Inför rosa karamellhår, pantburkskreationer och glesa läktare får The Darkness kämpa hårt med sina falsettfasoner. Publiken är försiktigt positiv. Men det är också uppenbart att publiken här i Hartwall Areena i Helsingfors är här för att se Gaga. Ingen annan.
Och eftersom Darkness hade något bättre förutsättningar på Sweden Rock i somras är jag rätt nöjd så också.

Om en tio minuter lär det bli fart på den just nu oroväckande tysta arenan.

Ibland, faktiskt ganska ofta när man är ute och jobbar på festival, är tekniken inte riktigt med oss. Andra gånger vill det sig bara inte.
Förra veckan tyckte vi till exempel att det var kul att uppmärksamma hajpade Year Of The Goat med en recension från Sweden Rock. Tyvärr fastnade den på vägen och lades aldrig ut på nätet som planerat. Så, jag tänkte, kanske kan den fungera som en liten uppladdning inför dagens gig på Metaltown nu klockan 16.00. Trevligt band onekligen.
/Jocke

+++
Year Of The Goat
Rockklassiker Stage, Sweden Rock festival
Bäst: ”Of darkness” och Per Broddessons Blackmore-melodiska gitarrsolon.
Sämst: Behöver växa till sig på scen för att verkligen övertyga.

Midlake är förmodligen långt ifrån något band gemene Sweden Rock-besökare vevar på Spotify. Men om Texasbandet spelade hårdrock i stället för lågmäld indierock skulle resultatet landa ytterst nära Norrköpings Year Of The Goat. Här finns samma trollskogsharmonier och vackert lömska melodier, bara hårdare och mer gitarrbaserade.
Hajpade i spåren av ockultromantikerna Ghost gör sextetten ett lovande intryck med sin dystra men inställsamma 70-talsrock. Någon ny svensk sensation av samma dignitet är de inte men Year Of The Goat har snabbt hittat mycket personlighet bland tajta gitarrdueller, snygga sångmelodier och light-satanism. Låtmaterialet imponerar, sångaren Thomas Eriksson har en unik ton i rösten och gitarristen Per Broddesson är bitvis briljant.
Nu behöver bandet bara hitta mer självförtroende på scenen för att verkligen gripa tag.
Joacim Persson

Här veckans återblick, signerad Mattias Kling. 

Så här kan det låta när thrashnissarna slevar lite för djupt i glöggrytan.
När 1980-talet nyss hade passerat halvtid drog några tyska metaldignitärer på sig tomteskäggen – och släppte loss ett högljutt bjällerklang.
Eder vare X-mas Project fött.

NÄR? Augusti 1986.
VAR? Autobahnland.
VARFÖR? Vådligt högt uppskruvade förstärkare och familjemysigt dopp i grytan är kanske inte den mest uppenbara kombinationen. 

Men våra östersjögrannar strax söder om Blekinge är inte för inte kända för sin lätt skeva inställning till muntrationer – vilket också kan sägas gälla dess mer prominenta metalmusiker. 
Just kanske därför samlade skivbolaget Aaarrgh Records ett gäng hårdrocksskallar, gav dem obegränsade mängder glühwein och lät den brokiga samlingen gå loss på några traditionella helgfirarstycken. 
”Jingle bells” med vansinnigt otajta körer och galopptempo? En ”Stille nacht, heilige nacht” som pryds av det mest sladdriga gitarrsolo Axel Rudi Pell troligtvis kan tänka sig? Musiker som har gjort sig kända i Living Death, Rage, Holy Moses, Running Wild och Mekong Delta? 
Aber natürlich. 
Allt detta hittar du på ”Bangin’ round the x-mas tree” (på cd återutgiven med uppföljarskivan som släpptes nio år senare). Skivan finns på Spotify. Man kan ju bli het på gröten för mindre. Och någon stilla natt lär det ju knappast bli hädanefter. 
Mattias Kling 

Minns ni ”Hatten är din”? Ja, vem gör inte det. Denna fantastiska idé har ju fått vissa spinoffs, dessutom.

Här har ni en fullständigt briljant black metal-version, missa speciellt inte den avslutande klippet – ”Jag sitter i Oslo och insuper brunost öl och barn”. Min favvo.

Skratta och njut.

/Jocke

Den här dagen är helt värdelös, som en viss svensk sångare så vackert konstaterade. 

Då kan man ju å andra sidan uppskatta glada nyheter. Som att Live Nation just meddelade att Sade kommer till Sverige, Stockholm, Globen den 10 maj nästa år. Ytterst trevligt.

Så här skriver arrangören, bland annat, i ett pressmeddelande:

”SADE GER SIG UT PÅ SIN FÖRSTA EUROPATURNÉ PÅ 17 ÅR

Efter succén med det platinasäljande albumet ”Soldier of Love” meddelar Sade idag att hon gör comeback med en stor turné. Den 10 maj uppträder hon på Ericsson Globe i Stockholm. Biljetterna till konserten släpps den 18 oktober.”

/Jocke

Det går inte att blunda för hösten längre. Den är mörk, men djupt underskattad.

Precis som Love Olzon. 

När: Bäst i skarven mot 2000-talet. 

Var: Stockholm. 

Varför: Knappt några filmer går att hitta på Youtube. De få som finns har max några hundra visningar. 

Love Olzon har kallats Sveriges mest underskattade artist mer eller mindre sen han för första gången plockade upp en gitarr. Tubstatistiken är bara ett i raden av tragiska bevis för att epitetet är svårt att argumentera emot. 

Karriären fick en rivstart. Med den glättiga radiohiten ”Jag vill ha en tjej som tycker om mig” som biljett drog debutanten ut på återtåg tillsammans med Gyllene Tider 1996. Ingen verkade däremot ha bekymrat sig om att resten av Loves dystert nattbittra sånger skulle slå ned som ett sorgebesked bland de bekymmerlösa familjefiltarna i gräset. Lyftet uteblev. 

Fem år senare stod Love på sin hittills största kreativa topp. På ”En annan sida av Love Olzon” var låtarna starkare, soundet varmt jordigt och berättandet ännu mer närgånget och eget. 

Men, lyftet uteblev. 

Joacim Persson

Kolla här, eftersom det är spärrat för att bäddas in. För att göra det ännu jävligare att nå ut, eller nåt. 

/Jocke

I väntan på vadå? Ja om nån timme kliver Volbeat på i Malmö Arena. Nu, däremot, är det långt ifrån bilkrom, brylkräm och Hetfieldyeahn. I stället en grov och härligt kärv ”Demon” signerad Sveriges stoltaste death metal-institution. Och så ”wolverine blues” på det. Man tackar. 

Här, exklusivt på PSL-bloggen, hittar ni Håkan Hellströms nya video på ”River en vacker dröm”. Under två dagar tydligen, så passa på. 

Utspelar sig kanske inte helt oväntat i Götlaborg.

/Jocke

Okej, det är valkaos och sånt. Man är lite förlamad av kylan som drar in över Sverige, den som inte har så mycket med hösten att göra. Finns inte så mycket tid att lägga på så kallad underhållning. 

Men ändå, eller kanske just därför, känner jag att jag måste slå ett slag för Kanal 5:s fantastiska men förbisedda ”Lite sällskap”. Mysdejtandet i Grums är inte bara något av det bästa som Filip & Fredrik vaskat fram ur tv-karriären, det är också det tveklöst varmaste man kan titta på den här tv-hösten.

I går lockade det tredje avsnittet blygsamma 240 000 tittare. Det är, utan att vara presschef på Kanal 5 (hej Dan), en alldeles för dålig siffra. Gå in och kolla ikapp på kanalens playsida. Om inte annat för avsnitt två:s så otroligt rörande scener där Hans-Göran Mellroth ”faller pladask” på sin första dejt på 35 år. Mer fint och äkta än så blir inte reality-tv. 

/Jocke

Annika släppte ju nyligen sitt andra album med Säkert! Nu kommer pressinfo om de första spelningarna efter ”Facit”. Den 2/12 spelar hon på Mejeriet i Lund och dagen efter blir det Kägelbanan i Stockholm. 

Säkert! på turné är Annika Norlin, Henrik Oja, Mats Hammarström, Lovisa Nyström, Daniel Berglund och Jakob Nyström. Till våren planeras en längre Sverigeturné med Säkert!, skriver de i pressmeddelandet.

/Jocke