Kikki Danielsson.
Det är något speciellt med henne. Nu letar hon efter en yngre man.

Missa inte dagens läsning i dag på Nöjesbladet:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article7458326.ab 

/Helena Trus

Är ”Ingen bor i skogen” en framtida svensk humorklassiker?

Behöver den bara lite tid att sjunka in?

Vem vet. Men rolig just nu – sommaren 2010 – är den i alla fall inte.

Det är alltid riskabelt att erkänna att man inte fattar poängen med vissa typer av humor.

Rör det sig om banal eller vulgär humor som man kan kategorisera som totalt osofistikerad är det förstås helt lugnt – men när det handlar om den typ av ”svåra” humor som Umeågruppen Klungan har ägnat sig åt under fem veckors tid i SVT… Då är det betydligt hårigare.

Eftersom man då själv riskerar att kategoriseras som totalt osofistikerad.

Men jag tänker ändå ge mig ut på djupt vatten och säga det; ”Ingen bor i skogen” – som avslutades i går – var helt enkelt en hopplös serie.

Och jag skulle tro att den fortfarande kommer att vara det om tio år.

För problemet var inte att det var för smal humor. Eller för svår humor. Eller humor som var före sin tid.

Utan att det var för dålig humor.

Visst glimrade det till i någon replik någon gång ibland, men trubbiga studentikosa pretentioner och ett klumpigt kopierat Roy Andersson-komplex låg som en våt filt över hela produktionen.

Det var mer ångestframkallande än roligt eller vasst – och om den här serien någonsin ges ut på dvd så ska jag ge den till någon som jag inte tycker om.

För övrigt kan man inte säga annat än att Lotta Engberg rattar allsången i TV4 som ett rent überproffs.

Jag tycker i och för sig personligen att det hela blir lite väl hurtigt mellan varven – men om man är lagd åt det klämkäcka och fröjdefulla hållet så förmodar jag att ”Lotta på Liseberg” verkligen gör jobbet.

Och Lotta känns åtminstone mer uppriktig i sin roll som trivseltomte än vad Anders Lundin gör på Skansen.

Synd bara att TV4 alltid måste ha med ett par moment där folk ska sms-svara på idiotfrågor i alla sina underhållningsprogram. Jag fattar att de vill ha in pengar, men det blir ju så förbaskat tjatigt och enfaldigt.

Vi är tv-tittare.

Inte får.

I kväll blir det mord och inga visor med säsongspremiären av ”Morden i Midsomer” i SVT.

Ja!

Mysfarbrorn Arne Hegerfors är en klockren sommarvikarie i TV4:s ”Nyhetsmorgon”.

Nej!

TV3:s smaklösa sensationsserie ”Generation fett” är för dålig för att ens reprisera en kväll i juli.

Äh,

Nöjesbloggens tipsare måste ha sovit. Såg ”The Expendables” i Santa Monica i kväll och Dolph är med i en rad scener. Bland annat medverkar han i filmens stora biljakt, tillsammans med Sylvester Stallone och Jet Li.

Att redan nu slå fast att ”The Expendables” inte är någon Oscarskandidat borde vi i varje fall slippa äta upp…

En dag som denna tänker vi lite extra på Östen Warnerbring, bara för att.
Här är hans fantastiska version av Gene Pitneys ”24 hours from Tulsa”:

/Martin

/Jan-Olov Andersson

Dagens tv-recension av Cecilia Gustavsson:

SVT1 – TV4: 1-0.
Det var ingen tvekan om vilket program som var bäst av kanalernas nya fredagssatsningar.
”Hemma hos”, i går med Caroline af Ugglas.
TV 4:s ”Postkodkampen” gick knappt att uthärda. I alla fall inte för den som gått ut högstadiet.
På papperet verkar inte idén så knasig: Lag från åtta olika svenska städer möts i tävlingar i vatten. Att skapa lokalkänsla hos tittarna brukar vara ett smart grepp, tänk bara på samma kanals succéprogram ”Körslaget”.
Först ut var Göteborg och Malmö, som stöttades av varsin kändis förstås: Kim Kärnfalk och Sandra Dahlberg. De fick prata ungefär två meningar i taget i denna hysteriska ”underhållning”.
Tävlingarna och de ackompanjerande skriken från publiken var helt enkelt enerverande. Ska det vara kul att se folk snubbla, plaska runt på fula plastbanor och bli dyngblöta? Till och med den annars så sympatiske och lugne programledaren Rickard Sjöberg var gapig.
Herregud, jag blev helt matt bara av att se eländet.
Då var ”Hemma hos” i mer lyckat. Mycket tack vare huvudpersonen i premiärprogrammet, sångerskan Caroline af Ugglas. Konceptet var faktiskt lite Ernst Kirchsteiger-artat, eftersom det ingick moment som fixande, matlagning och stilla mys med småprat.
Tanken var att ordna en fest hemma hos af Ugglas. Bjudna var hennes kör från ”Körslaget” (se där, TV 4 igen!). Isabelle Mc Allister var festfixare, Fredric Andersson kock och Tina Ahlin stod för musiken.
Behållningen i förberedelserna var samtalen med den egensinniga, sköna Caroline af Ugglas, som verkade trivas fint med ett tv-team i huset. Hon hade inte ens bäddat – så befriande i dessa tider av hemperfektionism. Det blev prat om musik, att våga, hästar, samarbetet med maken och mycket mer.
I den här serien kommer det utan tvekan att hänga på hur mycket kändisarna bjuder på sig själva. Framöver står bland andra Lill-Babs och Vanna Rosenberg på tur.
I kväll tittar jag på fotboll i TV 4 och lite ”Criminal minds” i Kanal 5.
Ja!: Rappa frågor av panelen till kd-ledaren Göran Hägglund i ”Almedalen direkt”. (TV4)
Nej!: Varför sänds ”In treatment” så sent som 22.35? Lätt att missa detta otroligt välspelade terapidrama. (SVT2)

HOLLYWOOD. Det är lite samma vibbar här nu som det var i början av 1990-talet. Det var då Michael Jackson anklagades för att ha tafsat på småpojkar första gången och döptes till ”Wacko Jacko” – ett öknamn som hängde med honom fram till hans död. I dag, efter de bandade raseriutbrotten mot ex-flickvännen Oksana Grigorieva, står Mel Gibson i skottgluggen. De amerikanska rubrikmakarna har rena julafton med varianter om ”Mad Mel”.

FOTO: CAROLINA BYRMO. 

LINKÖPING. 

Hollywood hit. Thorskog Slott och London dit. Bäst att skaffa sig en dateline till bloggen innan man lämnar Linköping!

För det var ju turnépremiär för den store Winnerbäck här i går. Gillar karln, och det var en trevlig kväll i går. Inte magisk men en premiär som lovar mycket inför resten av turnén. 

En tanke för lång att traggla i dagens papperstidning är det här med hans monumentala succé. Att Winnerbäck, tillsammans med Lundell, Gyllene Tider och några andra sommarinstitutioner, numera är en del av ”En svensk klassiker” är inte så märkligt sett till musiken. Sångarens medelklassmysiga musik är öppen för alla. 

Det är däremot svårare att få ihop hans gigantiska vemod med bekymmerslösa melonpicknickar och de sprudlande glada vinfesterna i gräset, de där scenerna man möts av på Winnerbäck-gig som det i går. Det konsekventa mörker som vilar över både Lasse som person och hans texter är ju mer än en släng av det skandinaviska vemodet. Det som i de tillfällen Lasse faktiskt pratar om det offentligt skär djupt i hjärtat till och med hos de mest utpräglade dysterkvistarna. Ja, såna som jag. Men kanske är det lättare att höra någon annan sjunga om de där vardagssvarta känslorna än att tvingas känna dem själv.

Jo, jag vet allt det där med att man kan lyssna på deppig musik eller texter utan att vara deprimerad. Det har funkat för mig i 20 år. Men sen ser jag mig kanske också lite mer mollstämd än gemene Winnerbäck-fan. 

Å andra sidan. Med spelningar som i går, med en uppenbart glad Lasse, blir mysteriet åtminstone mindre. Winnerbäcks ödmjukhet och värme från scenen är större än hela hans tunga ångestaura.   

/Jocke

HOLLYWOOD.

Hm… 

Från förhandsvisningen av ”The Expendables” på Pacific Design Center i West Hollywood i morse kommer skvallerrapporter. Av allt att döma har Dolph Lundgren fått stå tillbaka för Sylvester Stallone och Jason Statham.

”The Swede”, som uppgiftslämnaren kallar honom, ”medverkar bara i två eller tre scener”.