Det är en sjukdom. Gala-TBC. Kan. Inte. Låta. Bli.

Ge mig en amerikansk prisutdelning på riktigt obekväm sändningstid och jag är där. I natt pågick MTV Movie Awards – filmgalan där allt med Twilight-koppling vinner. Galan som försöker vara lite frän. Nå kidsen.

Priserna gick till:

Best female performance: Kristen Stewart.

Best breakout star: Anna Kendrick i ”Up in the air”.

Best scared as shit-performance: Amanda Seyfried i ”Jennifer’s body”.

Best kiss: Kristen Stewart och Robert Pattinson.

Hederspris: Sandra Bullock.

Best WTF moment: Ken Yeong i The Hangover.

Best villain: Tom Felton i Harry Potter.

Biggest bad ass-star: Rain i Ninja Assassin.

Best male performance: Robert Pattinson.

Best comedic performance: Zack Galfiniakis i The Hangover.

Best fight: Beyoncé Knowles vs Ali Larter i Obsessed.

Global superstar: Robert Pattinson.

Best movie: New Moon.

Roligast på galan var Tom Cruise som ”Tropic Thunder”-producenten Les Grossman. Han gjorde om Taylor Lautner & Robert Pattinson som bad ass-cops. Uppträdde och dansade med Jennifer Lopez. Spelade ut som den galenpanna man ibland misstänker att han är i verkligheten också.

Enda överlevande pantertanten Betty White, Bradley Cooper och Scarlett Johansson delade ut MTV Generation Award till Sandra Bullock. Stående ovationer, så klart. Hon deklarerade att hon kommer fortsätta filma. Hånglade lite med Scarlett (Bullock var nominerad för Best Kiss med Johanssons man Ryan Reynolds). Enda ”våt ögonvrå”-moment var när hon hyllade Betty White, som tog ned allt på jorden genom att kommentera huvudpersonens djupa rygg-urringning: ”Bär aldrig den där bak-och-fram”.

Les Grossman och Cruise.

Scarlett Johansson och Sandra Bullock.

Sandra Bullock och Betty White.

Katy Perry surfade in.

Tom Cruise och J-Lo.

Kristen Stewart och Robert Pattinson vann Best Kiss. Igen.

The Hangover-nummer.

Härlig gala-klädsel, Michael Cera!

Alla bilder: AP och MTV.

Har tillbringat lördagen i sällskap av ”Bree Tanners andra liv” AKA ”nya Twilight-boken”. Upp till 15 års ålder slukade jag Isfolket-serien, Agatha Christie, Stephen King. Sedan blev jag kär i Albert Camus och Malcolm Lowry. Nu sitter jag alltså här med den kompletta Twilight-serien. Vad hände?

Kan man födas ond?
Och var har jag sett den där karln förut?
Ja, det var lite att fundera över i tv-soffan.

Nu är det säsongsavslutningarnas tid. Det gäller att bänka sig framför tv:n innan vi dränks av repriser. Ett av programmen som vinkade hej då inför sommaren var litteraturmagasinet ”Babel”.

Det började alldeles lysande, med en intervju med etikforskaren och författaren Ann Heberlein. Hon har skrivit ”En liten bok om ondska”, och frågan var bland annat varför vi allt mer har börjat se ondska som något medfött hos individen i stället för något som växer fram av grymma omständigheter.
Det var en ren njutning att se en kunnig programledare – Daniel Sjölin – prata med en person med så skarp hjärna och utmärkt förmåga att uttrycka sig.  Och att det fick ske en stund utan avbrott och rädsla för att tittarna skulle gäspa och byta kanal.
Resten av programmet tuffade på i sin vanliga trivsamma stil. Förutom när poeten Bob Hansson skulle deklamera den vinnande kärleksdikten från tittarna för Victoria och Daniel. Han stod i en båt, råkade glida in lite på kungens vatten – och greps. Bisarrt.

Och så en seriestart, dramakomedin ”Parenthood” i TV 3. Nämen hej! tänkte jag genast när huvudpersonen dök upp. Det var nämligen Peter Krause från suveräna ”Six Feet Under”.
Här spelar han pappan Adam, ett av syskonen i familjen Braverman, som har en hel del att kämpa med för att uppnå harmoni. Här fanns en knepig skilsmässa, barnlängtan och en dominant pappa. Bland annat. Inte helt udda ingredienser, men de kan bli en lyckad soppa om de mixas rätt.
Som vanligt när man möter ett nytt persongalleri började det en smula trevande. Jag förstod först inte vart seriemakarna ville komma: Skulle det vara svart? Roligt? Varmt? Jo, lite av varje helt enkelt. ”Parenthood” höll helt klart för en titt även nästa vecka, speciellt eftersom det kom en riktig cliffhanger.
I kväll bestämmer nog barnen att vi måste se finalen av ”Talang” i TV 4.

Ja: Gomorron Sveriges Johar Bendjelloul gjorde en intressant intervju med Svenska Filminstitutets vd Cissi Elwin Frenkel. (SVT1)
Nej: Sverker Olofsson slutar som programledare för ”Plus”. Lite trist – han har ett extremt patos. (SVT 1)

/Cecilia Gustavsson

Har gått upp tidigt på morgonen för att se till att lanseringen av Filip & Fredriks podcast (”I baksätet med Filip & Fredrik” som den nu döpts till) flyter utan problem. Det gjorde den.

Jag tycker faktiskt att det blev väldigt roligt. Popkulturella myter krossas (hur gick egentligen Cornelis medverkan i Lundells nyårsshow 1985 till?) och programledarnas personliga teorier prövas (är Niklas Strömstedt Sveriges Xzibit?). Och bara det faktum att Håkan Hellström är med…! Efter Dr Alban. Stort.

(Lovar – detta är sista gången Angus Young får vara med på bilder där han inte hör hemma. Ni kan dock få svara på frågan vem som döljer sig bakom Angus nedan?)

Vi får ofta erbjudanden om att ha diverse tävlingar på sajten, ofta med väldigt bra priser. Grundinställningen är att tacka nej. Det innebär nämligen mycket jobb som tvingas tas från att skriva de artiklar ni älskar så mycket…

Med vissa unika undantag. När vi förstod att vi kunde få erbjuda en träff med superdivan Whitney Houston fanns det inte en chans att tacka nej. Under hennes första Sverigebesök på tio år har hon tackat nej till intervjuer – de enda som kommer att få komma nära henne är ett fan och en kompis. Kanske du?

Jag föreställer mig att det kommer bli ungefär så här:

Whitney on SNL from Victor Greenwich on Vimeo.

(Nej, Angus Young ingår inte i mötet. I dag kändes bara som rätt dag att hylla män i kortbyxor).

Branschmedia uppmärksammar detta i dag. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ska göra radio exklusivt för vår lilla sajt. Vi är självklart enormt glada över detta.

Mer kommer avslöjas under de närmaste dagarna, men efter att ha sett gästlistan för första programmet kan jag nog lova att det kommer bli något extra.

(Nej, Angus Young är tyvärr inte en av gästerna. Kände bara att jag ville ha honom i bilden en vecka som denna).

Här är en trailer för programmet!

Förutom att vara redaktionens enda emo (nåja) har jag fått rykte om mig att vara lite Twitter-evangelist. På den lista över bästa kändistwittrare som jag knåpade ihop för några veckor sedan fanns min barndomsidol Slash med. På senare tid har han blivit en riktigt flitig twittrare (forumets pr-potential kan nog inte underskattas).

På morgonen retweetade (?) jag meddelandet ovan. Slash närmar sig Skandinavien.

Strax därefter fick jag ett DM (personligt meddelande). Från Slash! Jag är fortfarande lite vimmelkantig.

SÄG INGET SOM FÖRSTÖR DET HÄR ÖGONBLICKET NU. Snälla.

Idag släpps extrabiljetter till AC/DC:s utsålda spelning på Stadion på torsdag. Både sitt- och ståplatser finns, meddelar arrangören Live Nation. Julafton för alla som gillar män i kortbyxor alltså.

(Nej, Robyn är inte hemlig gästartist. Att frilägga Angus Young är bara en liten hobby jag har).