Inredningshysterin i rutan har lett till en kapprustning i kreativt tänkande, med stundtals rent löjliga konsekvenser.
Varav några kan ses i SVT:s ”Hemma hos”-serie.

– Hej, jag skulle vilja beställa en taxi. En rätt… stor. Vi är fyra personer, och fyra stolar.
Ja, ungefär så föreställer jag mig att telefonsamtalen till Orsa taxi lät, då den fest på Kalle Moraeus fäbod som SVT:s ”Hemma hos”-team hade fixat var över, och gästerna skulle försöka ta sig hem.
För den kreativa partypimparen/tv-inredaren Isabelle McAllister hade ju skojat till det genom att göra en variant på knytkalas, som gick ut på att alla inbjudna skulle ta med en egen stol. Eftersom det är så ”roligt när gästerna bidrar med något eget”.
Visst. Jätteroligt.
Vem tycker inte att det är toppen att släpa med sig sina möbler när man ska på fest?
Det är ju så himla smidigt.
Eller inte.
Kanske är ett stolknytkalas snarare ett aningen krystat tecken på att inredningsmanin i svensk tv har nått ett stadium där folk är tvungna att ta till desperata metoder för att stå ut ur mängden.
För det är ju en fin linje mellan att tänka till lite extra, och att slå knut på sig själv i jakten på det unika, och krångla till saker helt i onödan.
Och SVT:s genomgående taffliga serie ”Hemma hos” passerade den ett antal gånger bara i går.
Det var ju liksom inte bara det där med stolarna som kändes helt poänglöst.
Bygget av det där jakttornet som skulle fungera som någon form av tron åt värden, men sedan ändå förstås var för stort och klumpigt för att ställa vid middagsbordet, fanns det väl egentligen inte heller någon vits med.
För att inte tala om den där notdraperade varianten på en piñata, som var så ful och malplacerad att anledningen till att man spontant ville slå sönder den inte var att man ville se vad som fanns i den, utan att man helt enkelt inte orkade se den.
Nej jag är skeptisk.
Och var ”Hemma hos” den bästa nya sommarproduktion som SVT kunde komma upp med, är det kanske lika bra att de satsar helhjärtat på repriser nästa sommar.

I kväll ser jag på ”Family guy”-racet i TV6.

Ja!
Annika Jankell har gjort en strålande insats som sommarvikarie i ”Nyhetsmorgon” (TV4) den här veckan.

Nej!
”Smallvilles” (TV6) bäst före-datum är passerat. Med flera år.

När SVT köper in anglosaxiska realityserier ska de givetvis vara av den respektabla sorten.
Men är det verkligen ett kriterium att de även ska vara tråkiga?

”Det stora beslutet” – som hade premiär i SVT i går, och går ut på att den godhjärtade, på gränsen till blödiga, affärsmannen sir Gerry Robinson sträcker ut en hjälpande hand till företag på fallrepet – är en av ett par stycken inköpta realityserier som figurerar i SVT:s sommartablåer.
Omgedda av en svag, men omisstagbar, doft av utfyllnad.
Samt – inbillar jag mig i alla fall – ackompanjerade av små osynliga brasklappar där det står någonting i stil med ”Ledsen för detta, men håll till godo”.
För de här serierna känns ju mest som någonting som SVT kablar ut lite halvhjärtat och aningen generat, med vetskapen om att de lika gärna hade kunnat sändas i TV3 eller Kanal 5. Eller i alla fall i TV4 eller TV8.
De har visserligen bemödat sig att lägga på svenska speakerröster. Men i övrigt är det hårt mallad, kommersiell reality-tv ända in i kaklet, där allt upprepas minst fem gånger – så att även de som missade början ska kunna komma in i handlingen, och inte ens det största pundhuvud riskerar att känna sig exkluderat.

Och det är inte nödvändigtvis något fel i det.
Det finns massor av riktigt bra realityserier som är uppbyggda på det sättet.
Grejen är bara att det inte är de som SVT väljer att köpa in.
SVT väljer i stället de inte direkt dåliga – men de välartade på gränsen till snustorra – serierna, som visserligen är respektabla, men också mer eller mindre helt förglömliga (undantaget möjligtvis småroliga ”Hemliga prinsar”, som har premiär på torsdag).
Nu menar jag förstås inte att SVT ska börja visa ”Big brother” eller ”Jersey Shore”.
Vad jag däremot menar är att om de ändå ska ge sig in i realityracet, så borde de satsa på rätt hästar.
Alltså på de som har klass, men ändå inte är helt jäkla tandlösa.
(Om någon av inköparna på SVT råkar läsa detta: Kasta ett getöga på till exempel Bravos ”Work of art: The next great artist.” DET är vad jag snackar om.)

I kväll: ”Dexter” i TV6.

!
Kul att se Jamie Oliver gå igång på alla cylindrar på Sverige i ”Jamie upptäcker…” (Kanal 5).

?
Hörde jag verkligen en TV3-speaker kalla ”Miami medical” för en ”succéserie” i helgen? Succé i jämförelse med vad i så fall? ”Jakten på Julia”?

Är ”Ingen bor i skogen” en framtida svensk humorklassiker?

Behöver den bara lite tid att sjunka in?

Vem vet. Men rolig just nu – sommaren 2010 – är den i alla fall inte.

Det är alltid riskabelt att erkänna att man inte fattar poängen med vissa typer av humor.

Rör det sig om banal eller vulgär humor som man kan kategorisera som totalt osofistikerad är det förstås helt lugnt – men när det handlar om den typ av ”svåra” humor som Umeågruppen Klungan har ägnat sig åt under fem veckors tid i SVT… Då är det betydligt hårigare.

Eftersom man då själv riskerar att kategoriseras som totalt osofistikerad.

Men jag tänker ändå ge mig ut på djupt vatten och säga det; ”Ingen bor i skogen” – som avslutades i går – var helt enkelt en hopplös serie.

Och jag skulle tro att den fortfarande kommer att vara det om tio år.

För problemet var inte att det var för smal humor. Eller för svår humor. Eller humor som var före sin tid.

Utan att det var för dålig humor.

Visst glimrade det till i någon replik någon gång ibland, men trubbiga studentikosa pretentioner och ett klumpigt kopierat Roy Andersson-komplex låg som en våt filt över hela produktionen.

Det var mer ångestframkallande än roligt eller vasst – och om den här serien någonsin ges ut på dvd så ska jag ge den till någon som jag inte tycker om.

För övrigt kan man inte säga annat än att Lotta Engberg rattar allsången i TV4 som ett rent überproffs.

Jag tycker i och för sig personligen att det hela blir lite väl hurtigt mellan varven – men om man är lagd åt det klämkäcka och fröjdefulla hållet så förmodar jag att ”Lotta på Liseberg” verkligen gör jobbet.

Och Lotta känns åtminstone mer uppriktig i sin roll som trivseltomte än vad Anders Lundin gör på Skansen.

Synd bara att TV4 alltid måste ha med ett par moment där folk ska sms-svara på idiotfrågor i alla sina underhållningsprogram. Jag fattar att de vill ha in pengar, men det blir ju så förbaskat tjatigt och enfaldigt.

Vi är tv-tittare.

Inte får.

I kväll blir det mord och inga visor med säsongspremiären av ”Morden i Midsomer” i SVT.

Ja!

Mysfarbrorn Arne Hegerfors är en klockren sommarvikarie i TV4:s ”Nyhetsmorgon”.

Nej!

TV3:s smaklösa sensationsserie ”Generation fett” är för dålig för att ens reprisera en kväll i juli.

Man ser en och annan fotbollsspelare tappa humöret dessa dagar.
Men argast av dem alla – det är TV4:s nya tv-polis John Luther.
Han mer eller mindre tuggar fradga.

Såg ni premiären av TV4:s nya brittiska deckare ”Luther” i går?
Visst var den konstig?
Och ännu konstigare blir den, kan jag tala om.
För bortsett från att serien nästan gör någon form av ofrivillig parodi på ett klassiskt upplägg (en härjad men ytterst dedikerad snut retar sina överordnade genom att använda sig av okonventionella metoder – och har förstört sitt äktenskap genom att negligera sin kvinna), så finns det liksom ingen rim och reson i det som händer.
Mordutredan John Luther (Idris Elba, känd från betydligt bättre ”The wire”) beter sig helt enkelt inte logiskt. Han gör konstiga saker. Drar konstiga slutsatser. Och utvecklar konstiga relationer (ni vet den där psykopaten i går – han blir typ kompis med henne).
Och han vrålar jättemycket. Brusar upp för minsta lilla. Slår näven i väggen. Välter bord.
Karln har så kort stubin att han blir komisk. En dramadrottning.
Dessutom säger folk saker som låter som klippta ur en gammal noirfilm – och man undrar lite grann om inte England tar hand om sina gamla.
För den som har knåpat ihop de där replikerna måste ha varit mer eller mindre antik, och borde ha fått gå i pension för länge sedan.
”Luther” är inte en direkt dålig serie.
Men en jättekonstig. Och överspelad.

Och så Ernst Kirchsteiger då.
Hans ”Sommar med Ernst” säsongsstartade i TV4 går. Och det var det gamla vanliga.
Han hade fått tag på ett riktigt läckert objekt att sätta tänderna i – och körde på för fullt med sin väl inarbetade trivseltomtestil.
En stil som fortfarande funkar hyfsat, antar jag – men som känns lite mer industrialiserad och självmedveten, och lite mindre spontan och uppriktig, för varje år som går.
Jag får en känsla av en man som har byggt sitt personliga varumärke så bra att det nästan har tagit över personen bakom det.

I kväll tittar jag på ”In treatment” i SVT2.
En serie som tål att ses om både en och två gånger.

90-tal
”Twin Peaks” (Kanal 9) är en ljuvlig repris.

00-tal
För att inte tala om hur glad man blir av att se ”Sopranos” (SVT) igen.

Kulinarisk inspiration, reseskildring OCH socialreportage.
”Jamies Amerika” är mycket mer än bara ett matprogram. Och arbetsmyran Jamie Olivers klart bästa tv-serie hittills.

Man kan undra hur många timmar Jamie Oliver gör på en arbetsvecka.
40 lär inte ens räcka halvvägs.
För vid sidan av att driva ett par restauranger, och ägna sig åt diverse välgörenhetsprojekt, så mer eller mindre skiter karln ur sig tv-program.
Det är liksom ingen hejd på exponeringen, och även om Oliver onekligen verkar vara en så kallad skön lirare, så måste man bli förlåten för att ibland känna en viss mättnad inför hans glada upptåg.
Men med det sagt; Vilken helt underbar serie Kanal 5:s ”Jamies Amerika” är!
Den är ju inte bara en hyllning till en matkultur som är så väldigt mycket mer än bara den snabbmat och sjukliga fetma som USA har blivit känt för – utan också en inspirerande reseskildring av ett land med en makalös spännvidd, och ett tänkvärt socialreportage om rasism, klassklyftor, politik och religion i denna gigantiska smältdegel till nation.
Jag blir helt lycklig av att se ett så bra matprogram.
För att inte tala om hur mycket jag går igång på tanken på att göra som Jamie, och hyra en bil och äta mig genom hela USA.
Jag har i och för sig redan tuggat mig från kust till kust två gånger – men det tål att göras igen.
För inga matminnen ligger mig så varmt om hjärtat som de som härstammar från USA.

För övrigt tittade jag på ”Real housewives of New York” i Kanal 5 i går, och kände att det ser allt mörkare ut för höstens alla svenska fruprogram.
För kommer vi verkligen att orka med ytterligare tre uppsättningar med självupptagna kvinnor med feta bankkonton och gigantiska uppmärksamhetsbehov (TV3:s ”Svenska Hollywoodfruar”, TV4 Plus ”Ladies på Östermalm” och Kanal 5:s ”Skånefruar”)?
Nog för att det är skoj att kika in i deras värld, men jag tror att marknaden börjar bli skapligt mättad.

I kväll tittar jag på dubbla avsnitt av ”Californication” i TV400.

Hihi!
Señor Maradona sätter guldkant på fotbolls-VM så fort han visar sig.

Aj då!
Domarteamet från Uruguay däremot, sket verkligen i det blå skåpet i går.

Sommar betyder inte bara sol, salta bad och lata dagar. Utan även en landsomfattande törst efter blod och brittiska snokar i rutan.
Och medan SVT inte släpper fram mysdeckarnas överstepräst kommissarie Barnaby än på ett par veckor – förser Kanal 9 oss redan nu med både Poirot, Marple, Kingdom, Morse och Murdoch.

Efterfrågan på mord i rutan är visserligen hög året om (tänk till exempel ”CSI”-imperiet, ”NCIS”-serierna, ”The mentalist”, ”Bones”, ”Medium”, ”Criminal minds”, och den vilt växande floran av inhemska deckare) – men sommaren är onekligen den säsong då vi svenskar förväntar oss den allra högsta dödssiffran.
Och då förstås helst i form av genuina mysdeckare (och då företrädesvis brittiska), där trivsamma, tedrickande typer i tweedkostymer utreder ond, bråd död i pittoresk miljö.
Och medan det fortfarande är ett par veckor kvar tills SVT kör igång genrens regerande flaggskeppsserie – ”Morden i Midsomer” – så ser Kanal 9 redan nu till att vi får vår blodtörst stillad.
I fredags började de ju visa en nygammal säsong av ”Kommissarie Morse”, på tisdagar kör de gamla Agatha Christie filmatiseringar med Poirot, Miss Marple och en trivselfaktor så hög att den slår i taket – och i går hade de säsongspremiär för den kanadensiska kostymdeckaren ”Murdoch mysteries”, som utspelar sig i slutet av 1800-talet och andas en kombo av Sherlock Holmes och ”CSI”.

I går hade Kanal 9 också premiär för brittiska ”Kingdom”, som visserligen är en advokatserie, och dessutom saknar någon större blodspillan – men som ändå har många gemensamma nämnare med den klassiska mysdeckaren.
Serien utspelar sig i en liten stad i Norfolk, och har Stephen Fry i huvudrollen som den godhjärtade advokaten Peter Kingdom, som driver en liten advokatbyrå där samvete och pliktkänsla alltid verkar gå före förtjänst.
Det är småskaligt, hemvirkat och mysigt värre – och det är inte otänkbart att ”Kingdom”, som började sändas i England 2007, var en stor inspirationskälla till svenska ”Livet i Fagervik”.

I kväll tittar jag på säsongspremiären av ”CSI NY” i Kanal 5.

Toppen…
… att SVT började reprisera sköna serien ”Cleo” i går.

Botten…
… att Kanal 5 drog igång unkna snyftserien ”One tree Hill” igen i går.

En helt ny tv-genre har utvecklats så här i kronprinsessbröllopstider.
Den har tydliga drag av mossa och gamla feodalvärderingar – och det är SVT som ligger i framkant.
Eller i bakkant, beroende på hur man ser det.

Om man inte redan hade varit utsatt för en så lång och aggressiv medial rojalistisk lobotomi som man har varit det senaste året, hade man förmodligen trott att man hade somnat och vaknat upp någon gång under medeltiden då man slog på SVT i går.
För underdånighetskulturen hade tagit över public service totalt.
Det talades om ”fint folk”, ”rangordning”, ”rangrullan” och kungligheternas allmänt högre människovärde på ett nästan helt ogenerat sätt, som förde tankarna till de fyra stånden – och hade man bara pryglat en simpel bonde nere på torget också, dragit fram längs stadens gator och krävt in extra skatt till kronan av de fattiga och utslagna, eller släppt upp en hovnarr i lustig mössa på Operans tak, så hade medeltidsveckan varit komplett.

Men – hur tramsigt det här jippot med odemokratiska förtecken än är, så får man ju ge en eloge till SVT för en funktionerande produktion, och till programledarna för ett proffsigt utfört uppdrag.
Särskilt Ebba von Sydow – som klev in som så grön i tv-sammanhang, och nästan direkt hittade en bekväm stil i rutan – har ju faktiskt gjort ett riktigt bra jobb.
Och den där nya stylisten som det talades om att Victoria har skaffat sig måste också ha gjort ett hästjobb.
För efter att i åratal ha kört det tråkiga tantstuket, ser Victoria nu verkligen helt strålande ut.
Hennes blivande make däremot, behöver nog jobba lite på att se avspänd och naturlig ut i det offentliga.
Nog för att man kan förstå att han har dresserats stenhårt i åratal av hovet – men karln såg ju mer eller mindre helt stelopererad ut under hela föreställningen i Konserthuset.
Och det var inte en bra look för honom.

I kväll sitter jag på min terrass med ett glas vin i handen, och luktar på plastblommorna.
Jag trivs bättre där, än framför det SM i trams för liten undersåte som ska avgöras mellan SVT och TV4.

Ja!
Jenny Östergren är en klippa i TV4:s ”Nyhetsmorgon”.

Nej!
”Surviving suburbia” (Kanal 5) är absolut sämst i sitcomklassen.