Det känns som det gått nog tid nu. Det är dags att minnas lite. 

Det var mycket som var omskakande med Håkans spelning i lördags. Omvälvande. Det märktes inte minst bland dem man träffade efter konserten. Det var liksom något tomt i blickarna. Utmattat. Men så har de här låtarna betytt otroligt mycket för enormt många. Det är en resa tillbaka till Göteborgseufori, småstadsångest, förälskelser, ständiga fester i för små lägenheter på Ode Balten, söndertrasade förhållanden eller vad man nu upplevde kring 00-talets början.  

Det var mycket som var bäst i lördags. Men i min värld blev avslutningen en knäckande känslosam final där Hellström, som enda extranummer, själv hade tänkt tillbaka på karriären de senaste tio åren. 

Minnena blev låten ”River en vacker dröm”. Jag blir fortfarande tårögd när jag hör den. 

/Jocke