Ginnifer Goodwin, Jeanne Tripplehorn, Bill Paxton och Chloë Sevigny i ”Big love”.

Helgens sorgligaste besked i nöjesvärlden var kanske inte att Daniel fick lämna ”Idol” eller att Jeppez and the cowboys åkte ur Dansbandskampen.

Den stora sorgen kom när HBO meddelade att kungserien ”Big love” läggs ner. Den femte säsongen som drar igång i USA i januari blir den sista.

Andrafrun Nicki (Chloë Sevigny) som ständig balansbräda mellan låtsasmaken, smygpolygamisten Bill (Paxton) och hennes as till profetpappa spelad av världens bästa Harry Dean Stanton har genererat stor tv. Senaste säsongen blev visserligen rätt sågad av såväl kritiker som Sevigny själv. Men i min värld står polygamistklanen Hendrickson för den mest intressanta familjedynamiken sedan familjen Fisher tog farväl i ”Six feet under”.

I Sverige lever de dock kvar lite längre med tanke på att SVT ligger hopplöst efter med hela två säsonger.

Att jämföra brittiska ”X Factor” och svenska ”Idol” är som att mäta Premier League mot Allsvenskan. I år är nivån där i väst extra hög. Och bäst av alla är den lilla kickersbruden Cher Lloyd, som i gårdagens Halloween-tema gjorde en magisk version av Shakespeare’s Sisters ”Stay”. Tjejen är bara 17 år, herregud, och lyckas kombinera sårbarhet med attityd på en nivå som är häpnadsväckande.

Andra favoriter från gårdagen är tvåbarnsmamman från Liverpool, Rebecca, allvarliga 18-åringen Aiden, 50-åriga Tesco-Mary, de små 16-åriga penntrollen i One Direction och målaren Matt med den ljusa rösten. Treyc och Paije lider av samma problem – de är skickliga sångare men åh så tråkiga – medan tjejgruppen Belle Amie enbart är tråkiga. Den brasilianska charmören Wagner är årets humorinslag och orsak till att Simon Cowell får upprepa orden ”embrace the madness” i varje program.

Uppdatering: Belle Amie åkte ut i söndagens resultatshow efter en duell mot Katie (som jag uppenbarligen helt glömt). Katie är förresten en intressant mediavarelse – avskydd av många för sin attityd, för att publikfavoriten Matt anklagat henne för att ha ljugit om att de haft en relation, för att hon hamnar i skvallerspalterna när hon svimmar på Top Shop (”uppmärksamhetsjunkie”). Den sortens avsky som nästan enbart är reserverad för kvinnor.

Cher påminde mig också om hur många bra låtar det finns som heter just ”Stay” (eller ”Stay with me”). Bäst av alla är den gamla klassiska soulrökaren med Lorraine Ellison. Men det finns fler.

Vackra Marianne Faithfull sa det bra 1965.

The Faces med Rod Stewart vid mikrofonen.

The Ark håller den svenska ”Stay with me”-fanan högt.

Lite Pojkbands-synth med The Hurts.

Alldeles för många tycks ha missat Luleå-rapparen Zacke.

Kanske kan det här klippet ändra på det.

Orginalversionen av ”Men nanting!” finns med på Zackes album ”Visst är det vackert”.  För en tid sedan släpptes också en remix av låten med en tillhörande video där Zackes nasala stämma gästas av Timbuktu och Afasi.

”Men Nantning!” är tydligen ett norrbottniskt uttryck som enligt Zackes ”förenklade översättning till rikssvenska” betyder: ”som fan” eller kanske ”utav bara helvete”.

Oavsett vad: Det låter lysande.

Känner ni igen dom? Jag gjorde det knappt! Från vänster: Mark Owen, Jason Orange, undertecknad och Robbie Williams (Ja, honom lär ni väl känna igen?). Tre Take That:are som gillar Abba.

Jag fick träffa dem i går här i London för en intervju om comebacken och varför Robbie faktiskt är tillbaka i pojkbandet (”Vi har aldrig kallat oss pojkband det är medierna som har gjort”) igen.

Robbie var verkligen ärlig och berättade om hur dåligt han mått av alla droger och om sin skumma period i helskägg jagandes ufo och grejer. Det får ni läsa om i tidningen i helgen.

Men jag kan avslöja att de är massiva Abba-fans hela gänget.

Jag fick lyssna på hela albumet några gånger före intervjun (låter annorlunda, mer Killers än Backstreet boys om man säger så, håll tummarna för att ”Kidz” blir andrasingel efter lite halvtrista ”The Flood”) och försökte få grabbarna att avslöja vilka band de själva gärna skulle jämföras med.

Till slut utbrast Mark Owen:

– Abba!

– Men det säger du bara för att jag är från Sverige, skrattade jag.

– Nej, inte alls de är ju i en klas för sig insisterade Owen och fick medhåll av Robbie Williams:

– Näst efter Beatles och Bee Gees så är ju Abba typ bäst, sa han.

Så nu vet ni det!

/TOBBE EK, London

Här i London är det X Factor-tider. Det är som Idol hemma i Sverige men gigantiskt mycket större. Så när jag fick chans att träffa vinnaren från 2005 som ska släppa ny platta såg jag så klart till att föreviga mötet på bild. Det har absolut inget att göra med att han är snygg, jag lovar.

Shayne Ward heter han, hade ett gäng radiohits i Sverige typ 2006-2007, men sen har det varit lite tyst om honom.

Han spelade upp fem spår från nya plattan för mig och jag är ju ingen recensent, musik som jag gillar brukar ju sågas ganska rejält (eller hur Markus Larsson) men två av låtarna kommer jag dansa till i alla fall. Båda innehöll samplingar från andra spår, den ena den gamla 90-talsdansklassikern ”King of my castle” och den andra hade coola ”Two princes” om ni minns Spin doctors låt.

Coolast var nog ändå att Shayne själv verkligen diggade med när han spelade upp låtarna, rattade på mixerbordet, sjöng och höll takten med hela kroppen.

Och roligast var när han skulle visa upp videon för nya singeln Nickleback-covern ”Gotta be somebody”. Då gick han ut ur rummet:

– Jag är utan t-shirt typ hela tiden. Det känns lite pinsamt, skämdes han.

Jag lovar att han inte hade något som helst att skämmas för….

TOBBE EK i London

Minnah sist ut på repet. Full rapport om idolernas dagsform hittar ni snart på en nyhetssajt nära er.

Mera Jay. Den förra bilden var inte den bästa. Så här kommer några till.

Jay gör BSB. Jepp, Idol-rockern sjunger just nu pojkbandspop. Full rapport senare.

Weise gör det i baktakt. Blir gärna så när man sjunger ”Baby, I love your way”.

Linnea tar det cool. Helt stilla sjunger hon ”Nothing compares 2 u”.