Köpte den här konstiga boken igår. En slags polerad plundring av Kurt Cobains privatliv, där extremt närgångna bilder och utlämnande dagboksanteckningar varvas med bilder på hans favoritskor och magmediciner. Fascinerande för en gammal Nirvana-nostalgiker som jag, men behövde jag verkligen se alla de där sorgliga bilderna på Frances Bean?

Däremot står det klart att Kurt inte var den miserabla fucken som han ville framställa sig som. Han var glad för det mesta.

Kolla bara här. Han STRÅLADE av lycka.