Start i går för TV 4-serien ”Maria Wern”, med Eva Röse i titelrollen.
En bruksdeckare som fyller en timmes sändningstid, varken mer eller mindre.

Det så kallade SVENSKA DECKARUNDRET fanns även innan Stieg Larsson (1954-2004) erövrade hela världen med Millennium-trilogin. En av dem som varit med om att sprida svensk spänningslitteratur är Anna Jansson, som sedan debuten år 2000 givit ut en deckare om året om kriminalinspektör Maria Wern, verksam på Gotland.
För två år sedan kom en tv-serie baserad på ”Främmande fågel”. Tyckte då att den var både välspelad och hyfsat spännande.
Sedan skojade man med den i samma kanals humorprogram ”Fredag hela veckan”. Och parodier KAN vara förödande. Där kläddes just den tv-deckaren av rätt så ordentligt. Då framstod de breda penseldrag med vilka man målade en paniksituation på Gotland, som rätt så löjeväckande.
Var därför lite orolig inför denna nya omgång. Gick det att tänka bort de roliga parodierna?
Det GICK. Efter ett tag. Fyra avsnitt baserade på Janssons två första böcker. Börjar med ett bestialiskt ritualmord. Någon av Maria Werns (Eva Röse) poliskollegor säger att det påminner om ett gammalt fall. Tycker själv det påminner om ett mord i en Mons Kallentoft-deckare. Kan dock ha totalt fel. Man läser så många böcker. Till sist blandar man ihop historierna i det svenska deckarundret.
Man kan smågnälla på att det i tv-serien inte görs så mycket varken av Maria Werns privatliv eller poliskollegornas småprat och käbbel. Eller att spänningen väl aldrig blir så där så att man sitter som fastnaglad i tv-soffan. Ändå tittar man gärna vidare. Deckarintrigerna fungerar, kul med Gotland som spelplats, det är välspelat, in till minsta biroll.
En fungerande bruksdeckare, helt enkelt.
•I kväll ser jag ”Hellenius hörna” i TV 4. Var på plats under inspelningen. David Hellenius gjorde en mycket bra personintervju med Fredrik Reinfeldt. Undrar vad som blir kvar när man klippt bort, typ, en kvart ur den…

(SVT)
Prostitution, dolda kameror, förhandlingslamade poliser och myndighetspersoner. Ali Fegans reportage var av klassiskt ”Uppdrag granskning”-snitt.
(TV 4)
”Kvällsöppet med Ekdal” tacklade knarkandet i ”Idol 2010”. Utan att säga det så sa producenten Magnus Karlsson Lamm att nolltoleransen innebär att man får knarka – bara man gör avbön efteråt…

/Jan-Olov Andersson

Fem år och 71 program av ”Doobidoo”. Fyra säsonger och 39 program av ”Skavlan”. Och jag har nästan sett och tyckt om rubbet.
Nu börjar de berömmande orden att ta slut…

Som regelbunden tv-tyckare på fredagskvällar borde man  kanske ta ut svängarna lite grann. Se K-Special lite oftare. Men då ska det till något mer lockande än en rumänsk konstnär man aldrig hört talas om. Ge ”Cirkus Möller” en chans. Fast… Måns Möller är ju nästan ALDRIG rolig. Och så kan man ju försöka känna sig lite ungdomlig och se ”Idol 2010”. Rocktema. Då fick man en Andreas Weise som lustmördade Rolling Stones ”Start me up”. Efter det tröttnade även 10-åriga dottern.
Så det blev ”Doobidoo” och ”Skavlan”. Som vanligt. Som ALLTID. Som de flesta tv-tittande svenskar på fredagskvällarna denna höst. Förra veckan sågs programmen av knappt 1,9 respektive drygt 1,6 miljoner tittare.
Det finns skäl för de höga tittarsiffrorna.
Som tv-skribent kan det bli lite tjatigt att upprepa sig själv, bara. Att hylla Lasse Kronérs förmåga att skapa varm och trivsam stämning i tv-studion. De påhittiga musikaliska frågelekarna. Det kloka valet av gäster. De roliga musiknumren. De underbara filmsnuttarna ur SVT:s arkiv.
Eller Fredrik Skavlans förmåga att hålla igång intressanta samtal kring ett ofta lite löst tema, med massor av gäster, utan att det känns stressigt.
Det är ofta så självklart bra, att det är lättare att hitta småfel. Som att ”svenska Hollywoodfrun” Maria Montazamis inhopp i ”Doobidoo” var fjantigt poänglöst. Eller att efter bra snack med Carola, Sissel Kjyrkebö, Ola Rapace, Märta Tikkanen och Cecilia Braekhus, blev avsnittet med Rubin Carter, som satt oskyldigt fängslad under 22 år, en besvikelse, han fick prata lite för länge och lite för religiöst om sig själv.
Och visst var Carola- och Sissel-duetten ljuvlig. Men tänk vad mycket coolare om de hade sjungit ”Hurricane”, Bob Dylans hyllningssång till Rubin Carter…
•I kväll ser jag ”Så mycket bättre” i TV 4 och ”Robins” i SVT.

(!)
Claes Malmberg. Är smart, allmänbildad, rolig och kan sjunga. Alltid bra som gäst i program som ”Doobidoo”.
(?)
Fredrik Skavlan intervjuade Woody Allen under Cannes-festivalen. Var blev det specialprogrammet av?

/Jan-Olov Andersson

En närgången dokumentärfilm. Eller ständigt återkommande satir om Jimmie Åkesson.
Två sätt att tackla Sverigedemokraterna. Har en känsla av att David Hellenius parodier får störst genomslagskraft.

Inför höstens riksdagsval valde både media och andra politiska partier att i stort sett ignorera Sverigedemokraterna (SD).
Ingen lyckad taktik. Tack vare en debattartikel här (i Aftonbladet) och stoppad tv-reklam där (TV 4), fick SD ändå det utrymme och martyrskap de ville ha och sitter nu i riksdagen, demokratiskt invalda av 5,7 procent av svenska folket.
I gårdagens SVT-dokumentär om partiets väg dit följde man partiets innersta krets bakom kulisserna tiden före valet. Strategier, konflikter, medias uppmärksamhet, de kommenterade öppet allt som filmens upphovsman Bo Sjökvist frågade om. Man hade också följt ett SD-par som jobbar mer på gräsrotsnivå.
Enbart det faktum att de låtit honom skildra dem så närgånget, tyder på att Jimmie Åkesson & co inte tycker att de har något att dölja. Att de självsäkert tror att genom att vara transparanta, så kommer deras budskap snarare att gå hem hos tv-tittarna, än avskräcka dem.
Bäddat för kritik, skriver filmens producent om på SVT:s hemsida.
Själv tycker jag nog att metoden att visa upp SD-topparna som förhållandevis vanliga människor som också engagerar sig för fotbolls-VM eller oroar sig för barnen – inte som fanatiska tokstollar, även om de har extrema åsikter – KAN vara nog så avslöjande.
•Fast förmodligen är det mer effektivt, om man nu vill åt vad SD står för, att som David Hellenius i varje program av sin pratshow i TV 4 driva med Jimmie Åkesson. Synd att man i går bara hade plats (Hellenius hade ju exklusivt fått träffa ”kungen”…) för en kortkort sketch. Hellenius träffsäkra och subtilt elaka parodier fungerar verkligen. Bland barn har SD:s partiledare på det viset snabbt blivit som en seriefigur med ovanligt korkade åsikter om invandrare…
•I kväll ser jag ”Doobidoo” och ”Skavlan” i SVT.

(Nja)
”Byggfällan”, TV 3. Inget fel på programmet i sig. Men ett tydligare fall av plagiat – av TV 4:s ”Fuskbyggarna” – har väl sällan skådats.
(Nej)
”Veckans kanin”, TV 3. Tv-mobbning som är så motbjudande hjärtlös och poänglös, att det enda glädjande är att så få tv-tittare bryr sig.

/Jan-Olov Andersson

En ”Sopranos”-författare. Ett pilotavsnitt med en budget som åtta, nio svenska långfilmer – och med Martin Scorsese som regissör. Snacka om att man har fått höga förväntningar.
Och nog BLIR man snabbt engagerad i de personer och den värld som skildras i ”Boardwalk Empire”, start i Canal+ i går.

Tre avsnitt är för lite för att slå fast om kabelkanalen HBO har ännu en klassiker på gång, som ”Sopranos”, ”Six feet under” eller ”The Wire”.
Men upptakten är onekligen lovande.
Här har sannerligen inte snålats när man byggt upp kulisserna – de hotell, krogar, barer och affärer längs strandpromenaden i spelstaden Atlantic City på 1920-talet – där alltihop utspelas.
Här har förstås också funnits pengar till massor av statister, kläder, musikrättigheter, till precis allting som gör att man verkligen tas med på en resa tillbaka i tiden. Till åren där USA hämtade sig efter första världskriget. Då kvinnorna fick rösträtt. Då myndigheterna införde totalt alkoholförbud. Ett med facit i hand urkorkat beslut. För folk ville ha nattklubbar, showgirls, spelhålor – och sprit. Det banade väg för gangsters som Al Capone och Lucky Luciano. När spritförbudet hävdes 1933, hade USA fått en organiserad brottslighet som sedan bara vuxit sig allt starkare.
Ett ämne som givetvis passar seriens skapare Terence Winter perfekt. Han var en av huvudförfattarna till ”Sopranos”.
Gangstern i centrum i (till stor del verklighetsbaserade) ”Boardwalk Empire” heter ”Nucky” Thompson. Utåt sett hederlig politiker, men gangster i smyg. Det FINNS likheter med Tony Soprano. Samma medkänsla för de lojala, samma hänsynslöshet mot alla andra. Steve Buscemi förkroppsligar mångsidigheten på ett perfekt sätt.
Martin Scorsese har satt tonen för hela serien. Stilmässigt påminner det faktiskt inte så lite om Sergio Leones (1929-1989) klassiska gangsterfilm ”Once upon a time in America” från 1984. Inget man vill missa, med andra ord…
•I kväll ser jag ”Kobra” i SVT.

(Ja)
”Sommarpratarna” och ”Våra vänners liv”, SVT. Intressanta diskussioner och en dramaserie som engagerar allt mer.
(Nej)
”Böda camping” och ”Pensionärsdjävlar”. Två nya Kanal 5-serier. En helt utan dramaturgisk nerv, en som en mesig ”Ballar av stål”, med några enskilda kul scener.

/Jan-Olov Andersson

Helt uppenbart vill SVT behålla Ebba von Sydow.

Men som PUBLIC SERVICE-TV vet man inte riktigt vad man ska göra med henne. Så hon fick ett modemagasin döpt efter sig – fast hon knappt är med…

Många retar sig på Ebba von Sydow. För att hon som journalist, både skribent och chefredaktör, författare, redaktör och programledare i SVT, trendspanare, konceptskapare, kanske tio grejer till, blivit så framgångsrik – och allt innan hon fyllt 30.

Sådant väcker avundsjuka. Rätt snygg är hon ju också. Och så skeppsredaröverklass från Göteborg. Hade hon varit kille, hade hon säkert pratat med P.G. Gyllenhammar-knarr i rösten.

Man kan förstås vända på alltihop. Hon har en gedigen utbildning. Jag har hört att hon slet som en slav när hon var chef för Expressens fredagsbilaga. Den som hon satte sin prägel på och som gjorde att hon blev en maktfaktor och stilbildare inom mode för en hel ung generation. (Det kom strax efteråt att gälla även för denna tidnings Sofi Fahrman).

Så tro fan att SVT ville lägga beslag på Ebba. De har så många 60+-tittare att det finns chefer som skulle sälja sina mormödrar får att få veta hemligheten bakom hur man når de unga tittarna.

Fast Ebba von Sydows första jobb, att leda program inför kronprinsessbröllopet, riktade sig ironiskt nog till just… 60+-publiken.

Hon skötte programledarjobbet helt ok. Tror jag. Tittade inte så ofta, det blev liksom för mycket och för fjäskigt inför bröllopet.

Nu leder hon modemagasinet ”Ebbas stil”. Högt tempo, mycket bilder, många röster från modevärlden. Så proffsigt gjort att även en surgubbe med cementerad klädstil kan ha utbyte av programmet.

Fast Ebba själv, hon var ju bara med några minuter i början och slutet.

Ebbas stil kunde blomstra fritt i en kvällstidningsmiljö med numera mer etiskt uppluckrade regler. I SVT måste den döljas under en slags public service-regnrock.

Känns som lite Moment 22 över vad SVT ska göra med Ebba von Sydow.

•I kväll ser jag ”Uppdrag granskning” i SVT.

(Ja)

”Veckans brott”, SVT. Suveränt program, suveränt programledarpar.

(Nej)

”I form med Anna Anka”, TV 3. Hon är säkert en duktig personlig tränare. Men bra tv… det är det inte.

/Jan-Olov Andersson

Arbetsveckans första kväll vill man gärna ha lite trivsam avkoppling.

Kanal 5:s ”Lite sällskap” HAR bjudit på det. SVT:s ”Våra vänners liv” KOMMER att fortsätta göra det.

Nästan 1,4 miljoner såg Lars Berghagen bryta samman i TV 4:s ”Så mycket bättre” i lördags, när han berättade om reaktionerna på Filip & Fredriks vansinniga skämt om att han hade blivit mördad (inslaget sändes aldrig i tv).

Tror aldrig de skulle ha gjort något så hjärtlöst i dag. ”Lite sällskap”, dejtingsåpan som hade final i går, har verkligen varit raka motsatsen. Med värme, humor och galna upptåg har de försökt hjälpa några människor i Grums och Säffle att finna kärleken. Synd att bara 300 000 har följt serien, för den har visat att man kan göra den här typen av tv utan att det känns påhittat, amerikaniserat, larvigt eller förnedrande.

Duon har en förmåga att få kontakt med folk i alla tänkbara miljöer. En entusiasm inför allt udda, det som normalt inte skildras i svensk tv. I ”Lite sällskap” tvingades de snyggt improvisera, när verkligheten spelade dem spratt. Och så finns där små detaljer. Som en hemlighetsfull gubbe som dök upp några sekunder i varje avsnitt, utan förklaring. I allra sista bildrutan fick vi veta att ”vålnaden” heter Holger och är en pensionerad typograf. Bara det.

•SVT:s nya dramaserie ”Våra vänners liv” känns redan som måndagskvällarnas nya må bra-tv, även om det i andra avsnittet kom in lite mer svärta i huvudpersonernas liv. Bra manus och skådespelare, extra feelgood-känsla genom Sweet Chariots musik.

•Utan Ulf Malmros som pådrivare, hade SVT:s ”Sommarpratarna” varit segt.

•Minns inte alls nya Hollywoodfrun Isabel Adrian från TV 3-upplagan av ”Robinson” 2004. Där Anna Anka & co varit (ibland omedvetet) sköna typer, känns Adrian mest som en skrytsam kverulant.

•Är absolut ingen tekniknörd, men TV 4:s ”Felix stör en ingenjör”, i går i Namibia, är alltid rätt kul. Snyggt gjort, också.

•I kväll ser jag ”Ebbas stil”, nytt modemagasin i SVT.

(Flipp)

”Ullared”, Kanal 5. Har själv tröttnat rejält, men något gör de väl rätt, med ett snitt på drygt 700 000 tittare under andra säsongen.

(Flopp)

”Paradise Hotel”, TV 6. Trots hög svansföring med bioreklam och allt… efter nio avsnitt har inget hänt och 98 procent av tv-tittarna bryr sig inte.

Få saker berör så mycket som barn som far illa.

Gårdagens ”Uppdrag granskning” var ännu ett sådant där reportage man fick ont i magen av.

SVT:s magasin fortsätter att vara ledande inom svensk tv när det gäller undersökande journalistik.

Reportern Nadja Yllner hade skickligt nystat upp en skandalös historia om två barn, fyra och fem år gamla, som helt plötsligt rycktes upp från det familjehem där de hade bott i stort sett hela sina liv.

Man trodde knappt det var sant vilken dumhet, tafatthet, inkompetens, brist på empati och vanligt sunt bondförnuft, som fanns hos de socialtjänstemän som beslutade att barnen borde tillbringa MER tid hos sin mamma. Hon med en historia av tidigare bortadopterade äldre barn, av män som misshandlade henne och som just hade skaffat ännu ett barn med en man på väg in i fängelse för åttonde gången.

Ett hjärtskärande och omskakande reportage. Och mot slutet väcktes ändå en gnutta hopp om ett så lyckligt slut det nu kan bli.

•Säsongsstart för ”Annas eviga” (SVT), i går om att leva med eller utan barn. Något har väl redaktionen gjort rätt i valet av gäster när man retar sig på alla tre.

•Premiär för ”Sälj eller släng” i TV 4 Plus. Ett inredningsprogram där Lulu Carter hjälper folk att göra sig av med onödiga prylar och sedan fixar till deras hem. Hela upplägget doftar ju i-landsproblem, men hon är tveklöst en färgstark programledare, ganska rätt i just detta sammanhang. Men de där Meg Ryan-läpparna… det blir liksom svårt att tänka på något annat.

•Antingen har ”Berg flyttar in” blivit tråkigare. Liksom gjorts på rutin. Eller också har de bara valt kändisar jag helt enkelt inte bryr mig så mycket om.

•Antingen har den kvinnliga skådespelareliten i ”Välkommen åter” inte brytt sig, för att (de manliga) manusförfattarnas skämt ändå inte går att rädda. Eller också har jag glömt hur man skrattar och ler.

•I kväll ser jag SVT:s ”Debatt”, med uppföljning till gårdagens ”Uppdrag granskning”.

(2 x flopp)

Mycket publicitet, men… 95 procent av tv-tittarna väljer att INTE se ”Kungarna av Tylösand” eller ”Paradise Hotel”.

(2 x Rit-Ola)

Inte bara expertkommantator i Viasat Fotboll. Han är också driftkucku i SVTB:s ”Buskul”, där han ständigt drabbas av sina egna barns bus.

Verkligheten överträffar ofta dikten.

Kan bli svårt att i längden på allvar oroa sig för ett fåtal människoliknande utomjordingar i ”The Event”, när drygt 1,3 miljarder kineser håller på att ta över världen på riktigt…

Vi var senast närmare 600 000 som följde nya amerikanska science fiction- och konspirationsserien ”The Event” i SVT. Intrigen utspelas på många olika tidsplan, ibland så att det blir på gränsen till skrattretande. Här finns utomjordingar, en konspiration mot USA:s president, flygplan som flyger rakt in i tomma intet och mer därtill. Många hoppas nog detta ska bli nya ”Lost”. Den serien tröttnade jag själv på ungefär halvvägs. Är dock fortfarande nyfiken på ”The Event”, som var som mest spännande i går, när det inte var så många övernaturliga inslag.

•Annars kan ju verkligheten vara nog så dramatisk.

Sällan har man väl sett en så fullmatad dokumentär som Pär Fjällströms ”Den stora utmaningen” i SVT. Faktaspäckad och ständigt överraskande.

Det handlade om Kina. Om hur landets blandning av kommunism och kapitalism gjort att man på bara tjugo år gått från ekonomiskt u-land till att vara världens största tillverknings- och exportland.

Fjällström visade, med många exempel och intervjuer, vad Kinas rekordsnabba tillväxt kan innebära för såväl världens folkrikaste land som hur vi i Sverige kan påverkas av det. Vi fick exempel på att allt fler företag, små som stora, flyttar delar eller hela verksamheten till Kina. Experter försökte svara på frågan om vad vi i Sverige ska leva av i framtiden, om Kina tar över allting.

Men det finns också ett omvänt utbyte. Skriver dessa rader vid köksfönstret i lägenheten på Söder i Stockholm. Tvärs över vattnet ligger Hammarby Sjöstad. Ett område som nu är förebild för en ny miljonstad under uppbyggnad i Kina och skapad av svenska arkitekter. Ingen konspiration, men nästan som någon slags science fiction…

•I kväll ser jag SVT:s nya dramaserie ”Våra vänners liv”.

(Nja)

”Kalla fakta”, TV 4. Ganska spekulativt om eventuella misstag på sjukhuset vid mordet på Anna Lindh. USA-doktorn med sina övertygande åsikter, var ju trots allt inte på plats.

(Nej)

Hemliga gästen i TV 4:s Nyhetsmorgon lördag/söndag. Vad är poängen? En illa förberedd programledare, blir till ett hån mot både gästen och tv-tittarna.

/Jan-Olov Andersson

Svensk och norsk tv:s stora stjärna mötte han som en gång var den europeiska politikens ”wonder boy”.

Fredrik Skavlan-Tony Blair slutade oavgjort på ett underhållande sätt. 7-7, ungefär.

Tony Blair, 57, premiärminister i Storbritannien 1997-2007, har varit på blixtbesök i Sverige för att lansera sin självbiografi och hålla föredrag för politiker, diverse höjdare och media.

Hur stor Fredrik Skavlan än är i Sverige och Norge, så kunde han nog knappast diktera villkoren för gårdagens tv-intervju. Det märktes, när han mot slutet faktiskt frågade om det var ok innan de tog pr-bilder för SVT:s räkning.

Själva intervjun, inklusive lite dösnack om Göran Persson, som satt och drack en pilsner senast han och Blair pratade i telefon med varandra, var 27 minuter och 6 sekunder. Har en känsla av att även om det var en del lite väl tydliga klipp i intervjun, så var den nog egentligen inte så förfärligt många minuter längre än så.

Då blir det som det blir. Lite av en verbal boxningsmatch. Det gäller att få bra kontakt direkt. Skavlan skämtade inledningsvis lite om att vänta med sina frågor om Irak. Blair såg måttligt road ut. En fråga om Blairs fru några minuter senare lockade dock till skratt. Då blev Blair på gott humör. Och sedan blev det riktigt bra.

Fredrik Skavlan ställde de självklara frågorna om Irak, förhållandet till George W. Bush och annat politiskt, fast inte alltid på det självklara och förutsägbara sättet. Han ställde också rätt många oväntade frågor. Sådana som kan tyckas vara för larviga eller för vulgära. Som om vad Blair tycker om filmen ”The Queen”. Eller om han, privat, pratade med Bill Clinton om vänsterprasslet med Monica Levinsky.

Tony Blair hade många bra, öppenhjärtliga och underhållande svar på (nästan) allt.

Inget ont om Mats Mats Knutson eller K-G Bergström, men jag tvivlar på att de hade gjort en lika underhållande intervju med Tony Blair.

•I kväll ser jag (nej, jag är inte kär i honom… ) ”Skavlan”, i SVT, igen.

(Ja)

”Robinson”, TV 4. Om det är hårdare än någonsin kan diskuteras. Men mer underhållande än väntat.

(Nej)

”Hellenius hörna”, TV 4. David hade en dålig kväll. Det blev fel i känslan både i syskon- och relationssnacken med Martin Stenmarck och Maria Lundqvist.

/ Jan-Olov Andersson