Nöjesbloggen

Bakom kulisserna på Sveriges största nöjesredaktion

Inlägg av Jan-Olov Andersson

Reporter och krönikör med fokus på tv och film.

Dagens tv-krönika: Skandal med snusk på bästa tecknattid

av Jan-Olov Andersson

Två dejtingprogram som inte gärna kunde vara mer olika:

Kanal 5:s ”Lite sällskap” har hjärna, hjärta och humor – medan ”Paradise Hotel” försöker locka tittare med några sekunders naket bland allt struntprat. Och i år sänder TV 6 skandalöst nog programserien mellan de tecknade barnprogrammen.

 

”Paradise Hotel” och dess ännu sämre lågbudgetkopia ”Kungarna av Tylösand” brukar ha/har bara några hundra tusen tittare, men det räcker uppenbarligen för att hålla dem vid liv i reklam-tv-världen.

Det säger något gott om mänskligheten att dejtingsåpor med en mer kärleksfull grundtanke, som ”Bonde söker fru” och ”Ensam mamma söker”, har en betydligt större publik.

Kanske är det fel kanal och/eller sändningstid. ”Lite sällskap” är en dejtingsåpa som förtjänar fler tittare, oerhört djupt rotad i den svenska landsortsmyllan som den är. Filip & Fredrik har en förmåga att ständigt lyckas hitta på nya eller förnya beprövade programkoncept. Det är med en enorm värme de skildrar dessa Grums-bors trevande försök på kärleksmarknaden. Och när de i går skulle börja rösta ut deltagarna, var det i form av en bisarrt rolig parodi på amerikanska rättegångar.

•”Paradise Hotel” är ungefär som vanligt, förutom en ny programledare.

Trots åtskilliga floppar på raken i andra kanaler, måste MTG tro på Alex Schulman, för det känns som att han är med i i stort sett varenda program i TV 3 och TV 6 i höst.

Mycket Schulman i inledningen, ungefär som att han som en general skulle styra hela programmet, men sedan försvann han helt och då blev det som vanligt; struntprat, intriger, sexuella anspelningar, men oväntat mesigt hångel. Det blir säkert mer, av både Schulman och guppa-under-täcket.

Skandalöst nog sänder TV 6 klockan 19.30, mellan de ”Simpsons”- och ”Family guy”-avsnitt som många barn följer.

Alex Schulman går från mysig pappabloggare, till pappan som förde in knull-tv i barnens värld. Inte särskilt fräscht…

•I kväll ser jag Holland-Sverige, i TV 4.

 

(!)

”Sommarpratarna”, SVT. Inte bästa avsnittet i går, men ett av de bästa nya koncepten i SVT under senare år.

(?)

”Svenska New York-fruar”, TV 3. Kul att se på, så här på avstånd. Men hur står folk i deras omgivning ut med dem på riktigt?

/Jan-Olov Andersson

Kategorier recensioner, tv

Dagens tv-krönika: Trivsam men stressad ”Hellenius hörna”

av Jan-Olov Andersson

David Hellenius är sitt vanliga mysiga jag. Och ”Robinson” känns ungefär som väntat, hur mycket Paolo Roberto än slår på reklamtrumman för ”hårdaste säsongen någonsin”.

Det lär räcka för att TV 4 ska sno åt sig de största tittarskarorna på torsdagskvällarna.

 

Konkurrensen är ju överkomlig, även om det finns en trogen skara som skadeglatt gottar sig i att det finns folk som har det värre än de själva. Säsongsstarten av TV 3:s ”Lyxfällan” var ett ännu mer obehagligt närgånget snaskande i en familjs ekonomiska elände än vanligt. Nya programledarparet Magnus Hedberg/Patrik Grimlund har ännu inte föregångarnas pondus. Samtidigt… det ett program som vill gott, även om deltagarna får betala ett högt skämspris.

•Kanal 5:s nya ”SOS Västkust” blev snabbt tjatigt, med ambulansförare och andra som ivrigt pratade i kommunikationsradion och olycksoffer med bortblurrade ansikten. Tio avsnitt kanske kan fungera som politisk propaganda. Helt uppenbart behöver samhället dessa tappra hjältar.

•Mest nyfiken var man ju på ”Hellenius hörna”.

Trots sin ålder (36) är David Hellenius lite grann som en mysig farbror som ingen kan låta bli att tycka om. Lite smålurig och -rolig mest hela tiden. Känns som att han när som helst kan hålla igång ett samtal om vad som helst med vem som helst hur länge som helst utan att det blir tråkigt.

Problemet med hans pratshow är att den bara är knappt en halvtimme. Det blev ändå trivsamma samtal med både Maria Wetterstrand och Jonas Malmsjö/Henrik Dorsin. Kul frågor, oväntat privat med Wetterstrand, hela tiden god stämning, men stressat, för att man ville hinna med så mycket som möjligt på de få minuterna.

I övrigt: Snygg inledande hyllning till ”Hylands hörna”. Härligt elak drift med Sverigedemokraterna och Mads Mikkelsen-reklamen (som ironiskt nog visades strax efteråt…), men annars ojämna och lite för utdragna sketcher. Ibland behöver Hellenius bättre motspelare för att själv bli bra.

•I kväll ser jag ”Skavlan” i SVT.

 

(!)

”Superstars”. Finalen i TV 3:s idrottslek var spännande och förre brottaren Martin Lidberg en värdig vinnare.

(?)

”Robinson”. Ungefär som vanligt. Oväntat normala deltagare. Frågan är om Gurkan Gasis munläder i längden känns kul eller irriterande..?

 

/Jan-Olov Andersson

Kategorier recensioner, tv

Tv-krönika: Tre medelålders män som dominerar

av Jan-Olov Andersson

Lasse Kronér, Fredrik Skavlan och Elvis Costello.

Tre medelålders män som gör att man aldrig behöver byta kanal under fredagskvällen.

 

Det vore förstås lätt att vara lite genuspolitiskt korrekt och klaga på att det är just tre ”gubbar” som dominerar i public service-tv:s största kanal på fredagskvällarna. Men här handlar det om tre män som blivit omtyckta tv-profiler (i Costellos fall i en mindre krets) för att de har förtjänat det.

Vad det handlar om är att han har en unik förmåga att skapa trivselstämning och att få artisterna att bjuda på sig själva. Och så ligger det förstås massor av förberedelser bakom varje program i valet av artister, frågor, musik och jakten på kul klipp ur SVT-arkivet, i går underbara scener med en 19-årig Maria Lundqvist och Roger Pontare med hår.

Populärkulturellt folkbildande är ”Doobidoo”, också. När Anders Johansson och Monica Dominique på ett komiskt sätt våldförde sig på (eller vad man nu ska kalla det…) Nina Simone-klassikern ”My baby just cares for me”, fick vi också höra den lite oväntade historien om hur låten blev ett sådant örhänge.

•Fredrik Skavlan fortsätter att skickligt bolla med många gäster, få dem att prata kring ett (rätt löst) tema och med varandra, för att sedan bjuda på artister vi inte visste att vi bör tycka om.

Även här finns en stark redaktion i bakgrunden. Annars hittar man inte en så inspirerande gäst som franska mattegeniet Cédric Villani.

•I ”Elvis Costello med gäster” lyser hans kunskap om och genuina nyfikenhet på andra artister alltid igenom. Fast i går var HAN gäst, med skådespelerskan Mary-Louise Parker som programledare.

•I kväll ser jag ”Här är ditt liv” och ”Robins”, i SVT.

 

(Humor)

Kikki Danielsson bjöd i ”Skavlan” skämtsamt in Cédric Villani till sin dubbelsäng. Han kontrade blixtsnabbt: ”Var är din hund, då?”.

(Allvar)

K-Specials ”Glömda platser” (SVT) med Jan Jörnmark, mer intressant än väntat om övergivna industrier och bostadslängor.

Kategorier recensioner, tv

Tv-krönika: Lamt försvar av vidrig serie

av Jan-Olov Andersson

Jimmie Åkesson dominerar plötsligt i alla medier.

Själv blir jag minst lika mörkrädd över att Lars Beckung- och Calle Schulman-typer får härja fritt i tv-rutan.

 

I båda fallen handlar det om avarter. En partiledare för ett främlingsfientligt parti. En tv-chef och en tv-producent som är ansvariga för ett genomvidrigt tv-program.

Före riksdagsvalet blev Sverigedemokraterna inte bara ifrågasatta, utan media försökte också tysta ihjäl, bojkotta och förbjuda dem. Inget hjälpte. Över 300 000 svenskar ville ha dem i riksdagen.

Nu är det som att alla spärrar har släppts. Känns som att tv, radio och tidningar inte kan få nog av SD och Jimmie Åkesson.

Jag menar inte att man ska förminska och bagatellisera dem.

Men inte heller förstora dem.

•Ett program som Kanal 5:s dokusåpa ”Kungarna av Tylösand” skulle man väl, på sitt sätt, också helst tiga ihjäl. Tittarsiffrorna har efter tre veckor sjunkit till drygt 250 000. Fler än så vill inte se några aningslösa ungdomar supa, spy, ha lite sex i några svartvita tv-sekunder och skämma ut sig i största allmänhet.

I går debatterades programmet i SVT:s ”Debatt”.

Att deltagarna mest såg alltihop som ”lyxig semester” var kanske inte så oväntat.

Andra hade mer upprörda, kloka och moraliska tankar. En tänkbar arbetsgivare förklarade att deltagarna nog inte anade hur de hade ”solkat ned sina rykten”. Jackie Ferm från liknande TV 6-serien ”Paradise Hotel” berättade om de alkoholproblem hon fick efter att ha varit med i serien. Det pratades om könsroller och den skeva bild av alkohol serien förmedlar till målgruppen, unga tv-tittare.

Kanal 5-chefen Lars Beckung försvarade sig lamt, producenten Calle Schulman (som annars så glatt marknadsfört programmet) lyste med sin frånvaro.

•I kväll är det SVT 1 som gäller: ”Doobidoo”, ”Skavlan” och ”Elvis Costello med gäster”.

 

(Smart)

”Babel”, SVT. Daniel Sjölin & co gjorde public service-tv av högsta klass kring Afrika-temat på bokmässan i Göteborg. Informativt och underhållande.

(Klok)

Per Svensson, kulturskribent, som i SVT:s ”Debatt” tyckte att ”Kungarna av Tylösand” är en ”busgrogg av fri sprit och berömmelse som på ett farligt sätt förändrar normerna i samhället”.

Kategorier recensioner, tv

Dagens tv-krönika: New York-fruarna starka utan Anka

av Jan-Olov Andersson

 

Ingen ny Anna Anka.
Men sammantaget hos de fyra deltagarna i TV 3:s ”Svenska New York-fruar” finns minst lika mycket galenskap att förundras och kanske förfäras över.
Den glappkäftade Hollywood-frun Anna Anka var nog en engångsföreteelse. Sådan tur kan inte en tv-kanal ha hur många gånger som helst. Att man hittar en så extrem deltagare till en dokusåpa och att sedan hennes självbild i så hög grad förändras av tv-seriens framgång. Åtminstone utifrån sett, verkade det ju som att hennes nyvunna kändisskap (bara i Sverige) var en bidragande orsak till hennes skilsmässa från Paul Anka (världsberömd sedan 1950-talet).
Kanal 5 satsar sedan några veckor tillbaka tillbaka på Skåne-fruar, men det känns inte som att det kommer att bli mer kittlande än att en av dem är styvmamma till en Hollywood-stjärna (Malin Åkerman). I november satsar TV 4 Plus på rikemanstanter från Östermalm, men… det är väl inte så att man hissat intresseflaggan, direkt.
Om man nu ska ha den här typen av underhållning, gör naturligtvis TV 3 rätt som efter Hollywood-fruar satsar på New York-fruar. På Manhattan blir kontrasten mellan rik och fattig om möjligt ännu större. Och samtliga ”fruar” (alla är inte gifta längre…) har starka personligheter, på gott och ont. Någonstans är väl meningen att man som tittare inte bara ska förundras, utan även förfäras lite grann över dem och deras livsstilar.
41-åriga Madeline, rikast av dem alla, verkar mest normal. Åtminstone tills vi får se hur hennes kock lagar lyxmat åt hundarna… 51-åriga Gunilla tycks sakna all distans när det gäller lilla dotterns chanser att bli barnstjärna. 36-åriga Åsa, som till och med fått sina hundar att hata sosse-Sverige, är härligt skrattretande fåfäng. 44-åriga Janique tycks ha haft det klart mest spännande livet, med både med- och motgångar privat och ett liv i utkanten av popbranschen. Hon blir intressantast att följa.
•I kväll ser jag ”Uppdrag granskning kultur” (SVT), om Film i Väst.
(!)
”Lite sällskap”, Kanal 5. Det är härligt att se Filip & Fredrik guida och skildra dessa udda personligheter med så mycket värme och humor.
(?)
”Superstars”, TV 3. Trots bra namn… var det inte en onödigt trög upptakt av årets upplaga?
/Jan-Olov Andersson

 

 

Kategorier recensioner, tv

Dagens tv-krönika: En avslöjande skolgranskning

av Jan-Olov Andersson

Någon ny valstugeeffekt lär det knappast bli.

Men SVT:s ”Uppdrag granskning” om skolan BORDE få folk att ta sig en funderare kring hur illa politikernas löften om skolpolitiken stämmer överens med verkligheten.

 

När valrörelsen gått in i slutspurten utan att temperaturen riktigt har stigit, är det inte utan att man har suttit och längtat efter en ny skandal, typ valstugereportaget 2002.

Det sändes fyra dagar före riksdagsvalet. Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson avslöjade, med dold kamera, ett stort antal (främst) moderata politiker som rasister. Exakt hur det påverkade valet går förstås inte att veta, men moderaterna led ett historiskt valnederlag.

Den som folkpartifuriren Jan Björklund har gjort till sin specialfråga, enligt parollen ”bort med sossarnas flumskola”. Och om vilken Fredrik Reinfeldt, i ett tv-klipp från förra valrörelsen, sa:

– Är inte detta den viktigaste uppgift man kan tänka sig?

Men… hur blev det?

SVT:S reportrar Kristina Lagerström och Johan Winberg hade grävt fram massor av fakta om dagens svenska skolsystem. Vi fick veta hur klyftorna mellan barn från rika och fattiga familjer, svenskar och invandrare, bara ökar. Hur skolorna generellt sett får mindre pengar. Hur svenska elevers kunskaper, vid internationella jämförelser, blir sämre och sämre. Och hur de allt fler friskolorna i allt högre grad mest drivs för att skapa så stor vinst som möjligt. Man sockrar betygen, så man får fler elever, så vinsten ökar ännu mer. Nu avslöjades hur det svenska systemet med skolpeng (infört av en tidigare borgerlig regering) är så lockande att utländska riskkapitalbolag med säten i skatteparadis glatt satsar miljardbelopp på svenska skolor.

•I kväll ser jag partiledardebatten i TV 4.

 

(Ja)

Janne Andersson. Har som TV 4:s tittarombudsman fungerat som en välbehövlig spark i häcken på sin egen kanal. Synd att han slutar. Och inte verkar få någon ersättare.

(Nej)

SVT:s ”Elfte timmen”. Ännu sämre än väntat. Helt utan udd. Det är något fel med politisk satir där enda gången man dragit på munnen, var åt en kvick replik från Mona Sahlin i förrgår.

Kategorier recensioner, tv

Dagens tv-krönika: Tom Alandhs röst renar mig

av Jan-Olov Andersson

 

Egentligen kvittar det vad Tom Alandhs filmer handlar om.
Bara att höra hans röst är som balsam för själen.
Det känns som att Tom Alandhs dokumentärer i SVT alltid har funnits, även om det ”bara” är sedan man var tonåring.
Det känns också som att de, rent formmässigt, inte nämnvärt har förändrats genom åren. Han har använt samma filmfotograf (Björn Henriksson) hela tiden. Samma klippare (Karin Elander) fram till för några år sedan, sedan dess Heelen Rebel.
Trender kommer och går. Dokumentärfilmare har inspirerats av musikvideor och dokusåpor, har frossat i modern grafik, utgått från sig själva och försökt vara Michael Moore. Tom Alandhs filmer… nästan lika tvärsäkert som att Woody Allens förtexter alltid ser likadana ut, puttrar Alandhs filmer på i ungefär samma stil.
Ämnet och/eller personerna han skildrar i förgrunden. Inget så kallat ”häftigt” bildspråk, ingen hysterisk klippning.
Och så är det rösten.
Känns som att man kan räkna de fåtal filmrutor där Tom Alandh förekommer i bild i sina filmer på ena handens fingrar.
Men rösten.
I SVT:s interntidning Vi på tv har Tom Alandh faktiskt skrivit en hel krönika om speakerröster. En kollega hade undrat varför de behövs.
Tom Alandh skriver att han tog emot frågan med en lätt suck och ett leende. Han förklarar att han använder speakerröst när det behövs, annars inte. Och att det ofta kan lyfta en dokumentärfilm. Att det laddar berättelsen med en egen ton. Allt ifrån fakta och djupaste allvar till egna funderingar och bitande ironi.
Jag är inte ett spår religiös, men att se – och HÖRA – en Tom Alandh-dokumentär är en slags rening för själen.
Som att gå in i en tyst kyrka och för några ögonblick stänga ute omvärlden.
Man uppslukas helt av hans berättelser.
Det gällde även ”Kulturen i Tensta”, andra delen i hans valserie.
Snälla, någon, uppfinn ett piller så att Tom Alandh aldrig åldras och behöver gå i pension!
•I kväll ser jag ”Human target”, ny actionserie i Kanal 5.
(Skurk)
Thomas Hanzon är härligt slemmig skurk i två avsnitt av ”Livvakterna” (SVT), dansk thrillerserie i världsklass.
(Hjältinna)
Malin Crépin är ett utmärkt val som ny Annika Bengtzon, i sex nya filmer efter Liza Marklunds böcker.

 

 

Kategorier recensioner, tv

Tv-krönika: Två bra program inför valet

av Jan-Olov Andersson
Båda två åker landet runt och möter ”vanliga” människor.
Men medan Tom Alandhs premiärprogram kändes som en vemodig blues över ett Sverige i förändring, visar Lena Sundström upp en slags kontrollerad ilska över Sverigedemokraternas dumheter.
Knappt fem veckor kvar till valet.
SVT:s dokumentärfilmare Tom Alandh gör under rubriken ”Val 2010: Tom Alandh i Sverige” fem program där han ger sin bild av tillståndet i Sverige. Han gör det genom att besöka platser och/eller människor ur det förflutna. Med utgångspunkt från ord som SOLIDARITET och FRAMTID, som alla politiker ofta använder, vill han se hur det, egentligen, ser ut.
Lena Sundström värvades till TV 4:s nyhetsprogram som politisk reporter med rätt att ha åsikter. Så hon lär dyka upp många gånger i rutan de närmaste veckorna. I kväll visas hennes dokumentär ”Dom kallas rasister”.
Tom Alandhs första program var inte alls särskilt politiskt vinklat. Han visade upp människorna och livet i Dorotea, en avfolkningsbygd med blott 3 000 invånare, som ändå hade mer av social service (nyrenoverat bibliotek, simhall, apotek, Systembolag etc) än jag hade förväntat mig. Folk trivdes med det ”vänliga” livet. Med närheten till naturen. Framtidsutsikterna kändes väl ändå bara sådär. Mest positiv var, lite oväntat, en flykting från folkmordets Rwanda, som på sju år hade blivit en helentusiastisk Dorotea-bo.
Som helhet var filmen som en lite vemodig blues över ett Sverige i förändring. Knappast till det bättre.
•Lena Sundströms film i kväll är mer personlig, hon visar öppet sin oförståelse och, ibland, sin ilska över Sverigedemokraterna och deras åsikter. Fast när hon ”hänger” med sina politiska motståndare, är hon smart nog att spela trevlig, på att vinna deras förtroende. När dumheterna haglar ur deras käftar, får de stå för sig själva.
Två sevärda tv-filmer, utmärkta på helt olika sätt.
•I kväll bör alla, alltså, se Lena Sundströms film i TV 4.
(Manstecken)
Paul Scholes. Bäst på planen när mitt Manchester United inledde säsongen, i Viasat Fotboll, med en 3-0-seger.
(Kvinnotecken)
Anna Ulrika Ericsson. Suverän skådespelerska i ”Kvalster”, bra dramaserie i repris i SVT.

 

Kategorier recensioner, tv

Dgens tv-krönika: Oväntat balanserat om aktivister

av Jan-Olov Andersson

 

Knappast en slump att Djurrättsalliansen släppte bilder på plågade minkar häromdagen.
De visste förstås att de skulle få en halvtimmes uppföljning i SVT i går.
Debatten blossar upp med jämna mellanrum. Ska pälsar förbjudas? Om inte, är det rätt att med olagliga medel (mordhot, brandattentat) försöka stoppa handeln med pälsar?
Häromdagen släppte Djurrättsalliansen – en organisation som kämpar mot förtryck av djur i alla dess former – en rapport om missförhållanden på svenska minkfarmer.
Stor uppståndelse i media, då många människor alltid blir upprörda av bilder på plågade djur. Ett antal politiker tog tillfället i akt att skaffa sig lite uppmärksamhet och vips har det blivit en valfråga (åtminstone under några dagar…) och Lars Ohly (v) kräver att jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) gör något. Eller avgår.
Djurrättsalliansen visste förstås om att det andra avsnitt av UR:s (Utbildningsradion) serie ”Kära medborgare” som visades i går, handlade just om minkfarmer och pälshandeln.
Där fick de en halvtimmes uppföljning på allra bästa sändningstid i SVT.
Serien skildrar aktivister utanför partipolitiken, sådana som driver frågor som många betraktar som obekväma och helst vill blunda för.
Programledaren Jennie Dielemans tar fortfarande onödigt stor plats i förhållande till sin utstrålning.
Men annars var det ett sevärt program, mer balanserat än vad nog Djurrättsalliansen kanske hade väntat sig.
Den intervjuade aktivisten Malin Gustafsson var inte alls så militant som väntat. Minkfarmaren Niklas Joelsson visade sig också ha känslor för djuren, berättade hur han liksom hade vuxit in i yrket, farfar hade startat farmen. Och så förklarade han att minkar i frihet, de hade ställt till med kaos i naturen.
Fast den lite kyliga och detaljerade beskrivningen av exakt HUR minkarna avlivas på löpande band, den var ruggig…
•I kväll ser jag, i brist på annat, några gamla ”Simpsons”-avsnitt i TV 6. Är aldrig tråkigt.
(!)
”Livvakterna”, SVT. Dansk tv-dramatik i världsklass. I går med Jessica Zandén i viktig biroll.
(?)
Sverige-Skottland 3-0, TV 8. Zlatans come back? Men… var Sverige SÅ bra? Eller Skottland bara ointresserat..?

/Jan-Olov Andersson

 

Kategorier recensioner, tv

Dagens tv-krönika: Jamie Oliver – en av sommarens bästa

av Jan-Olov Andersson

 

Flera sevärda repriser i SVT.
Annars tillhör söndagskvällarna i sommar Kanal 5 och Jamie Oliver.
Vi tv-tyckare har nog en förmåga att lite rutinmässigt klaga på hur trist det är med alla repriser under sommaren. Därför är det väl på sin plats att även påpeka när det finns gott om BRA gamla program, som just nu under public service-tv:s söndagskvällar:
•Dramaserien ”Någonstans i Sverige” må ha 37 år på nacken och gå i ultrarapid för dagens lite yngre publik. Men så påkostat, så bra manus – av Jan Olof ”Jolo” Olsson (1920-1974), så många färgstarka rollfigurer och så välspelat, av skådespelareliten, om beredskapsåren under andra världskriget.
•Komediserien ”Cleo” med Suzanne Reuter i centrum är nutidshumor som fortfarande känns aktuell, åtta år senare.
•Tre år gamla ”Världens modernaste land”, där Fredrik Lindström på sitt högst personliga sätt tar temperaturen på vårt land, är också både underhållande och tankeväckande.
•Fast pratar vi nya programserier, har det varit Jamie Oliver som dominerat söndagskvällarna.
Först sände Kanal 5 serien där han åker runt i USA. Nu rullar ”Jamie upptäcker…”, där han i går var i Andalusien (och nästa vecka i Stockholm!).
Har själv tröttnat på de flesta tv-kockar, men har i sommar fått något av en nytändning på den 35-årige engelsmannen.
Han har charm, humor, upptäckarglädje och förmågan att på ett mycket entusiasmerande sätt förmedla sina kokkonster.
Där satt han i går mitt ute i skogen och gjorde vad som verkade vara en underbar tomatsallad med chorizokorv. Där hälsade han på hos några spanjorer som var världsmästare på den lufttorkade serranoskinkan. Och den där gazpachon… den hade suttit fint i sommarvärmen. Hade man inte redan en fru som är hobbymästerkock, skulle man nog börja fundera på att bli religiös och återfödas som Jamies fru Jools i nästa liv…
•I kväll ser jag… tja, kanske utsikten från en uteservering i Fira på Santorini, den plats där de flesta vykorten från Grekland är tagna.
(Man)
Janne Carlsson. Redan som 36-åring, när han blev ”Loffe” med hela svenska folket via ”Någonstans i Sverige” (SVT), var han en lysande skådespelare.
(Kvinna)
Rebecca Vinterbarn Elg. Bra programledare för ”Hej litteraturen!” (SVT). Som var innehållsrikt, men – varför visas UR:s program mitt i sommaren?

 

 

Kategorier recensioner, tv
Sida 3 av 4
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB