Geir har texten på…
avGeir har texten på papper. Oh yes, det är texten till ”Love me do” han har i sin hand.
Geir har texten på papper. Oh yes, det är texten till ”Love me do” han har i sin hand.
Geir öppnar repet. Han sjunger ”Love me do” och den uppmärksamme kan se att bandet den här veckan flyttat upp på scenen.
Pressen är på plats för torsdagens ”Idol”-rep. Inne i studion repeterar idolerna fredagens gemensamma öppningsnummer. Superhemligt, tydligen. Men snart får vi också vara med och leka.
Få saker berör så mycket som barn som far illa.
Gårdagens ”Uppdrag granskning” var ännu ett sådant där reportage man fick ont i magen av.
SVT:s magasin fortsätter att vara ledande inom svensk tv när det gäller undersökande journalistik.
Reportern Nadja Yllner hade skickligt nystat upp en skandalös historia om två barn, fyra och fem år gamla, som helt plötsligt rycktes upp från det familjehem där de hade bott i stort sett hela sina liv.
Man trodde knappt det var sant vilken dumhet, tafatthet, inkompetens, brist på empati och vanligt sunt bondförnuft, som fanns hos de socialtjänstemän som beslutade att barnen borde tillbringa MER tid hos sin mamma. Hon med en historia av tidigare bortadopterade äldre barn, av män som misshandlade henne och som just hade skaffat ännu ett barn med en man på väg in i fängelse för åttonde gången.
Ett hjärtskärande och omskakande reportage. Och mot slutet väcktes ändå en gnutta hopp om ett så lyckligt slut det nu kan bli.
•Säsongsstart för ”Annas eviga” (SVT), i går om att leva med eller utan barn. Något har väl redaktionen gjort rätt i valet av gäster när man retar sig på alla tre.
•Premiär för ”Sälj eller släng” i TV 4 Plus. Ett inredningsprogram där Lulu Carter hjälper folk att göra sig av med onödiga prylar och sedan fixar till deras hem. Hela upplägget doftar ju i-landsproblem, men hon är tveklöst en färgstark programledare, ganska rätt i just detta sammanhang. Men de där Meg Ryan-läpparna… det blir liksom svårt att tänka på något annat.
•Antingen har ”Berg flyttar in” blivit tråkigare. Liksom gjorts på rutin. Eller också har de bara valt kändisar jag helt enkelt inte bryr mig så mycket om.
•Antingen har den kvinnliga skådespelareliten i ”Välkommen åter” inte brytt sig, för att (de manliga) manusförfattarnas skämt ändå inte går att rädda. Eller också har jag glömt hur man skrattar och ler.
•I kväll ser jag SVT:s ”Debatt”, med uppföljning till gårdagens ”Uppdrag granskning”.
(2 x flopp)
Mycket publicitet, men… 95 procent av tv-tittarna väljer att INTE se ”Kungarna av Tylösand” eller ”Paradise Hotel”.
(2 x Rit-Ola)
Inte bara expertkommantator i Viasat Fotboll. Han är också driftkucku i SVTB:s ”Buskul”, där han ständigt drabbas av sina egna barns bus.
Det är kändistätt på restaurangkedjan och nudelbaren Wagamama ingivs i Sverige, i detta nu.
Glas och brickor flög i golvet när alla sugna gratisätare trängdes i lokalen.
Kvällens värd Johan Petré, artisten Andreas Lundstedt, komikern Petra Mede, schlagergeneralen Christer Björkman och många fler sörplar just nu i sig nudlar och tuggar på dumplings.
Även New York-frun Åsa Vesterlund och hennes fylliga läppar från TV3:s senaste såpa i Hollywood-anda var också på plats.
Vägg i vägg med Wagamama ligger nyöppnade Griffins Steakhouse Extraordinarie med New York-inspirerad inredning – och lite för torra hamburgare och kyckling. Bättre kan ni!
// Helena Trus, reporter och krogredaktör
Fyra män i sina bästa år spisar hemlagat och snackar relationsproblem.
”Våra vänners liv” är inte en jätteoriginell serie – men lyckas hyfsat med att ta ett grepp om den moderne svenske storstadsmannen. Och hans vänner.
I går var det premiär för SVT:s nya dramaserie ”Våra vänners liv” – i vilken Gustaf Hammarsten, Shanti Roney, Erik Johansson och Jacob Ericksson spelar fyra moderna och emotionellt utvecklade män som närmar sig de 40, och tycker om varandra så där som bara män kan.
Den osar inte direkt originalitet, och har definitivt sina genanta inslag, där man har försökt återskapa något som såg coolt ut i typ ”Baksmällan” (de där crazy partymontagen får håren att resa sig på mina armar). Men överlag är det ändå en ganska trivsam, och trevligt tonsatt, serie, som skildrar manlig vänskap på ett fint, tidsenligt machobefriat, sätt – och tar upp den typ av allmängiltig hjälp-jag-närmar-mig-medelåldern-problematik som de flesta borde kunna relatera till.
Särskilt Hammarsten är bra som neurotikern Mats, och det ska bli intressant att se vart serien tar vägen under hösten.
På annat håll – närmare bestämt i TV3 – fick vi under gårdagskvällen ta avsked av de svenska New York-fruarna.
Och så här efter säsongsfinalen kan jag konstatera att den fru som åtminstone jag personligen kommer att minnas mest, på både gott och ont – eller nej, förresten, bara på ont faktiskt – är Gunilla Persson.
Hon må inte ha gapat lika mycket som Hollywoodfruarnas Anna Anka, men hennes sätt att tala om, och till, sin lilla dotter, har varit obehagligt och rent beklämmande.
Jag vet visserligen inte mycket om barnuppfostran och ungas psykologi, men jag misstänker ju att det inte är rekommenderbart att tuta i sin dotter saker som ”folk beundrar dig och vill va som du” och ”folk kommer att stå i kö för att få se dig, och vilja ha med dig i stora filmer” på daglig basis.
För något säger mig att den typen av attityd inte direkt gör susen på skolgården…
I kväll kollar jag in premiärerna av ”Veckans brott” och ”I form med Anna Anka”, i SVT1 respektive TV3.
Ja!
Charmerande actionkomedin ”Chuck” är tillbaka med en ny säsong i TV6.
Nej!
”Kvinnors hemliga liv” (TV3) jobbar hårt för att kännas pikant, men tröttar mest ut.
Verkligheten överträffar ofta dikten.
Kan bli svårt att i längden på allvar oroa sig för ett fåtal människoliknande utomjordingar i ”The Event”, när drygt 1,3 miljarder kineser håller på att ta över världen på riktigt…
Vi var senast närmare 600 000 som följde nya amerikanska science fiction- och konspirationsserien ”The Event” i SVT. Intrigen utspelas på många olika tidsplan, ibland så att det blir på gränsen till skrattretande. Här finns utomjordingar, en konspiration mot USA:s president, flygplan som flyger rakt in i tomma intet och mer därtill. Många hoppas nog detta ska bli nya ”Lost”. Den serien tröttnade jag själv på ungefär halvvägs. Är dock fortfarande nyfiken på ”The Event”, som var som mest spännande i går, när det inte var så många övernaturliga inslag.
•Annars kan ju verkligheten vara nog så dramatisk.
Sällan har man väl sett en så fullmatad dokumentär som Pär Fjällströms ”Den stora utmaningen” i SVT. Faktaspäckad och ständigt överraskande.
Det handlade om Kina. Om hur landets blandning av kommunism och kapitalism gjort att man på bara tjugo år gått från ekonomiskt u-land till att vara världens största tillverknings- och exportland.
Fjällström visade, med många exempel och intervjuer, vad Kinas rekordsnabba tillväxt kan innebära för såväl världens folkrikaste land som hur vi i Sverige kan påverkas av det. Vi fick exempel på att allt fler företag, små som stora, flyttar delar eller hela verksamheten till Kina. Experter försökte svara på frågan om vad vi i Sverige ska leva av i framtiden, om Kina tar över allting.
Men det finns också ett omvänt utbyte. Skriver dessa rader vid köksfönstret i lägenheten på Söder i Stockholm. Tvärs över vattnet ligger Hammarby Sjöstad. Ett område som nu är förebild för en ny miljonstad under uppbyggnad i Kina och skapad av svenska arkitekter. Ingen konspiration, men nästan som någon slags science fiction…
•I kväll ser jag SVT:s nya dramaserie ”Våra vänners liv”.
(Nja)
”Kalla fakta”, TV 4. Ganska spekulativt om eventuella misstag på sjukhuset vid mordet på Anna Lindh. USA-doktorn med sina övertygande åsikter, var ju trots allt inte på plats.
(Nej)
Hemliga gästen i TV 4:s Nyhetsmorgon lördag/söndag. Vad är poängen? En illa förberedd programledare, blir till ett hån mot både gästen och tv-tittarna.
/Jan-Olov Andersson
Jag har inte kollat upp några tittarsiffror men inbillar mig att SVT:s komediserie ”I Anneli” är brutalt kriminellt förbisedd och underskattad. Sissela Benn (glöm genast tramset Filippa Bark och ”Centralskolan”) har gjort en enstående studie i mänsklig förnedring, med en på samma gång lätt, lågmäld och skruvad hand. Mjäkiga Anneli (som är överjag till det inre detet ”Liket”) förnedrar sig totalt inför coola Rebecka och Joel i jakt på kärlek och acceptans. Väktaren Don i sin tur är en dörrmatta inför Anneli och kattkvinnan Majsan vägrar inse att hennes bodybuildande make gått vidare. I sina mest briljanta stunder bitchslappar ”I Anneli” ”Mia och Klara” och kissar ”Solsidan” i ansiktet. På måndag visas avsnitt 6 av 8, se ikapp de tidigare avsnitten på svtplay.
Fick ett mms från TV4:s presschef Camilla Filipsson nyss. Hon hade suttit och ritat av mig när vi pratade på telefon. Tydligen anser hon att jag ser ut som ett groteskt monster, en slags anorexidrabbad Alien med hårig snabel och puckelrygg.
Tack så mycket. Tack för det.
Svensk och norsk tv:s stora stjärna mötte han som en gång var den europeiska politikens ”wonder boy”.
Fredrik Skavlan-Tony Blair slutade oavgjort på ett underhållande sätt. 7-7, ungefär.
Tony Blair, 57, premiärminister i Storbritannien 1997-2007, har varit på blixtbesök i Sverige för att lansera sin självbiografi och hålla föredrag för politiker, diverse höjdare och media.
Hur stor Fredrik Skavlan än är i Sverige och Norge, så kunde han nog knappast diktera villkoren för gårdagens tv-intervju. Det märktes, när han mot slutet faktiskt frågade om det var ok innan de tog pr-bilder för SVT:s räkning.
Själva intervjun, inklusive lite dösnack om Göran Persson, som satt och drack en pilsner senast han och Blair pratade i telefon med varandra, var 27 minuter och 6 sekunder. Har en känsla av att även om det var en del lite väl tydliga klipp i intervjun, så var den nog egentligen inte så förfärligt många minuter längre än så.
Då blir det som det blir. Lite av en verbal boxningsmatch. Det gäller att få bra kontakt direkt. Skavlan skämtade inledningsvis lite om att vänta med sina frågor om Irak. Blair såg måttligt road ut. En fråga om Blairs fru några minuter senare lockade dock till skratt. Då blev Blair på gott humör. Och sedan blev det riktigt bra.
Fredrik Skavlan ställde de självklara frågorna om Irak, förhållandet till George W. Bush och annat politiskt, fast inte alltid på det självklara och förutsägbara sättet. Han ställde också rätt många oväntade frågor. Sådana som kan tyckas vara för larviga eller för vulgära. Som om vad Blair tycker om filmen ”The Queen”. Eller om han, privat, pratade med Bill Clinton om vänsterprasslet med Monica Levinsky.
Tony Blair hade många bra, öppenhjärtliga och underhållande svar på (nästan) allt.
Inget ont om Mats Mats Knutson eller K-G Bergström, men jag tvivlar på att de hade gjort en lika underhållande intervju med Tony Blair.
•I kväll ser jag (nej, jag är inte kär i honom… ) ”Skavlan”, i SVT, igen.
(Ja)
”Robinson”, TV 4. Om det är hårdare än någonsin kan diskuteras. Men mer underhållande än väntat.
(Nej)
”Hellenius hörna”, TV 4. David hade en dålig kväll. Det blev fel i känslan både i syskon- och relationssnacken med Martin Stenmarck och Maria Lundqvist.
/ Jan-Olov Andersson