Skivbolaget Razzia har en sällsynt fin höst. Många väntar så klart på nya Säkert!-plattan och innan dess släpper bolaget tre andra svenska artister.

De har egentligen inte överdrivet mycket gemensamt, om man inte är väldigt svepande. Ändå känns de oerhört självklara tillsammans. Annika Norlin, Britta Persson, Ludwig Bell och Niccokick-sångaren Andreas Söderlund är alla artister med sällsynt egen och stark musikalisk identitet. De står ut, helt enkelt. 

Själv har jag hittills lyssnat mycket på Ludwig Bells debut, ”Jag har försökt att förklara”, som släpps i morgon och är recenserad här. Mycket för de känsligt ärliga och raka texterna.

I lördags spelade han ett par av låtarna på TV4:s Nyhetsmorgon. Och jag vet inte hur Ludwig är som person eller hur nervös han var i sändningen eller vad låten betyder för honom. Men jag har sällan sett någon uppträda i ett tv med så skärrade och ledsna ögon. Hjärtskärande. Och då blev givetvis ”Silvertejp” ännu mer på riktigt.

Så. Kolla upp Ludwig Bell om ni inte redan gjort det. 

/Jocke