Det går inte att blunda för hösten längre. Den är mörk, men djupt underskattad.

Precis som Love Olzon. 

När: Bäst i skarven mot 2000-talet. 

Var: Stockholm. 

Varför: Knappt några filmer går att hitta på Youtube. De få som finns har max några hundra visningar. 

Love Olzon har kallats Sveriges mest underskattade artist mer eller mindre sen han för första gången plockade upp en gitarr. Tubstatistiken är bara ett i raden av tragiska bevis för att epitetet är svårt att argumentera emot. 

Karriären fick en rivstart. Med den glättiga radiohiten ”Jag vill ha en tjej som tycker om mig” som biljett drog debutanten ut på återtåg tillsammans med Gyllene Tider 1996. Ingen verkade däremot ha bekymrat sig om att resten av Loves dystert nattbittra sånger skulle slå ned som ett sorgebesked bland de bekymmerlösa familjefiltarna i gräset. Lyftet uteblev. 

Fem år senare stod Love på sin hittills största kreativa topp. På ”En annan sida av Love Olzon” var låtarna starkare, soundet varmt jordigt och berättandet ännu mer närgånget och eget. 

Men, lyftet uteblev. 

Joacim Persson

Kolla här, eftersom det är spärrat för att bäddas in. För att göra det ännu jävligare att nå ut, eller nåt. 

/Jocke

David Hellenius är sitt vanliga mysiga jag. Och ”Robinson” känns ungefär som väntat, hur mycket Paolo Roberto än slår på reklamtrumman för ”hårdaste säsongen någonsin”.

Det lär räcka för att TV 4 ska sno åt sig de största tittarskarorna på torsdagskvällarna.

Konkurrensen är ju överkomlig, även om det finns en trogen skara som skadeglatt gottar sig i att det finns folk som har det värre än de själva. Säsongsstarten av TV 3:s ”Lyxfällan” var ett ännu mer obehagligt närgånget snaskande i en familjs ekonomiska elände än vanligt. Nya programledarparet Magnus Hedberg/Patrik Grimlund har ännu inte föregångarnas pondus. Samtidigt… det ett program som vill gott, även om deltagarna får betala ett högt skämspris.

•Kanal 5:s nya ”SOS Västkust” blev snabbt tjatigt, med ambulansförare och andra som ivrigt pratade i kommunikationsradion och olycksoffer med bortblurrade ansikten. Tio avsnitt kanske kan fungera som politisk propaganda. Helt uppenbart behöver samhället dessa tappra hjältar.

•Mest nyfiken var man ju på ”Hellenius hörna”.

Trots sin ålder (36) är David Hellenius lite grann som en mysig farbror som ingen kan låta bli att tycka om. Lite smålurig och -rolig mest hela tiden. Känns som att han när som helst kan hålla igång ett samtal om vad som helst med vem som helst hur länge som helst utan att det blir tråkigt.

Problemet med hans pratshow är att den bara är knappt en halvtimme. Det blev ändå trivsamma samtal med både Maria Wetterstrand och Jonas Malmsjö/Henrik Dorsin. Kul frågor, oväntat privat med Wetterstrand, hela tiden god stämning, men stressat, för att man ville hinna med så mycket som möjligt på de få minuterna.

I övrigt: Snygg inledande hyllning till ”Hylands hörna”. Härligt elak drift med Sverigedemokraterna och Mads Mikkelsen-reklamen (som ironiskt nog visades strax efteråt…), men annars ojämna och lite för utdragna sketcher. Ibland behöver Hellenius bättre motspelare för att själv bli bra.

•I kväll ser jag ”Skavlan” i SVT.

(!)

”Superstars”. Finalen i TV 3:s idrottslek var spännande och förre brottaren Martin Lidberg en värdig vinnare.

(?)

”Robinson”. Ungefär som vanligt. Oväntat normala deltagare. Frågan är om Gurkan Gasis munläder i längden känns kul eller irriterande..?

/Jan-Olov Andersson

I väntan på vadå? Ja om nån timme kliver Volbeat på i Malmö Arena. Nu, däremot, är det långt ifrån bilkrom, brylkräm och Hetfieldyeahn. I stället en grov och härligt kärv ”Demon” signerad Sveriges stoltaste death metal-institution. Och så ”wolverine blues” på det. Man tackar. 

Minnah Karlsson är sista artist att ställa sig på ”Idol”-scenen för den här torsdagen. Hon kör Bonnie Tylers ”Holding out for a hero”. Senare kommer min text om alla idolers dagsform på genrepet att dyka upp här på aftonbladet.se.

Där sitter man i godan ro i ”Idol”-studion och skriver. Någon smyger upp bakifrån och väser:

– En helt vanlig dag i Sveriges STÖRSTA musiktävling.

Det är förstås Peter Jihde, vem annars?

Kul kille.

Repetitionens näst sista nummer är Alice Hagenbrant som valt att framföra Sheryl Crows gamla hit ”If it makes you happy”.

Torsdagens repetitioner innebär också att idolerna träffar pressen enligt någon sorts rullande band-schema. Här pratar Linnea Henriksson med Nöjesbladets Malin Collin och fotografen Jerker Ivarsson.

Eftersom jag vet att ni har längtat er sjuka efter en halvsuddig bild på Geir Rönning sjungandes en powerballad i motljus, tagen på aslångt håll så ska ni få en sådan.

Den ser ut såhär.

I kängor med illrosa snören rockar Linnea Henriksson loss totalt. räkna med ett fartfyllt nummer imorgon.

Tjejen som gått för fullt blås hittills lugnar ner sig och väljer en Pink-ballad i stället. Men något spökar och efter första genomkörningen får hon en lång stunds coachning av både röstcoachen och koreografen.