Först kommer tårarna. Sen tänker jag på världens undergång.
”Vetenskapens värld” på SVT 2 är knappast någon lättsmält kvällsmiddag.

Det ska erkännas att Nobelpriset i medicin och fysik hört till den gråa massa gubb-pris jag inte orkat bry mig om. Men det visar sig ha varit riktigt urbota dumt av mig.
Årets pris bjuder på flera fängslande historier.
Först stackars Ralph Steinman som fick priset i medicin tre dagar efter sin död. I decennier hade han drömt om att få vinna det. Han hade hållit sin cancer stången flera år längre än prognosen. Nu får Steinmans sörjande fru och barn komma till Stockholm och ta emot priset i hans ställe.
”Vetenskapens värld” besökte hans kontor där kavajen fortfarande låg slängd över stolen och papperslappar var spridda över skrivbordet. Skärvor av ett forskarliv där upptäckten av dendritiska celler i början av 70-talet ledde till utökade kunskaper om immunförsvaret. I början var Steinman den enda som såg dessa celler, som kämpade för dem tills han övertygat världen.
Där har vi en Hollywoodfilm med kluvet slut.
”Vetenskapens värld” besökte även fysikprisets vinnare Saul Perlmutter, Brian P Schmidt och forskarvärldens ”barnstjärna” Adam Riess som belönas för upptäckten av universums accelererande expansion.
Jag upprepar: universums accelererande expansion!
Tänk att upptäcka en sån sak. Allteftersom universum växer ökar den okända, mörka energi som i framtiden kommer leda till en nedfrysning av världen.
Mörk energi! Nedfrysning! Tjohej.
Men jag hör ingen panik i SVT:s berättarröst.

Zappar över till sista avsnittet av ”Mitt stora feta syrianska bröllop” på TV 3. Vi får följa uppladdningen till ännu ett bröllop.
Par köper lampor och soffor.
Mer rafflande än så blir det aldrig.

Ikväll ser jag ”Dox: Inside Job”, SVT 1 kl 22.

Hah!
Jag är definitivt road av lajvarkänslan i ”Anno 1790”.

Gah!
”Fråga doktorn” råder oss att torka öronen med fönen. Hur överlevde folk på, säg, 1700-talet?