Tillhör du dem som avskyr Jackass-stjärnan Bam Margera, och de barnsliga busstreck han utsätter sina stackars föräldrar för i MTV-serien ”Viva la Bam”?

Läs då den här artikeln från Philadelphia Inquirer och njut:

Man ska inte gotta sig i andras olyckor, men…MOAHAHAHAHAHA!

Jocke ”Necrophiliac” Persson är som bekant och bevakar Sweden Rock Festival just nu, och han messade mig denna finfina bild i natt. Slayers Kerry King röjer loss under regntunga skyar, och muppar som borde dansa sig galna i mosh-piten står och stirrar under paraplyer som om de vore på en konsert med Idol-Erik. Vad är det med dagens rockfans? Har de missförstått alltihop?

Foto: Jocke Persson

I dagens blaska har jag intervjuat den brittiska rockskribenten Mick Wall, som alla Guns N’ Roses-fans känner som en av de journalister Axl Rose hotar med spö i låten ”Get in the ring”.

Det var ett väldigt roligt samtal, och många av Walls anekdoter kom inte med. Till exempel den här sköna utläggningen om vad han har lärt sig genom att bevaka världens största rockstjärnor under 25 års tid:

”When I was younger I had a sign on the wall of my office, just to give me a reality-check. The sign said: THEY ARE ALL CUNTS. And that is the reality of every rock star I have ever worked with. There´s a reson they became rock stars; they all want it their way, they are all selfish, they are all egotistic, they all want their arses kissed and their hands held. It´s pathetic and despicable. They would all walk over you to get a hit record”.

Som pinfärsk vikarie sommaren 2004 fick jag äran att träffa Martin Kellerman. I samband med intervjun ritade han av vårt möte, och jag väntade med spänning på att få se vilket djur jag skulle bli.

Kackerlacka? Elefant? Gråsugga?

Nej, inte riktigt så illa. Och inte en hund heller. Men vad blev jag?

Det första rätta svaret i kommentatorsfältet vinner en signerad t-shirt av Joacim Persson.

UPPDATERING: Tävlingen är avgjord. Rätt svar är LEJON.

Tobbe: Jag drar ut till Frihamnen nu och gör ett bildrep på BB-huset!

Redaktionen: Men Tobias, Big Brother lades ner för flera år sedan.

Tobbe: Det skiter jag i. Det är ändå en bra grej ju!

Det har gått en vecka sen Gary Coleman gick ur tiden, 42 år gammal.

Jag tycker vi tar sju sekunder och minns detta missförstådda geni.

Säg efter mig nu, allihopa:

WHATCHOOOO TALKIN’  ’BOUT, WILLIS?

Just nu pågår en omröstning på vår hemsida om vem som är världens bästa gitarrist. Jag är stolt över att kunna ge er svaret här och nu.

Det är Nick Drake som är världens bästa gitarrist.

Och så vill jag säga några ord till er som tycker annorlunda.

Ni har fel.

Om ni har levt – om ni har upplevt kärlek i era bröst – vet ni att gitarr ska spelas akustiskt. Då vet ni att det era så kallade gitarrhjältar – män som Jimi Hendrix, Chuck Berry, Yngwie Malmsteen, Joe Perry, Slash, John Frusciante, Jeff Beck, Mark Knopfler, Kirk Hammett – har missförstått allt. I samma stund som de kopplade på elektriciteten stängde de av sina hjärtan.

Nick Drake förmedlar mer känsla under introt till en låt som ”Things behind the sun” än vad Carlos Santana har gjort under fyrtio år i showbiz. Gitarr ska spelas au naturelle. Allt annat är runki ball.

Nej, jag pratar inte om Eddie Meduzas låt. Jag pratar om hur Eric Clapton hanterar sitt instrument.

Det här är allt en nöjesreporter behöver för att överleva. Ifall ni undrade.

Men vad fan gör apelsinen där? VIK HÄDAN, SATAN!!