Tv-krönika ur Aftonbladet tisdag 24/9:

 

Det är obotligt korkat av TV 4 att sända ”Fångarna på fortet” så sent på vardagkvällar. 

Det är ju barnen som vill se det. 

Kanalen har kritiserats för den märkliga tablåläggningen, och jag instämmer helt. 

Jag skulle aldrig bänka mig ensam framför Agneta Sjödin, Gunde Svan och gänget – så kul är det inte. Däremot passar det perfekt som helgmys-tv med sexåringen och nioåringen. Nu fick de vara uppe och testkolla. Mycket riktigt tyckte särskilt den minste att det var hur spännande som helst. 

Vissa tävlingar var nervkittlande, och programledarna var i sitt esse. I jämförelse med ”Let´s Dance” var ”Fångarna” direkt fängslande (ursäkta vitsen). Produktionen andades proffsighet, och miljön är spännande och vacker. 

Men det hjälper inte: Klockan nio var barnen urtrötta, men ville givetvis se hur det gick.

Och jag gnisslade tänder över alla reklampauser. Jag tänker INTE berätta för dem att avsnitt två går i morgon. Vad kommer härnäst TV 4, ”Idol” klockan sex på söndagsmorgnarna? 

I  SVT 1 knackade Tom Alandh på i stugorna och hos myndighetspersoner och frågade om trygghet. Ett laddat ord som alltid kommer upp i valtider, som en självklarhet eller ett vallöfte. 

Platsen var skånska Klippan, där en ung man från Elfenbenskusten knivhöggs till döds när han klev av bussen för fjorton år sedan.

En del tyckte att allt blivit mycket tryggare sedan dess, medan andra pekade på att det finns människor som lever i rädsla. 

”Val 2010: Tom Alandh i Sverige” lyckades med små medel lyfta fram hur olika människor ser på trygghet, och hur misstänksamheten mot ”utlänningar” lurar under ytan i villakvarteren. 

Bra frågor, avslappnad ton, en del fakta och lyckad dramaturgi – mer behövs inte för att skapa en intressant dokumentär som speglar ett litet svenskt samhälle. På blott en halvtimme. Snyggt jobbat. 

I kväll tittar jag på det norska ”Bokprogrammet” (SVT2).

/ Cecilia Gustavsson