Och då.

Då börjar min hjärna att arbeta igen.

Plötsligt ser jag det.

”Lidren”. Det är ju, i princip, ”Lindner”.

JAG är ”Bonita Slidren”.

Jag är en idiot, hur kunde jag inte se?

Så kan också en dag på Sveriges största nöjesredaktion börja.