Först all uppståndelse kring boken om kungen. Och pr-mardrömmen bara fortsätter för hovet.
I går rotade TV 4:s ”Kalla fakta” i drottning Silvias pappas förflutna som nazist.

Att drottningens far Walter Sommerlath var medlem i det tyska nazistpartiet var känt sedan tidigare, efter ett avslöjande i tidningen Arbetaren 2002. När drottningen för första gången kommenterade saken i TV 4:s dokumentärserie ”Familjen Bernadotte” i våras, menade hon att hans medlemskap i nazistpartiet berodde på omständigheterna. Att ”det var ett maskineri”.
Nu hade reportrarna Mats Deland, Fredrik Quistbergh och Henrik Brandão Jönsson grävt vidare och hittat sådant som drottningen nog kanske inte själv visste om. Att Walter Sommerlath var betydligt mer aktiv som nazist, bland annat genom att ta över en fabrik från en judisk ägare och på så sätt tvinga bort judarna ur näringslivet.
Jag känner mig lite kluven inför programmet.
Å ena sidan ska inga barn behöva ställas till svars för vilka dumheter ens föräldrar har gjort. Särskilt inte om händelserna ägde rum innan de själva ens var födda. Så det är kanske inte så konstigt om drottning Silvias bror Ralf de Toledo Sommerlath ser ”Kalla fakta”-programmet som en del av en kampanj mot det svenska kungahuset, i fotspåren på Thomas Sjöbergs, Deanne Rauschers och Tove Meyers omstridda och framgångsrika bok om kungen, kaffeflickorna och Camilla Henemark.
Å andra sidan är det förstås högintressant vad vår drottning har för bakgrund.
Det känns ändå mer angeläget att granska kungafamiljens egna liv i dag. Det är ju trots allt vi skattebetalare som bekostar deras lyxiga tillvaro. Där är man ju rätt nyfiken på det samarbete som aldrig blev av mellan författarna till kungaboken och ”Uppdrag granskning”. SVT:s samhällsmagasin hade uppenbarligen själva något på gång.
Tänk att som tv-tittare få följa med när kungafamiljen får oväntat besök av Janne Josefsson med fotograf…
•I kväll ser jag ”Grotesco” i SVT.

(Ja)
Anders Janson. Bjuder på suveränt lågmält komiskt skådespeleri i SVT:s ”Starke man”.
(Nja)
Har inte kärlekskoppleriet i TV 3:s ”Ensam mamma söker” gjort sitt nu? Nog måste väl ensamma mammor kunna hittar karlar på ett lättare och mer framgångsrikt sätt…

/Jan-Olov Andersson

I dagens tidning kan ni se ytterligare en del spännande namn som är med i Melodifestivalen. Klockan 10 kan ni också kolla in på aftonbladet.se för att se den livesända presskonferensen där de sista artisterna kommer presenteras, men jag kan redan nu avslöja några namn som ni inte kommer få se.

Lili & Susie har nyligen fått ett definitivt nej från Björkman trots att de tidigt fått besked om att de var i stort sett klara för tävlingen, enligt uppgifter till Nöjesbladet.

Timoteij ska också ha fått ett sent nej från schlagergeneralen trots att de gjorde stor succé i våras och Eurovision-fans från hela världen nyligen röstade fram ”Kom” till bästa låt av dem som inte tog sig till ESC i Oslo i maj.

Det har ju dessutom spekulerats en del kring musikalstjärnan Malena Laszlo. Men precis före helgen uppges hon ha fått besked om att hennes låt hamnat på reservlistan och inte är aktuell för tävlingen om inte något av de andra bidragen diskas.

Trist tycker jag, låten är tydligen skriven av Susie Päivärinta och det hade varit spännande att få med Susie i tävlingen som låtskrivare.

//Tobbe Ek i London som kommer sitta bänkad framför webbsändningen om sex timmar. Först kanske läge att sova lite.

Det finns egentligen inte mycket att säga om helgens X Factor.

Bara titta på klippet ovan.

Tävlingens ständiga hackkyckling Wagner gör Radioheads ”Creep” och det är så bisarrt att min dator först kollapsar (true story). För sammanhangets skull kan man kanske förklara att det är domarna som väljer artisternas låtar (för det mesta). I det här fallet har Louis Walsh valt denna låt – som han väljer att tolka som ”I’m a creep, I’m a winner”. Resten av åhörarna tolkar det naturligtvis som ett tjuvnyp – att han får sjunga ”I’m a creep, I’m a weirdo, what the hell am I doing here? I don’t belong here”, en textrad som majoriteten håller med om.

Varför Wagner är så hatad? Tänk Peppe Eng i ”Let’s dance”. Han var lite rolig, han var en proteströst, men efter ett tag blev folk inte lika roade längre. Sen har gränsen för när hatet blir riktigt obehagligt överskridits med hån av hans brytning och öppen rasism. ”Jag vill påpeka att jag inte är brasilianare, jag är brittisk brasilianare och stolt över det!” sa han i lördagens program.

Precis som förra veckan kändes nivån på programmet väldigt tråkig och karaoke – det fanns ingen jag verkligen gillade. Det enda som var liiiiite fint var One Directions pojkbandssmäktande version av ”You are so beautiful”. Annars nada.

På söndagskvällen röstades två deltagare ut. Den som fick minst röster åkte direkt – Katie Waissel. Efter Wagners och Tesco-Marys singoff valde alla domare att behålla Mary.

Bye bye Wagner. Jag kommer minnas dig främst för den här videon…

Första advent betyder sista dagen för Stockholms filmfestival. Vinnare i tävlingskategorin blev ”Winter’s Bone” av Debra Granik med motiveringen: ”En enig jury ar utsett en film som fullödigt fångat huvudpersonens dilemma och en värld som annars sällan beskrivs. Regissören har skapat en unik skildring av ett fascinerande matriarkat som hotar, straffar och belönar, och låtit berättelse och skådespelarinsatser samverka till en kompromisslös vision.”

Ni hör inga protester från mitt håll. Filmen ger en extremt stark och krypande obehaglig bild av miljöer i USA man sällan ser. 17-åriga Ree försöker rädda sin familj sedan den knarkkokande pappan pantsatt huset och försvunnit. Jennifer Lawrence är helt magisk i huvudrollen och vann även pris som bästa kvinnliga skådespelare.

Festivalen i övrigt då?

Jag lyckades pricka in en rad makalösa feelbad-filmer – som ”Biutiful” av Alejandro Gonzalez Inarritu och ”Neds” av Peter Mullan, båda enormt starka och kompromisslösa men med vissa problem (Mullan prisades för övrigt för bästa ensemble-regi för hur han hanterat de fantastiska skotska kidsen i rollerna).

Publikpriset gick till ”Waste Land” av Lucy Walker och ”This is England ’86” av Shane Meadows som i grunden är en tv-serie i fyra delar som gått på Channel Four. Jag har bara sett den senare och rekommenderar den varmt  – en värdig uppföljare till ”This is England”.

Kan också rekommendera ”Howl”, filmen om Allen Ginsbergs berömda dikt, hur den kom till och rättegången som den gav upphov till med en fantastisk James Franco i huvudrollen.

Första advent och snön yr genom Stockholm. Det är isande vindar och framåtlutade fotvandrare.

Men alldeles nyss la Mauro Scocco ut en busfärsk jullåt på sin hemsida.

En underbar sak som heter ”Julkort från New York”.

Perfekt.

Den finns här.

Malmö väntar på idolerna. Ett inte riktigt fullt Malmö Arena väntar på att genrepet ska börja. Full rapport, inklusive plusbetyg på alla låtarna, kommer jag förstås att lämna härifrån. Ni läser alltsammans i morgondagens pappers-Aftonbladet.

/ Martin Söderström

Repet över. Somliga är mer märkta av det än andra, som synes. Andra har pennor bakom örat.

”Idol” gör konstiga saker med människor.

Minnah repar sist. Hon har problem med ljudet, hör inte sig själv och tvingas börja om. Låten är i alla fall Bruno Mars ”Just the way you are”.

Arenalåtar kräfva dessa poser. Olle Hedberg sjunger U2:s ”Beautiful day” och gör sina bästa Bono-moves. Det är grymt effektivt och numret får en spontan applåd (årets första) från undertecknad. Så kan det gå.

Förkyld Olle repar i kofta. Guten smög i bänkraderna innan sitt första nummer och lät snorigare än ett dagisbarn, men försäkrade Nöjesbladets team att han inte tänkte låta det påverka sina två framträdanden.

Här sjunger han Coldplays ”Fix you”.