Suck, vad jag blev avundsjuk på Liza Marklund.
Inte på hennes miljoner, utan på hur kul det verkade att dyka ner i sin släkthistoria.
Det var nämligen deckardrottningens tur att medverka i ”Vem tror du att du är” i SVT1. Ett smart koncept där man dels får möta en kändis på ett annorlunda sätt, dels får en historielektion.

Det verkar så lyxigt att få en massa hjälp med att gå tillbaka till sina rötter. Markund hittade också en hel del spännande, som en förfader som halshöggs för mord, och andra som dog i attentatet mot tidningen Norrskensflamman 1940.
Men ibland blir det för mycket letande i gamla böcker – knappast tv-mässigt. Då vill jag hellre se fler historiska utvikningar. Till exempel nämndes i förbigående en släkting som fött fjorton barn! Dåtidens jättefamiljer ville jag definitivt lärt mig mer om.

”Debatt” i SVT 2 var verkligen en debatt igår, långt från det gapiga ”apberget” som diskuterades så mycket ett tag.
Ämnet var hur mycket man ska man elitsatsa på barn när det gäller idrott. En känslig fråga, liksom allt annat som har med föräldrars uppfostran av sina barn att göra.
Belinda Olsson har blivit ett ärkeproffs i sin roll som programledare. Hon är engagerad, styr alldeles lagom och vågar dessutom vara personlig.
Det roliga i går var att det kom fram bra argument från båda sidor. När programmet var slut var jag mindre övertygad än tidigare om att det alltid är av ondo att låta barn satsa stenhårt på en sport.
Men var var brudarna? Där satt ett helt gäng tyckare, som Christian Olsson och Glenn Hysén, och inget ont i dem. Men det blev grymt mansdominerat. Så typiskt när det handlar om sport.

Avslutade kvällen med ”Desperate housewives” i Kanal 5, den enda serie jag nu följt i flera år. Trots att den haft rejäla svackor så är det få som kan droppa så sköna oneliners som fruarna på Wisteria Lane.
Ikväll tittar jag på ”Annas eviga” i SVT 2, om ifall det är viktigt för folks värdighet att tjäna pengar.

Nej!: Allt okritiskt beröm som haglade över modeskaparna i ”Ebbas stil” blev skrattretande. (SVT 2)

Ja!: ”Kobra” lyckas göra det mesta intressant. I går om Polens identitetskris. (SVT2)

Av: Cecilia Gustavsson

Av Fredrik Virtanen:

En försvunnen fetaost på en 50-årsfest, en Cornelis-trubadur vid namn Trubbe Mollberg, förväxlingskrogen Pelikvarnen, svenneåret 2010 och ett ”Star Trek”-äventyr i rymden.
Allt inklämt i ett humorprogram på 30 minuter.

Låter det som att ”Grotesco” på SVT1 saknar en röd tråd, tycker du? Helt korrekt i så fall.
Det ”Tingeling”-kända humorgänget tar i så att sömmarna spricker för att sammankoppla de olika scenerna, men det lyckas inte med mindre än att fetaostsalladen till sist beamas ner från rymdskeppet och att den västklädde 70-talstrubaduren talar om 80-talsfilm och sjunger om ost.
Va?
Jo, man måste alltså se ”Grotesco” för att förstå det minsta av vad jag pratar om.
Och gör det, titta!
Delarna blir faktiskt större än summan. ”Grotesco” bjuder ofta på finlirande, skitrolig Monty Python-humor och ibland grovkornig kanonbuskis.
Och mitt i allt finns faktiskt en sorts röd tråd: Henrik Dorsin, en man med betydande skådespelartalanger (han hade gjort rollen bättre än Hank Von Helvete i den aktuella biofilmen om Cornelis Vreeswijk) och en säregen karisma.
Det är oklart exakt hur Dorsin gör, men teven lyser upp vid varje scen han visar sig. Och ibland viker sig teven dubbel av skratt.

••
Generellt är SVT1 är starka på måndagar just nu, både kvalitativt och tittarmässigt, men i går fick dokusåpan ”Ung & bortskämd” och dramakomediserien ”Våra vänners liv” konkurrens av grabbfesten ”Fotbollsgalan” på TV4 som givetvis leddes av den självförtjuste Peter Jihde i bruna skor.
Publiken buade motståndarvinnare, män bar guldhjälm, konfetti regnade, Martin Dahlin såg ut som Ingvar Oldsberg, Zlatan fick Guldbollen och vinnarjinglarna bestod av gamla Glasvegas-intron.
Allt var alltså precis som vanligt, exakt mellan segt och okej.

I kväll ser jag ”Veckans brott”, SVT1 kl 21.00.

JA
”Lean on me” med Svante Thuresson, Joel Alme och Magnus Carlson på ”Fotbollsgalan” på TV4. Lite klass.

NEJ
”Ibracadabra” med Hoffmaestro & Chraa på ”Fotbollsgalan” i TV4.  Lite smuts.

Av Cecilia Gustavsson:

Efter beskedet om Mona Sahlins avgång ville jag helst häcka framför nyhetsprogrammen.
Men en person saknades i direktsändningarna – Sahlin själv.
Krisen för socialdemokratin var gårdagens stora händelse, och dominerade förstås nyheterna. Jag hade redan tidigare bespetsat mig på ”Agenda”, där just Mona Sahlin var planerad gäst. Men efter beslutet hade hon bokat av, tråkigt nog. Under kvällen fick tv-tittarna nöja sig med hennes tal under presskonferensen.
Så i både ”Rapport”, ”Aktuellt” och ”Agenda” vreds och vändes det friskt på henne avgång och vem som kan tänkas ta över. Men tyvärr utan den allra innersta kretsen. 
En hel del av resonemangen var intressanta, men för mycket enligt formulär 1 A.  Jag saknade mer analys på djupet: Vad var det egentligen som gjorde att så många tyckte illa om Mona Sahlin? Varför har s haft så förtvivlat svårt att bygga nya ledare?
Närmast där kom den sista panelen i ”Agenda”, med den politiske reportern Mats Knutsson, statsvetaren Jenny Madestam och min egen kollega Lena Mellin.
Från sökande efter partiledare till sökandet efter Den Rätte. I TV 3 fortsätter de ensamma mammorna att leta. Serien puttrar på i småtrevlig stil med glada killar – som blir kompisar – och kvinnor som får ångest inför att välja bort någon. 
Det som är så fascinerande märkligt med den här serien och till exempel ”Bonde söker fru” är att många av de tävlande snabbt verkar få uppriktiga känslor för huvudpersonerna. Där ser man vad tävlingsinstinkt kan göra.
Den här gången fick killarna möta Lindas, Emmas och Petras kompisar och familjer. De grillades en del, med rätta. Här behövs personer som inte bara är goa och glada, som en av väninnorna som ställde mer raka frågor.
”Ensam mamma söker” är inte kärnfysik precis, men som slapp söndagsunderhållning funkar det helt okej. Dessutom lockar säkert de somriga miljöerna i höstmörkret.
I kväll tittar jag på ”Våra vänners liv” i SVT 1, den bästa svenska dramaserien på länge.

Ja!: Helgjutet om Cornelis-filmen, med intervjuer, arkivbilder och musik i kulturmagasinet ”Sverige”. (SVT1)
Nej!: Formatet ”Parlamentet” är stendött, även med små förändringar, och även när deltagarna är roliga. (TV4)

Elton John-tema i lördagens X Factor. Man anar självklart producenten Simon Cowells tonårstrotsiga tanke bakom detta – den brittiska sångdivan gick nämligen till attack på programmet i början av hösten. Cowell hade försökt värva honom som domare men tji fick han.

”It’s become boring, a***-paralysingly brain crippling” sa Elton.

Roligt. När han utvecklar kritiken har den stora poänger.

Fem år och 71 program av ”Doobidoo”. Fyra säsonger och 39 program av ”Skavlan”. Och jag har nästan sett och tyckt om rubbet.
Nu börjar de berömmande orden att ta slut…

Som regelbunden tv-tyckare på fredagskvällar borde man  kanske ta ut svängarna lite grann. Se K-Special lite oftare. Men då ska det till något mer lockande än en rumänsk konstnär man aldrig hört talas om. Ge ”Cirkus Möller” en chans. Fast… Måns Möller är ju nästan ALDRIG rolig. Och så kan man ju försöka känna sig lite ungdomlig och se ”Idol 2010”. Rocktema. Då fick man en Andreas Weise som lustmördade Rolling Stones ”Start me up”. Efter det tröttnade även 10-åriga dottern.
Så det blev ”Doobidoo” och ”Skavlan”. Som vanligt. Som ALLTID. Som de flesta tv-tittande svenskar på fredagskvällarna denna höst. Förra veckan sågs programmen av knappt 1,9 respektive drygt 1,6 miljoner tittare.
Det finns skäl för de höga tittarsiffrorna.
Som tv-skribent kan det bli lite tjatigt att upprepa sig själv, bara. Att hylla Lasse Kronérs förmåga att skapa varm och trivsam stämning i tv-studion. De påhittiga musikaliska frågelekarna. Det kloka valet av gäster. De roliga musiknumren. De underbara filmsnuttarna ur SVT:s arkiv.
Eller Fredrik Skavlans förmåga att hålla igång intressanta samtal kring ett ofta lite löst tema, med massor av gäster, utan att det känns stressigt.
Det är ofta så självklart bra, att det är lättare att hitta småfel. Som att ”svenska Hollywoodfrun” Maria Montazamis inhopp i ”Doobidoo” var fjantigt poänglöst. Eller att efter bra snack med Carola, Sissel Kjyrkebö, Ola Rapace, Märta Tikkanen och Cecilia Braekhus, blev avsnittet med Rubin Carter, som satt oskyldigt fängslad under 22 år, en besvikelse, han fick prata lite för länge och lite för religiöst om sig själv.
Och visst var Carola- och Sissel-duetten ljuvlig. Men tänk vad mycket coolare om de hade sjungit ”Hurricane”, Bob Dylans hyllningssång till Rubin Carter…
•I kväll ser jag ”Så mycket bättre” i TV 4 och ”Robins” i SVT.

(!)
Claes Malmberg. Är smart, allmänbildad, rolig och kan sjunga. Alltid bra som gäst i program som ”Doobidoo”.
(?)
Fredrik Skavlan intervjuade Woody Allen under Cannes-festivalen. Var blev det specialprogrammet av?

/Jan-Olov Andersson

Al Pacino och John Cazale i ”Gudfadern”.

Konsert. I helgen blåser hårda Göteborgsvindar och ångestladdad nederbörd över huvudstaden. Fina Håkan Hellström tar med sin Hurricane och fyller Hovet med perfekt pop. Jag och mamma och våra tonårsskrik kommer vara där. En enda kommentar om att Håkan inte kan sjunga och jag gör kaos med er.

Webb-tv. För er som missade den fantastiska lilla dokumentären ”John Cazale – i skuggan av Gudfadern” finns chans till gottgöring på SVT Play fram till den 23 november. Cazale spelade den oförglömliga loser-brorsan Fredo i ”Gudfadern” men karriären blev sorgligt kort. Se nu!

TV. Femte säsongen av ”Dexter” är smart, blodig och beroendeframkallande. Jag kan inte få nog av den välanpassade seriemördaren och Debra Morgan, hans citatmaskin till syster. Om att ligga med polischefen: ”I’d rather put out a campfire with my face”. Kan ses på Canal + på söndagar.

Musik. Trött på deltagarna i årets ”Idol”? Jag gillar att drömma mig bort till ”X Factor”, den brittiska motsvarigheten, som har en helt magisk säsong just nu. Youtuba Cher Lloyd + ”Stay” eller Rebecca Ferguson + ”Make You Feel My Love” för att förstå vad jag menar.

Humor. Zach Galifianakis var roligast i ”Baksmällan”. Han är med i bioaktuella ”Due Date” och knäckte som programledare för ”Saturday Night Live”. På humorsidan Funny Or Die har komikern det egna programmet ”Between Two Ferns” där han intervjuar skådespelare. Börja med avsnittet med Sean Penn. Njut.

Det manliga geniet. Han är skitig, missbrukar alkohol och ofta droger. Han är allmänt strulig och andedräkten stinker whiskey.
Vi förlåter honom för det mesta. Allt hans strul stärker bara hans varumärke. Hans image gör honom så där extra charmig och åtråvärd.

Dagens tidning, Trus och Jessicas dokument

Vi pratar om den förlegade kändisvärlden – där männens missbruk glorifieras och kvinnorna fördöms.

För vad händer med kvinnan som tappar kontrollen? Henne vill vi helst inte veta av.

Läs min, Helena Trus, och Jessica Isakssons dokumentkrönika om änglarna och demonerna i kändis-Sverige.

Det är en viktig diskussion. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article8113158.ab

Vad tycker ni?
Kom igen, diskutera! 

/Trus och Isaksson 

En närgången dokumentärfilm. Eller ständigt återkommande satir om Jimmie Åkesson.
Två sätt att tackla Sverigedemokraterna. Har en känsla av att David Hellenius parodier får störst genomslagskraft.

Inför höstens riksdagsval valde både media och andra politiska partier att i stort sett ignorera Sverigedemokraterna (SD).
Ingen lyckad taktik. Tack vare en debattartikel här (i Aftonbladet) och stoppad tv-reklam där (TV 4), fick SD ändå det utrymme och martyrskap de ville ha och sitter nu i riksdagen, demokratiskt invalda av 5,7 procent av svenska folket.
I gårdagens SVT-dokumentär om partiets väg dit följde man partiets innersta krets bakom kulisserna tiden före valet. Strategier, konflikter, medias uppmärksamhet, de kommenterade öppet allt som filmens upphovsman Bo Sjökvist frågade om. Man hade också följt ett SD-par som jobbar mer på gräsrotsnivå.
Enbart det faktum att de låtit honom skildra dem så närgånget, tyder på att Jimmie Åkesson & co inte tycker att de har något att dölja. Att de självsäkert tror att genom att vara transparanta, så kommer deras budskap snarare att gå hem hos tv-tittarna, än avskräcka dem.
Bäddat för kritik, skriver filmens producent om på SVT:s hemsida.
Själv tycker jag nog att metoden att visa upp SD-topparna som förhållandevis vanliga människor som också engagerar sig för fotbolls-VM eller oroar sig för barnen – inte som fanatiska tokstollar, även om de har extrema åsikter – KAN vara nog så avslöjande.
•Fast förmodligen är det mer effektivt, om man nu vill åt vad SD står för, att som David Hellenius i varje program av sin pratshow i TV 4 driva med Jimmie Åkesson. Synd att man i går bara hade plats (Hellenius hade ju exklusivt fått träffa ”kungen”…) för en kortkort sketch. Hellenius träffsäkra och subtilt elaka parodier fungerar verkligen. Bland barn har SD:s partiledare på det viset snabbt blivit som en seriefigur med ovanligt korkade åsikter om invandrare…
•I kväll ser jag ”Doobidoo” och ”Skavlan” i SVT.

(Nja)
”Byggfällan”, TV 3. Inget fel på programmet i sig. Men ett tydligare fall av plagiat – av TV 4:s ”Fuskbyggarna” – har väl sällan skådats.
(Nej)
”Veckans kanin”, TV 3. Tv-mobbning som är så motbjudande hjärtlös och poänglös, att det enda glädjande är att så få tv-tittare bryr sig.

/Jan-Olov Andersson

Och den hemliga gästen är… Ja, det syns inte jättebra. Men det är hur som helst Tove Styrke som är här i Luleå och sjunger playback.

Juryn gör entré. Snart dags för show. Plus på alla framträdanden – duetterna inkluderade – går att läsa i morgondagens Nöjesbladet. Häng med då? Bra där.