Jay repar först. Låten är Creeds ”Higher”.

Globen luktar häst, scenen är större än någonsin, stämningen är konstig (med dagens Nöjesbladet-avslöjande i åtanke) och repet börjar snart. Stay tuned.

Trettio år sedan John Lennon dog. Drygt ett halvår sedan Ship go Gaza.
Tre program om händelserna väckte högst blandade känslor. Både sorg och ilska.

The Beatles legendariska gitarrist, sångare och låtskrivare sköts ihjäl utanför sin bostad i New York 8 december 1980, blott 40 år gammal.
För mig som fortfarande ömt vårdar första Beatles-singeln (sju kronor på Skivcity i Linköping) och som växte upp när Lennon, Paul McCartney, George Harrison och Ringo Starr formade en hel generations syn på popmusik, var nyheten om hans död ett sådant där ögonblick där man minns exakt var man var, vad man tänkte och kände.
Färska brittiska dokumentären ”Brännpunkt: John Lennon” (TV 4 Fakta) gav en hyfsad genomgång av Lennons liv, fast mer som människa, idol, förebild och lite grann politisk tänkare, än som musiker. Man fastnade lite väl länge i FBI:s och dess ledare J. Edgar Hoovers (1895-1972) förföljelse av Lennon och att organisationen på något sätt skulle ligga bakom att galningen Mark Chapman sköt honom. En film som mest väckte sorg.
SVT visade ”Jag dödade John Lennon”, som just i första hand handlade om Mark Chapman och hans grumliga motiv. Den historien kan väl också berättas, men inte nödvändigtvis på John Lennons jubileumsdag. En film som mest väckte ilska.
•Förbannad blev man förstås också på den israeliska attacken mot den fredliga Ship to Gaza-konvojen i våras. Nio personer dödades, många blev allvarligt skadade. Vad hände? Vem var ansvarig?
Trion Sven Bergman, Joachim Dyfvermark och Fredrik Laurin försökte så gott det går, och utan att ta ställning för den ena eller andra sidan, reda ut begreppen i SVT:s ”Uppdrag granskning”. Kort historik. Och så unika, och stundtals rätt otäcka, utsmugglade bilder från en av de attackerade båtarna.
En film som väckte både sorg och ilska. Det planeras för en ny Ship to Gaza-konvoj nästa år. Ingen blir väl förvånad om det slutar lika illa en gång till…
•I kväll ser jag ”Hellenius hörna” i TV 4.

(Spänning)
”Den förlorade dottern”, SVT. Bra start på brittiska dramaserien om en familj där allt inte tycks stå rätt till.
(Humor)
”Jamie upptäcker…”, Kanal 5. Kul repris när Jamie Oliver besökte Sverige och till och med blev entusiastisk inför surströmming.

/Jan-Olov Andersson

Alltid finns det något att reta sig på i TV 4:s morgonsändningar.
Just nu att man har skippat informationen på text-tv och så tramset med hemlig gäst under helgerna.

På vardagsmorgnar är morgonsofforna i SVT och TV 4 ett utmärkt bakgrundsskval. Många retar sig på reklamavbrotten, men de är en förutsättning för TV 4:s existens och just på morgnarna stör de mindre än normalt, då man ju ändå har mycket att fixa med och sällan sitter bänkad framför tv:n.
Har själv ingen kanal jag föredrar, utan brukar – eller brukade – gå på innehållet, som finns/fanns att läsa på text-tv hos både SVT (665) och TV 4 (643). TV 4 har nu plockat bort den informationen. Man får i stället prenumerera på ett nyhetsbrev via e-post.
Men herregud, kan man skicka ut e-post till hela befolkningen, kan de väl lägga upp samma information på text-tv också!
Under helgerna lämnar SVT walk over. Ett svagt och obegripligt beslut från public service-tv.
Fåniga regelbundna inslag har kommit och gått under TV 4:s helgmorgnar, men inget slår nog det som Jesper Börjesson och Tilde de Paula nu får dras med:
Den hemliga gästen.
Det serveras ledtrådar och det gissas och andra gäster och trisskrapare dras lätt generade in i spekulationerna. Om vi nu förutsätter att alltihop inte är en bluff… när den hemliga gästen till sist gör entré, ska programledaren helt oförberedd leda ett vettigt samtal på cirka tio minuter. Det brukar bli sådär…
Upplägget är oförskämt mot både tv-tittarna och den inbjudna gästen.
Jesper Börjesson hade inte mycket att fråga Regina Lund om i lördags, men hon ställde väl upp för att få göra pr för sin nya cd.
Tilde de Paula gjorde en utmärkt – just för att den var förberedd – lättsam djupintervju med Kristian Luuk i går. Men minns någon något av vad hon och hemliga gästen Laila Bagge pratade om?
Det enda som skulle lyfta hemliga gästen-inslaget, är om programledaren inte ens kände igen personen…
•I kväll ser jag ”Våra vänners liv” och ”Grotesco” i SVT.

(Humor)
Det roligaste med Kanal 5:s ”Vem kan slå Filip och Fredrik” är när Fredrik Wikingsson misslyckas och blir arg som en annan Kalle Anka.
(Allvar)
TV 4:s ”Kalla fakta” om drottning Silvias pappas nazistiska bakgrund. Spännande, intressant och Silvias kommentarer känns allt märkligare.

/Jan-Olov Andersson

Ja, mer eller mindre alltså.

Ett norskt tv-program (som ser extremt Filip & Fredrik-ish ut) har gjort den här promo-filmen med absolut ALLA. Från Laura Palmer och Katarina Witt till Dolph och Christer Sandelin. Jamie Walters! Judd Nelson! Sherilyn Fenn! Julafton för alla oss som älskar mer eller mindre bortglömda stjärnor. Måste ses!

ps. Efter allt ståhej i amerikanska medier om den här videon valde kanalen att ta bort klippet från sin youtube-sida. Men som sagt – internet går inte att stoppa. Ovan är nu en av de nya länkar som dykt upp. ds

Här veckans återblick, signerad Mattias Kling. 

Så här kan det låta när thrashnissarna slevar lite för djupt i glöggrytan.
När 1980-talet nyss hade passerat halvtid drog några tyska metaldignitärer på sig tomteskäggen – och släppte loss ett högljutt bjällerklang.
Eder vare X-mas Project fött.

NÄR? Augusti 1986.
VAR? Autobahnland.
VARFÖR? Vådligt högt uppskruvade förstärkare och familjemysigt dopp i grytan är kanske inte den mest uppenbara kombinationen. 

Men våra östersjögrannar strax söder om Blekinge är inte för inte kända för sin lätt skeva inställning till muntrationer – vilket också kan sägas gälla dess mer prominenta metalmusiker. 
Just kanske därför samlade skivbolaget Aaarrgh Records ett gäng hårdrocksskallar, gav dem obegränsade mängder glühwein och lät den brokiga samlingen gå loss på några traditionella helgfirarstycken. 
”Jingle bells” med vansinnigt otajta körer och galopptempo? En ”Stille nacht, heilige nacht” som pryds av det mest sladdriga gitarrsolo Axel Rudi Pell troligtvis kan tänka sig? Musiker som har gjort sig kända i Living Death, Rage, Holy Moses, Running Wild och Mekong Delta? 
Aber natürlich. 
Allt detta hittar du på ”Bangin’ round the x-mas tree” (på cd återutgiven med uppföljarskivan som släpptes nio år senare). Skivan finns på Spotify. Man kan ju bli het på gröten för mindre. Och någon stilla natt lär det ju knappast bli hädanefter. 
Mattias Kling 

Jay avslutar i Gbg. Hans ”In the ghetto” är sist ut på eftermiddagens repetitioner. Nu ska alla reportrar göra intervjuer för fullt innan det är dags för publikrepet ikväll.

Minnah – nu även med dansare. De kallas in i hennes ”When love takes over”.

Olle som Bruce? Markus Larsson hade förmodligen haft invändningar. Men såhär ser det ut i alla fall.

Paus i repetitionerna. Tv-Kristoffer och reporter-Malin fikar med Idol-Olle. Han ser glad ut, sjuklingen.

Om något ser radikalt annorlunda ut när idolerna kör sin andra låt så lovar jag att blogga om det också. Men självfallet kommer en full rapport om deras dagsform senae under eftermiddagen på en nyhetssajt nära er.