Daniel Norberg gör Andreas Johnsons ”Glorious”. Så nära originalet att man hade kunnat tro att det var herr Johnson själv som stod på scenen. Mellan andra och tredje genomsjungningen får Norberg långa och noggranna instruktioner av koreografen, som verkar önska att Daniel ska explodera lite mer. Så ser deras prat ut på håll, åtminstone.

Minnah Karlsson är först ut av idolerna att repetera. I fredagens final var hon sista kvinna att uppträda. Hon gör Donkeyboys ”Ambitions” och får därefter långa genomgångar av såväl koreograf som röstcoach.

Minns ni ”Hatten är din”? Ja, vem gör inte det. Denna fantastiska idé har ju fått vissa spinoffs, dessutom.

Här har ni en fullständigt briljant black metal-version, missa speciellt inte den avslutande klippet – ”Jag sitter i Oslo och insuper brunost öl och barn”. Min favvo.

Skratta och njut.

/Jocke

Belgiska Front 242 var dragplåstret på Bodyfest. FOTO: SAMI SINERVÄ.

I helgen var det bodyfest i Stockholm. En endagsfestival i EBM:ens tecken.

Jag var inte där.

Mitt 34-åriga jag har fortfarande problem att pogodansa i takt med 16-åringen i mig. Fick mer än nog av kängor, koppel och rakade nackar redan på gymnasiet och har fortfarande svårt för genrens fans (även om musiken följt mig genom livet) – i synnerhet i grupp.

Men. Att stanna hemma och inte delta visade sig vara extremt korkat. Kollegan Lovisa, som också vet att uppskatta kängsvängig EBM, skickar mig en länk med svenska Spark! som var ett av banden som uppträdde på kalaset.

Om dessa visste jag inte ett smack innan. Det visar sig vara käftsmällshård body – på svenska. Från Falkenberg, bara en sån sak.

Jag är i maskinernas våld från första taktslaget.

Svenska språket understryker visserligen bodyns eviga problem (tuffhetskomplexet, machoidealen, tjockskalligheten – för att nämna tre tunga punkter). Men när något svänger så stramt och hårt som ”Produktion nonstop” är jag beredd att bortse från det.

Du kan börja med nämnda ”Produktion nonstop” här.

Sam Beam är världens skönaste människa. Notera när han byter tonart mitt i låtjäveln, som om det inte fanns någon morgondag.

Den här dagen är helt värdelös, som en viss svensk sångare så vackert konstaterade. 

Då kan man ju å andra sidan uppskatta glada nyheter. Som att Live Nation just meddelade att Sade kommer till Sverige, Stockholm, Globen den 10 maj nästa år. Ytterst trevligt.

Så här skriver arrangören, bland annat, i ett pressmeddelande:

”SADE GER SIG UT PÅ SIN FÖRSTA EUROPATURNÉ PÅ 17 ÅR

Efter succén med det platinasäljande albumet ”Soldier of Love” meddelar Sade idag att hon gör comeback med en stor turné. Den 10 maj uppträder hon på Ericsson Globe i Stockholm. Biljetterna till konserten släpps den 18 oktober.”

/Jocke

Två dejtingprogram som inte gärna kunde vara mer olika:

Kanal 5:s ”Lite sällskap” har hjärna, hjärta och humor – medan ”Paradise Hotel” försöker locka tittare med några sekunders naket bland allt struntprat. Och i år sänder TV 6 skandalöst nog programserien mellan de tecknade barnprogrammen.

”Paradise Hotel” och dess ännu sämre lågbudgetkopia ”Kungarna av Tylösand” brukar ha/har bara några hundra tusen tittare, men det räcker uppenbarligen för att hålla dem vid liv i reklam-tv-världen.

Det säger något gott om mänskligheten att dejtingsåpor med en mer kärleksfull grundtanke, som ”Bonde söker fru” och ”Ensam mamma söker”, har en betydligt större publik.

Kanske är det fel kanal och/eller sändningstid. ”Lite sällskap” är en dejtingsåpa som förtjänar fler tittare, oerhört djupt rotad i den svenska landsortsmyllan som den är. Filip & Fredrik har en förmåga att ständigt lyckas hitta på nya eller förnya beprövade programkoncept. Det är med en enorm värme de skildrar dessa Grums-bors trevande försök på kärleksmarknaden. Och när de i går skulle börja rösta ut deltagarna, var det i form av en bisarrt rolig parodi på amerikanska rättegångar.

•”Paradise Hotel” är ungefär som vanligt, förutom en ny programledare.

Trots åtskilliga floppar på raken i andra kanaler, måste MTG tro på Alex Schulman, för det känns som att han är med i i stort sett varenda program i TV 3 och TV 6 i höst.

Mycket Schulman i inledningen, ungefär som att han som en general skulle styra hela programmet, men sedan försvann han helt och då blev det som vanligt; struntprat, intriger, sexuella anspelningar, men oväntat mesigt hångel. Det blir säkert mer, av både Schulman och guppa-under-täcket.

Skandalöst nog sänder TV 6 klockan 19.30, mellan de ”Simpsons”- och ”Family guy”-avsnitt som många barn följer.

Alex Schulman går från mysig pappabloggare, till pappan som förde in knull-tv i barnens värld. Inte särskilt fräscht…

•I kväll ser jag Holland-Sverige, i TV 4.

(!)

”Sommarpratarna”, SVT. Inte bästa avsnittet i går, men ett av de bästa nya koncepten i SVT under senare år.

(?)

”Svenska New York-fruar”, TV 3. Kul att se på, så här på avstånd. Men hur står folk i deras omgivning ut med dem på riktigt?

/Jan-Olov Andersson

Det finns ett program som är något av det bästa som någonsin visats i svensk tv.

Men som alldeles för få människor kollar på.

Jag pratar om Filip&Fredriks ”Lite sällskap” på Kanal 5.

Varje vecka skapas ny magi, det är äkta känslor, en fantastisk berättelse om det alldeles vanliga Sverige som alla kanaler och produktionsbolag förtvivlat kämpar för att återskapa i tv.

Filip&Fredrik, tillsammans med produktionsbolaget Stockholm-Köpenhamn, har lyckats bättre än alla andra.

Hittills har runt 300 000 hittat programmet på måndagkvällar – det är alldeles för få.

Varför?

Tja, kanske hade tittarna väntat sig det vanliga Filip&Fredrik-jokset.

Nån som äter av nåns rumpa, lite drogromantik, lite naket.

Då, kanske, blir man besviken.

För ”Lite sällskap” är något annat, något finare, något skörare.

Det är den definitiva tv-serien om ensamhet, utanförskap, den förtvivlade jakten på kärlek och närhet, berättelsen om när livet inte blev som man tänkt sig och svårigheterna i att bryta sig loss.

Ikväll klockan 22, på Kanal 5, sänds ett nytt avsnitt. Se det.

Ge ”Lite sällskap” de tittarsiffror som serien förtjänar.

 Snabb, charmig och skånsk.

”Robins” är Sveriges roligaste talkshow. Faktiskt jätterolig.