Lördagkväll i juli.
Jag har fått nog.
Vetenskapseliten måste utveckla ett filter som kan rensa bort matlagning och postkodskryssbingo ur den breda underhållningen.

Finns det någon kock kvar i Sverige som inte är tv-kock?
Kan ingen bara låsa dörren till köket – ett litet tag åtminstone?
Egentligen är det inte själva genren ”mat-tv” jag ruttnar på. Det är  infiltrationen av kockar i alla möjliga sorters program.
I SVT:s ”Sommarkväll” är formatet uppbyggt runt en middag, där gästerna själva tar med sig varsin ingrediens. Maten förväntas skapa en mysigt somrig och avslappnad känsla.
I praktiken blir det bara pannkaka. Man får inte veta tillräckligt om själva tillagningen för att lära sig något av värde. Man får sällan se resultatet av ingredienserna gästerna tar med. Det man får se är folk som försöker prata med mat i munnen.
Däremot gillar jag verkligen veckans programledare Lotta Bromée. Merparten av hennes manliga konkurrenter känns som blöjbarn i jämförelse. Hon säger det man verkligen tänker (”ska du verkligen ha solglasögonen på dig nu, Carolina Gynning?”), lyckas ha samtal som känns naturliga och skapar en genuint varm stämning utan irriterande hurtighet.
Hon fick ovanligt intressanta svar av intervjuvana Rikard Wolff och Carolina Gynning. Hon fick artisten Pernilla Andersson att börja öppna sig.
Eller ja, innan de blev avbrutna mitt i en mening. Av kocken.
Ridå.

För TV 4 är kocksjukan så långt gången att den blivit kronisk. De tycks även ha drabbats av ett tv-virus som gör att de inte kan ha ett enda program utan spel och dobbel. Bingo, postkoder, lotter och kryss.
Förutom att TV 4 göder en enda stor livslögn är det urtråkig tv.
”Sommarkrysset” har dock en skicklig programledare i Gry Forssell.
Hon gör att programmet gnistrar till ibland – som när hon får Sanna Nielsen att bjuda på sig själv genom att härma olika kvinnliga sångerskor.
Nästan så att man förlåter Nielsen när hon sedan lyckas misshandla all svärta ur Robyns ”Be Mine” med en rostig schlagerspik.

Ikväll ser jag ”Top model England”-maraton på TV 3.

Hah!
Älskar att Kanal 9 visar ”Saturday night live” på just lördagnätter. Är besatt av skiten.

Bah!
Två timmars galasändning på TV 4 Sport från VM-lottningen? Fotbollen tar ju sig själv på större allvar än världens alla terrorexperter tillsammans.

Rupert och Wendi.

TV-KRÖNIKA ONSDAG

Det är som om nyheterna smälter.

Mediemogulen Rupert Murdoch attackeras med raklödder-paj av självutnämnd komiker för att sekunden senare räddas av hustrun Wendis raka vänster mitt under  direktsänd parlamentsutfrågning.

Allt är helt enkelt FÖR konstigt.

Citatet ovan är den brittiske komikern Charlton Brookers kommentar till utfrågningen i går med anledning av avlyssningsskandalen på News of the world.

Verkligheten har plötsligt blivit märkligare än en apa i bastkjol.

Dramatiken kunde följas live på sajter över hela världen (inklusive Aftonbladets)  och kommenterades i realtid av kändistwittrare som George Michael, Piers Morgan och Alec Baldwin.

Där har vi dagens mediesamhälle i ett nötskal.

Och jag sitter klistrad framför datorn som en konstant hög nyhetspundare.

Skandalen har hittills bjudit på ett gäng unika tv-ögonblick. Plötsligt klev romcom-stammaren Hugh Grant fram som Hollywoodhjälte, wallraffade och lurade rep­ortrar att försäga sig med hemlig avlyssningsutrustning fastspänd på kroppen.

Han deltog även i det super­seriösa debattprogrammet ”Question time” på BBC och vann publikens sympatier med sin skärpa.

I utfrågningen av två polischefer, avgående News International-chefen Rebekah Brooks och mediemogulerna Rupert och James Murdoch fick man egentligen inga konkreta svar, endast beklaganden och bortförklaringar.

Men som skådespel var det fascinerande.

Far och son Murdoch påminde om hjärt­löse Mr Burns och hans knähund Smithers i ”The Simpson”s, särskilt när James försökte försvara sin lomhörde pappa.

Slutsats: Han ville inte oroa gubben med sanningen.

Fortsatte worldwideweb-spåret genom­ att se ”Allsång på Skansen” på SVT:s hem­sida. Där kompletteras direktsändningen med en bakom scenen-kamera där man får se nervösa artister halsa vatten.

Man kan även kommentera via Facebook och Twitter, se vilka som checkat in på Skansen och få exklusiva extranummer efteråt.

Ambitiöst och bra, SVT.

I kväll ser jag fine Kenneth Branagh som Kurt Wallander på TV 4 kl 21.

”Lotta på Liseberg” är stark tobak

Bombmattan av folklighet för Sverige tillbaka till en fartfylld, möjligtvis överförfriskad, mellansvensk campingplats -86.

Där ”Allsång på Skansen” tar pyttesteg mot det moderna Sverige går ”Lotta på Liseberg” i motsatt riktning. Folkligheten är så maxad att den blir bisarr.

Blommigt, pasteller, ”rajraj”-låtar, Cornelis, Curt-Eric Holmqvist från gamla 80-talsklassikern ”Gomorron’ Sverige” och som extrasötad grädde på moset – Lotta Engberg själv.

Som om inte det räckte – släng på en påse lösgodis i form av hyllningen av det svenska  VM-bronslaget i fotboll.

Om jag försöker kontrollera min yrsel kan jag konstatera några saker:

1. Lotta Engberg är en naturlig, varm och snabbkäftad programledare.

2. Brolle tycks ha bytt idol från Elvis till Billy Idol.

3. Jack Vreeswijks uppenbara rörelse över publikens hyllning är fin.

4. Tempot på programmet (hela 1,5 timmar!) är ofta segare än gammal dammig knäck.

När kameran zoomar in en vuxen människa iförd kaninöron går det inte längre.

Jag måste byta kanal.

Public service bjuder på en betydligt trevligare tidsresa med släktforskarserien  ”Vem tror du att du är” i SVT 1. Amerikanska kändisar söker sina rötter och blir rörande imponerade av vad de hittar.

Stora historiska skeenden speglas i privata öden.

Countrysångaren Tim McGraw letade sig igår tillbaka till sina tyska förfäder som lockades till USA av vilseledande propagandaskrifter. Där har vi det stora skeendet.

Det kittlande privata ödet är kanske att Elvis Presleys förfäder var med på samma båt. Eller att George Washington sov över hemma hos Tim McGraws förfäder.

Programmet är helt enkelt en perfekt mix av underhållning och mer eller mindre användbar bildning.

Ikväll ser jag andra avsnittet av ”FBI:s historia”, SVT 2 kl 20. 

Hah! För oss Project Runway-junkies visar TV 3 tredje säsongen i repris just nu. Den 28 juli börjar säsong nio i USA.
Gah! Mottagandet av det svenska VM-bronslaget bjöd på en otäck nyhet –  förbundskapten Thomas Dennerby hade rakat av sitt mysiga skägg.

Foto: SVT

Löftet om att Leif GW Persson ska ”analysera svenska sommarmord” summeras i huvudpersonens egen geniala logik:

– Det är verkligen en riktig stollepelle som varit i farten.

Okej. Vi letar alltså efter en stolle. Alltid en början.

Premiären av ”Sommarmord” i SVT 1 är en tröstande skål jordgubbar för oss som inte verkar kunna få nog av GW i rutan. Med glasögonen på nästippen åker han på roadtrip genom Sverige, rekonstruerar brottsplatser och går igenom gamla bevis.

I första programmet behandlas det brutala mordet på ett tältande, holländskt par i Appojaure i Lappland 1984.

Mordet som inspirerade Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten”.

Någon har gått bärsärk och utdelat 100 knivhugg mot tältet. GW avfärdar Thomas Quick, som faktiskt dömts för morden, genom att hävda att ”han knappt har styrfart – han skulle ha trillat över en tältpinne, börjat gråta och fått tröstas av det holländska paret”.

Svidande kritik mot rättshärvan Quick inlindat i GW:s kärva, raka gubbcharm.

Det är ett lika enkelt som genialt programformat.”Skicka ut GW i landet. Där får han vara väldigt mycket GW, snacka med lite gamla original och stövla runt i skogen. Folk älskar mordmysterier på sommaren. Folk älskar alltid GW”.

Att han inte löser morden kan man ha överseende med.

Men varför inte låta honom nörda ned sig ännu mer? En halvtimmes GW känns lite tunt.

I övrigt kan man inte klaga på sportdramatiken just nu. Rysaren ”Sverige – USA” i fotbolls-VM på TV 4 och Tour de France på Eurosport.

De loja kommentatorerna på TV 4 borde titta och lära av radarparet Roberto Vacchi och Anders Adamsson på Eurosport. Med detaljkunskap, extremt engagemang och humor följer de tjommar som cyklar längs nån landsväg i fyra-fem timmar i sträck.

Bättre än så blir sällan sport.  

Hah! Tredje säsongen av ”In treatment” visas just nu på SVT 2. Psykoanalys som gastkramande drama, jag sitter klistrad.
Gah! ”Debatt” makes me wanna smoke crack.

Uppdatering: Till de som på allvar verkar tro att jag förespråkar crack (host* Patrik*host* Sjöberg *host* Debatt) kan jag påminna om Becks gamla slagdänga från 1993. Aningen smickrande referens ändå, trodde jag.