Tack vare Iphones kassa kamera ser man två prickar i bilden. Det är krulltotten Magnus Uggla som sitter i radio. Och snart ska jag in och prata tv-trender. Resultatet hör ni från 13 på fredag i ”Uggla i P4”.
Vi pratade bland annat om den nya konstpirationsthrillern ”The event”, som simultanreleasas i tiotalet länder i världen – bara sex dagar efter premiären i USA. Ett sätt att minska nedladdningen, antar jag…
Premiär på SVT den 26 september.
/Helena Trus
Ibland vill man lyssna på musik.
Ibland vill man sjunga själv.
Nej, inte karaoke.
Sätta sig med gitarren eller pianot eller blockflöjten och ta sig igenom några sånger.
Nu finns det en färsk samling sånger för hemmatrubaduren. ”Svenska visor – de bästa svenska visorna genom tiderna” (Notfabriken). Urvalet är gjort av Ingemar Hahne och det är som helhet en bra start för den som vill ha lära sig sig det viktigaste.
Evert Taube, Bellman och Dan Andersson får egna avdelningar, och i övrigt är det sorterat under rubriker som ”Vår ti”, ”Trubadur” och ”Äldre visor”. Inte alltid självklart vad som är vad.
Olle Adolphson och Cornelis Vreeswijk har sex sånger vardera med, de andra färre. Så det är klart att det bara blir en introduktion till de flesta låtskrivarna. Jag tycker Lars Winnerbäck med sina vis-rötter hade platsat i samlingen och det är underligt att ingenting av Per Gessle finns med.
När nu Melodifestival-låten ”Underbart” från i våras hunnit komma in.
Det går lätt att söka på upphovsmän och låttitlar och boken rekommenderar också olika inspelningar.
Som helhet en vis samling.
Jonathan Franzens nya roman ”Freedom” är så bra att jag aldrig ville att den skulle ta slut.
Han har tagit tid på sig efter den starka The Corrections (Tillrättalägganden) som kom 2001. ”Freedom” är ännu bättre.
Den som läste Tillrättalägganden känner igen sig. Det är roligt, det är rörande, det är ibland känslokallt hos amerikaner med svenska rötter i norra USA.
”Freedom” handlar om familjen Berglund, mamma, pappa, son och dotter, under olika skeenden av livet. Den är också en engagerande bild av amerikansk nutidshistoria. Efterspelet av 11 september 2001, kriget I irak och företag som vill tjäna pengar där. Människor som vill rädda miljön och därför börjar samarbeta med företag som kanske har andra intressen.
Om familjer, stora och små. Om frihet. Som ordet kan användas i ett förhållande eller äktenskap, men också poilitisk och ekonomisk frihet.
Jonathan Franzen skriver, på det allra bästa vis, som de klassiska författarna på 1800- och 1900-talen. Man grips av det som händer människorna, det är drama som i en bok av Dickens eller Thomas Mann. Men Franzen har också intressanta tankar kring det som händer i världen. ”Krig och fred” nämns då och då och det är inte en tillfällighet.
Och allt är så välskrivet att man kan få skrivkramp. Formuleringar att sätta upp på kylskåpsdörrar.
Personerna och händelserna skildras delvis ur olika perspektiv, och allt är inte som det först verkar vara.
Fåglar spelar en viss betydelse. Mycket rolig, mycket rörande. En av årets stora läsupplevelser.
Det har varit tal om att filma ”Tillrättalägganden” och på ett sätt kan man se hur ”Freedom” också skulle kunna bli en fantastisk film.
I rätt händer. Producenten Scott Rudin lär ha köpt rättigheterna.
Man kan också vara nöjd med att den förblir bok.
Jonathan Franzen har för övrigt gjort en röst i ett avsnitt om författare i ”The Simpsons”.
Livet är inte kul. Än. Men 26 november är det det. Då är Jez & Mark tillbaka i Storbritanniens roligaste och bäst castade tv-serie like, ever.
Hur vet jag det?
Så här:
Och. Must remember: watching someone you love have sex isn’t that fun.
Insåg just att Maskinen spelar på Berns i Stockholm den 6 november.
Gigget lanseras som deras enda Sverigespelning i höst, vilket bör innebära att rapparna Frej och Afasi kommer att vara minst lika taggade som i det här klippet:
 |
| Ola dricker te. Med två sockerbitar i. |
Ibland har vi främmat på redaktionen. Och när man har främmat så försöker man förstås bjuda till.
– Kaffe eller te, kaffe eller te, kaffe eller te?
– Te, säger Ola, som precis startat eget skivbolag, släpper ny platta och försöker iklädda sig rollen som skivbolagsdirektör.
Sen ursäktar han sig lite.
–Fan, det kanske är mer pondus att dricka kaffe, men jag har inte lärt mig det än.
/Martin
A.C. Newman, Todd Fancey och Neko Case i The New Pornographers. Foto: AP
Livet är fullt av mysterier. Ett av de största kan tyckas vara att The New Pornographers spelar i Stockholm på tisdag – samtidigt som hela musiksverige undviker att slå på stora trumman. Och att de är förpassade till lilla löjliga konsertlokalen Strand ter sig ännu märkligare i mina öron.
Senaste skivan ”Together” som släpptes i våras är kanske inte deras starkaste kort i karriären, men har man gjort sådana mästerverk som ”Twin cinema” från 2005, och ”Electric version” från 2003, så är det lätt att säga förlåt.
Nu är det dock svårt att veta hur laguppställningen för Vancouvers stolthet ser ut från gång till gång. För bandets något motsägelsefulla svaghet är att de tre tongivande frontfigurerna A.C. Newman, Neko Case och Dan Bejar är hyfsat framgångsrika på varsitt håll. Bejar med sitt band Destroyer och Newman och Case solo, så om alla tre dyker upp i Hornstull blir jag mäkta förvånad. Newman som är själva kärnan i New Pornos är rätt självskriven, Case har inga sologig inbokade i september så det torde inte vara en omöjlighet, även om jag hört diverse orosfåglar viska att hon inte är med. Och vad Bejar beträffar är allt oftast oklart.
Jag såg ett fulltaligt The New Pornographers på festival i ödemarken utanför Seattle för ett par år sedan – och det var en smått fantastisk konsertupplevelse. I ärlighetens namn tror jag att lilla hipster-Strand får svårt att konkurrera med minnet av ”The bleeding heart show” och ”Sing me Spanish techno” i denna öde dal där mäktig storbandspop gör sig kanske allra bäst.
Men hur som helst. Det jag vill komma till är att alla som befinner sig på behörigt avstånd från Stockholm fortfarande har chansen ta sig till Strand på tisdag, för biljetter finnes fortfarande, och hur många i bandet som än står på scen så handlar det om storskaligt finfrämmande.
Några aptitretare i musikvideoform:
”Sing me Spanish techno”
”Use it”
”Letter from an occupant”
Söndagsjobb är väldigt speciellt. Den vardagliga hetsen är obefintlig och det ekar när jag knapprar på datorn. Men snart kommer nattgänget in, då blir det liv i luckan. Jag längtar! Det är ju hetsen, stressen och deadlinepressen som gör det här jobbet så förbannat kul 🙂
Två teaterpremiärer i Stockholm i veckan.
I torsdags var jag på ”Sugar – i hetaste laget” på Oscars. På lördagen var det ”Lilla syster kanin”.
På den ena fick man champagne (avböjde, jag jobbade), på den andra bjöds det råa morötter (avböjde, jag jobbade).
I den ena foajen luktade det starkt av parfymer, i den andra av vällingpruttar.
På den ena kom folk försent, gick högt pratande in i bänkraderna och tog kisspauser mitt under föreställningen. Så var det inte alls på barnteatern.
Mer disciplin bland de unga besökarna på Dockteatern Tittut.
”Lilla syster kanin” bygger på en bok av Ulf Nilsson som också var på plats på premiären.
En utmärkt uppsättning. Sara Bexell och Sofia Hollsten spelar nu alla rollerna. Ibland är det små dockor ovan en tygbakgrund, ibland större dockor i samspel med berättande Sparriskaninen.
Som ska passa sin lillasyster en lång dag när mamma och pappa är ute och samlar morötter. Spänning med hungriga rävar och humor med en groda.
Perfekt för Nathalie som är två år och åtta månader. Igenkänning och humor. Publiken fick hjälpa till med att sjunga lite vaggsång och lära den rätt hopplösa lillasyster Kanin hur olika djur låter.
På Oscars försökte en del i publiken mest ”hjälpa till” genom att glo på sina moibltelefoner efter sms.
Förstår inte folk som går på bio och teater att en mobil lyser som en ficklampa i en märk salong?