Va? Jag har alltså blivit blåst i alla år.
Är inte Lasse Bengtsson en stor traventusiast?

Ni vet hur det kan vara. Man tänker inte så noga, man ser inte samband. Jag har alltid fått för mig att TV4:s fine profil Lasse Bengtsson är TOKIG i V75 och att det är därför han tippar varje lördag i ”Nyhetsmorgon”.
När i går vikarien Lena Sundström gjorde samma sak – och valde hästar efter nationalitet och namn – insåg jag: Det är ju sponsrat! Det hänger ihop med spelbolaget ATG och ”Vinnare V75” i samma kanal.
Dumstrut på mig. Naivt att tro att innehållet i en kommersiell tv-kanal står fri. Trisslottskrapningen i programmet bygger ju inte heller på programledarnas enorma vurm för dobbel.

TV-nykomlingen Sundström skötte sig i övrigt godkänt som Lassevikarie. Några amatörmissar (”Nu blir det nyheter”, just efter nyheterna och vädret, innan reklamen, och ”Vi är födda samma år” till den charmerande regissören Othman Karim, som dock var född 1968 mot Sundströms 1972) men i stort förde hon den mycket långsamma morgonskutan i hamn med gediget handlag. Bristen på varm utstrålning kompenserar Sundström med klyftiga repliker.
Samtalet med Karim, som gjort filmen ”Om kärleken” med svenska stjärnor och Danny Glover var förmiddagens höjdpunkt, och stressdoktorn Thomas Danielsson är ett ständigt återkommande relationslösningsfynd.
Vi fick ett trevligt hemma-hos-möte hos Marcus Vinnerborg som blir den förste europeiske domaren i NHL, meteorologen Ulrika Andersson hade dragit till Skurusund för att berätta att vädret blir ännu sämre och så slutade alltihopa med en bisarr ”Sjösättningsrap” med artisten Göran Samuelsson på instrumentet ritsch-ratsch-låda (nej, fråga inte).
Det var ett gediget sommartorkaprogram.
Att ”Nyhetsmorgon” ens sänds är värt en eloge till TV4. I övrigt är det ju mest repriser och gamla långfilmer om sommaren.
Men en fråga kvarstår: Hur är det med Lasse Bengtssons travintresse? Har han fejkat det i alla dessa år?

I kväll tittar jag på reprisen av ”Roslings värd” kl 20.00, SVT2.

JA
ICA-reklamen. ”Jag och en god vän ska rida nakna på Gotland”. ”Jag ska konfirmera mig, jag kuggade förra året igen”. Världsklass.

NEJ
Reklamen för dubbel-cd:n ”Ljuva danska sånger” ger ruggigt smetiga 90-talsrysningar.

När det är Kristina som har namnsdag finns det också en hel del att välja på. Både svenskt och engelskt.

Men det är sommar och helg och vad passar bättre än Kristina från Duvemåla och Helen Sjöholm?

Även dagens namnsdagsbarn är omsjunget, av så skilda storheter som Sisters of Mercy, Hot Chocolate och Schytts.

”For Emma” med Bon Iver är bra, vacker och värdig.

Men Emma låter finast när Angelique Kidjo sjunger, från det rakt igenom fantastiska albumet Djin djin.

Någon har bildsatt låten på YouTube.

Stieg Larsson-febern i USA visar inga tecken på avmattning.

Tvärtom.

Det här är slog USA Today till med i dag. 

Alla tre böckerna i serien finns avbildade på tidningens förstasida.

Det är inte många gånger en bok får såna proportioner i det här landet.

Vad kan möjligtvis vara mer opassande att dricka dessa tropiskt varma dagar än en klassisk Hot Shot?

Galliano, kaffe och grädde i en varm och skön mix – herregud så fel just nu.

Snackade med en kompis om denna retro-drink häromdagen, då han drog en skön story om sin studenttid i den småländska staden.

En bekant till min kompis satt en förmodat sen kväll, detta var 1993, och spånade fritt kring ämnet ”Hot shot”. Och blottade ett stycke dumhet när han sade:

– Alltså, han som kom på Hot Shot – fatta vad han är RIK idag!

Galliano, kaffe och en klick vispgrädde – kan man verkligen ta patent på det?

Nåväl, här är klassikern förevigad och pimpad:

I dagens blaska bidrar jag med en bilaga om fängelseön Alcatraz (går även att ladda ner som pdf eller mp3-fil HÄR). Det har gjorts ett gäng filmer om den mystiska ön i San Francisco Bay genom åren – en del bra, en del usla. Från början tänkte jag lista dem i bilagan, men det gick inte av utrymmesskäl. Så här är mina tre favoritfilmer om ön…och en rulle ni bör undvika:

1. ”Flykten från Alcatraz” (1979)

Regi: Don Siegel. I rollerna: Clint Eastwood, Fred Ward, mfl

Alcatrazrullarnas Heliga Graal, mycket tack vare Clintans medverkan förstås. Här berättas den sanna historien om det berömda rymningsförsöket från 1962, när tre fångar försvann spårlöst en natt i juni. Alcatraz-nördar som jag hittar så klart en hel del faktafel, och ställen där Hollywood förskönat verkligheten för att det ska bli en bättre story. Men på det stora hela är det en förbluffande autentisk skildring av flykten, och scenen där Clint blir uppraggad av en biffig fånge som slurpar spagetti är obetalbar.

2. ”The Birdman of Alcatraz” (1962). Regi: John Frankenheimer. I rollerna: Burt Lancaster, m fl

 Om Hollywood tog sig vissa friheter med historieskrivningen i ”Flykten från Alcatraz” fabulerade de mer eller mindre fritt här. Verklighetens Robert ”Birdman” Stroud var ingen Beppe Wolgers-liknande mysfarbror som gillade att gulla med fåglar. Han var en psykopatisk dubbelmördare som skröt om att han tänkte döda barn när han släpptes ut ur finkan. Tack och lov gjorde han aldrig det, trots att kändisar som Burt Lancaster gjorde sitt bästa för att beveka fängelsemyndigheterna. Trots detta är det här en spännande rulle, som välförtjänt fick flera Oscar-nomineringar. Men man bör se den som ren fiktion.

3. ”Alcatraz – the whole shocking story” (1980) Regi: Paul Krasny. I rollerna: Michael Beck, m fl

Bortglömd tv-film i två delar, med Michael Beck i rollen som Clarence Carnes. Filmen följer Carnes liv – från hans ankomst till ön 1945 när han var blott arton år gammal (den yngste fången som någonsin skickades till Alcatraz), till hans medverkan i det blodiga ”Slaget om Alcatraz” 1946 och de efterföljande åren i isoleringscell (där hans granne för övrigt var den ovan nämnde Robert Stroud). Telly ”Kojak” Savalas dyker upp i en skön roll som bankrånaren Joe Cretzer. Har, så vitt jag vet, aldrig visats i svensk tv. Men den är fyrtiotusen gånger mer spännande än Morden i jävla Midsomer, folks.

…och så den sämsta Alcatraz-rullen någonsin. UNDVIK!

”Överlagt mord” (1995) Regi: Marc Rocco. I rollerna: Christian Slater, Kevin Bacon, m fl

Denna dyngfilm utger sig för att skildra efterspelet kring rymningsförsöket 1939, som slutade med att den ökände gangstern Doc Barker sköts ihjäl. Två av rymlingarna som överlevde men togs till fånga började sedan bråka, vilket resulterade i att en av dem, Rufus McCain, knivhöggs till döds av Henri Young (här sanslöst ruttet spelad av Kevin Bacon). Vid den efterföljande rättegången hävdade Youngs försvarsadvokat (här spelad av Slater) att de grymma förhållandena på Alcatraz hade gjort hans klient vansinnig, och att han därför borde frias för dådet by reason of insanity.

”Överlagt mord” litar inte på den sanna historiens inneboende drama, utan blir tvungen att salta den med alla fängelsefilmsklichéer den kan hitta: den sadistiska fångvaktaren, den helgonliknande, oskyldigt dömde hjältefången (verklighetens Young var verkligen ingen korgosse) innan den slutar med att Bacon tar livet av sig för att äntligen ”kunna bli fri”. Verklighetens Young har inte setts till sedan 1972, när han avvek från en permis. Han kanske fortfarande lever, med andra ord. Han kanske till och med har sett den här filmen…men man hoppas för hans skull att han slapp utsättas för det.