Vår ledare Tobias W Lindner fyller 33 i dag. Innan han blev chef över Nöjet och började lyfta 70 papp i månaden var han en vanlig sketen reporter som yours truly i flera år. Här kommer de skönaste ögonblicken i Tobbes reporterkarriär:

1. En gång skulle Tobbe få intervjua Britney Spears – över telefon. Eftersom han var skitnervös blev det dock fel redan efter tre sekunder av samtalet.

Tobbe: Hello, Britney! This is Toby from Sweden! It´s nice to meet you!

Britney Spears (med äcklad röst på andra sidan Atlanten): Yeah…right.

2. Undrar ni varför Suzanne Reuter aldrig pratar med Aftonbladet? Det beror på att Tobbe *CENSUR* *CENSUR* *CENSUR* *CENSUR* *CENSUR* *CENSUR*. Sjukt, eller hur?

3. Vi försöker hålla våra ingresser korta och slagkraftiga här på Nöjet. Detta sket dock Tobbe fullständigt i. Kolla in den här pärlan, från en artikel om Robert Wells 2006:

4. En gång intervjuade Tobbe schlagerbandet Elysion. Då ställde han – på fullt allvar – denna oerhörda fråga:

Tobbe: Man får bilder av trollskog när man lyssnar på er musik. Stämmer det?

”Du får 50 spänn om du skjutsar mig till sjukhuset när min hjärna kollapsar” sa jag till en fotograf för någon vecka sedan.

Det var långt över 30 grader och jag hade räknat med att sitta i AC-kylan på redaktionen och inte på Djurgården. Därav klädvalet svarta jeans och långärmat.

Någon smart dude sa någon gång att perspektiv borde gå att köpa i butik.

Det stämmer.

För när allt kommer omkring uthärdar jag gladeligen högröd och genomsvettig TIO DYGN på ett kokande Djurgården än en ynka timme i skogen i Östersund i 30 minus.

Nedan följer två bilder från Östersund i vintras då jag och en fotograf tillbringade otaliga timmar i sjuttio meter djup snö för att få syn på George Clooney som var där för inspelningen av ”The American”.

 Någon av de där svarta prickarna ÄR George Clooney!

Här hängde vi för det mesta.

Jag förfrös kroppsdelar som jag knappt visste att jag hade känsel i under de här dagarna.

Det var omöjligt att veckla ut fingrarna för att få upp låset på mobilen.

Jag lyckades röra tårna under några få minuter varje dygn. 

Dessutom körde vi i diket.

Och som om det inte vore nog pratvägrade Clooney.

Allt var emot henne.

Framför allt hon själv.

Men Aschberg räddade Anne Lundbergs kväll.

Det började inte bra.

Allt tycktes vara emot Anne Lundbergs ”Sommarkväll”.

Vädret gjorde sitt bästa för att störa. Spöregn och stormvindar fick Lundberg att höja rösten – ett tonläge som gjort för att stå som konferencier på ett större köpcenter, men inte i en intim tv-studio.

Publiken såg ut att huttra, satt i stora regnkåpor och var osedvanligt loj.

In kom en dansk regissör, fullständigt inaktuell och pratade konstigt. Bille August gjorde dock sitt bästa för att leverera – men han fick kämpa.

För det som var mest emot ”Sommarkväll” var Anne Lundbergs intervju-form. Den var inte på topp, om man säger så. De första tio minuterna ställde hon inte en enda fråga. Jag hann räkna till nio raka påståenden innan hon faktiskt ställde en rak fråga, ”Vad gav han (Bergman) dig för råd?”.

Det var en studie i hårresande usel intervjuteknik.

Sen kom ännu en obegriplig gäst in och förvirrade tittarna ytterligare. För varför Elin Klinga var där är en gåta. Jag tror att det var för att hon liksom Bille August hade en relation till Ingmar Bergman, det är inte säkert, men det var gästernas gemensamma nämnare i alla fall.

Att Lundberg dessutom har den irriterande ovanan att upprepa den sista meningen efter varje svar gjorde mig stundtals så frustrerad att jag inte visste om jag skulle palla att titta klart.

Men programmet tog sig plötsligt. Och detta i samma stund som Robert Aschberg gjorde entré. Han skulle representera fulkultur, en bjärt kontrast till fina Bille och Dramaten-Klinga. Med sig tog han en riktigt frisk fläkt – och välbehövlig energi. Till och med vädret tycktes bli bättre, publiken började ta av sig regnkläderna, vaknade till. Och när Aschberg sedan fick sällskap av Kvarteret Skatan-komikerna Anna Blomberg och Anders Jansson blev studion till och med levande, samtalet kul och underhållande. Anne Lundberg slappnade av, hennes påstående-frågor kändes inte lika smärtsamma och hon kunde till och med följa upp med snitsiga följdfrågor.

Nästa vecka har Lundberg bättre gäster. Hoppas hon har slipat på formen till dess.

I kväll missar jag inte ”Friidrotts-EM”

He!

Han är alltid stilig men var inte Martin Stenmarck hunkigare än någonsin i ”Sommarkrysset”?

Eh?

Gay-bondens och Anki Baggers låt var en riktigt vidrig sak.

/Klas Lindberg