Av: Per Magnusson

När både Take That och Westlife är skivaktuella
längtar man allra mest efter att världens bästa pojkband ska skynda på sin återkomst. Jag talar naturligtvis om de tvål-fagra läderjackorna i The Strokes.

NÄR: Oktober, 2001.

VAR: New York.

VARFÖR: The Strokes var rockens själva skolexempel från dag ett. Med de sexigaste sångerna, de vackraste efternamnen och den mest avmätta attityden kunde de med lätthet misstas för garagerockens hopplockade The Monkees.

Efter att ha sett Sofia Coppolas film ”Somewhere” och hört soundtracket blir jag påmind om hur mycket jag alltid saknar bandet.

Sin vana trogen har regissören i ”I’ll try anything once”, en demoversion av ”You only live once”, hittat en perfekt ljudkuliss till hur den livströtte skådespelarhunken Johnny Marco somnar till ännu en specialbeställd strippa på hotellet där han bor.

Statusuppdatering kring The Strokes ständigt försenade fjärde studioalbum. Andel inspelad skiva: 75 procent. Preliminärt releasedatum: 11 mars, 2011.

Lite av Lill Lindfors ”Du är den ende”. Ganska naturligt när man tänker efter.

Fantastiska Titiyo hyllade avlidne musikjournalisten Lennart Persson med en magisk version av ”It’s all over now, baby blue”. Tydligen en låt han älskade. Mycket fint.

Så presenterade Orup sin cover av Pet Shop Boys underbara ”Suburbia”. 

Kvällens kortaste hyllning stod Oskar Linnros för – med en version av hitten ”Från och med du”. 

Enjoy.

Ola Salo firar en tioåring – tidningen Sonic. Med att säga att hans band, The Ark, fyller 20 år i år. Och att sjunga som en småländsk gud.

Av Fredrik Virtanen:

En försvunnen fetaost på en 50-årsfest, en Cornelis-trubadur vid namn Trubbe Mollberg, förväxlingskrogen Pelikvarnen, svenneåret 2010 och ett ”Star Trek”-äventyr i rymden.
Allt inklämt i ett humorprogram på 30 minuter.

Låter det som att ”Grotesco” på SVT1 saknar en röd tråd, tycker du? Helt korrekt i så fall.
Det ”Tingeling”-kända humorgänget tar i så att sömmarna spricker för att sammankoppla de olika scenerna, men det lyckas inte med mindre än att fetaostsalladen till sist beamas ner från rymdskeppet och att den västklädde 70-talstrubaduren talar om 80-talsfilm och sjunger om ost.
Va?
Jo, man måste alltså se ”Grotesco” för att förstå det minsta av vad jag pratar om.
Och gör det, titta!
Delarna blir faktiskt större än summan. ”Grotesco” bjuder ofta på finlirande, skitrolig Monty Python-humor och ibland grovkornig kanonbuskis.
Och mitt i allt finns faktiskt en sorts röd tråd: Henrik Dorsin, en man med betydande skådespelartalanger (han hade gjort rollen bättre än Hank Von Helvete i den aktuella biofilmen om Cornelis Vreeswijk) och en säregen karisma.
Det är oklart exakt hur Dorsin gör, men teven lyser upp vid varje scen han visar sig. Och ibland viker sig teven dubbel av skratt.

••
Generellt är SVT1 är starka på måndagar just nu, både kvalitativt och tittarmässigt, men i går fick dokusåpan ”Ung & bortskämd” och dramakomediserien ”Våra vänners liv” konkurrens av grabbfesten ”Fotbollsgalan” på TV4 som givetvis leddes av den självförtjuste Peter Jihde i bruna skor.
Publiken buade motståndarvinnare, män bar guldhjälm, konfetti regnade, Martin Dahlin såg ut som Ingvar Oldsberg, Zlatan fick Guldbollen och vinnarjinglarna bestod av gamla Glasvegas-intron.
Allt var alltså precis som vanligt, exakt mellan segt och okej.

I kväll ser jag ”Veckans brott”, SVT1 kl 21.00.

JA
”Lean on me” med Svante Thuresson, Joel Alme och Magnus Carlson på ”Fotbollsgalan” på TV4. Lite klass.

NEJ
”Ibracadabra” med Hoffmaestro & Chraa på ”Fotbollsgalan” i TV4.  Lite smuts.

Av Cecilia Gustavsson:

Efter beskedet om Mona Sahlins avgång ville jag helst häcka framför nyhetsprogrammen.
Men en person saknades i direktsändningarna – Sahlin själv.
Krisen för socialdemokratin var gårdagens stora händelse, och dominerade förstås nyheterna. Jag hade redan tidigare bespetsat mig på ”Agenda”, där just Mona Sahlin var planerad gäst. Men efter beslutet hade hon bokat av, tråkigt nog. Under kvällen fick tv-tittarna nöja sig med hennes tal under presskonferensen.
Så i både ”Rapport”, ”Aktuellt” och ”Agenda” vreds och vändes det friskt på henne avgång och vem som kan tänkas ta över. Men tyvärr utan den allra innersta kretsen. 
En hel del av resonemangen var intressanta, men för mycket enligt formulär 1 A.  Jag saknade mer analys på djupet: Vad var det egentligen som gjorde att så många tyckte illa om Mona Sahlin? Varför har s haft så förtvivlat svårt att bygga nya ledare?
Närmast där kom den sista panelen i ”Agenda”, med den politiske reportern Mats Knutsson, statsvetaren Jenny Madestam och min egen kollega Lena Mellin.
Från sökande efter partiledare till sökandet efter Den Rätte. I TV 3 fortsätter de ensamma mammorna att leta. Serien puttrar på i småtrevlig stil med glada killar – som blir kompisar – och kvinnor som får ångest inför att välja bort någon. 
Det som är så fascinerande märkligt med den här serien och till exempel ”Bonde söker fru” är att många av de tävlande snabbt verkar få uppriktiga känslor för huvudpersonerna. Där ser man vad tävlingsinstinkt kan göra.
Den här gången fick killarna möta Lindas, Emmas och Petras kompisar och familjer. De grillades en del, med rätta. Här behövs personer som inte bara är goa och glada, som en av väninnorna som ställde mer raka frågor.
”Ensam mamma söker” är inte kärnfysik precis, men som slapp söndagsunderhållning funkar det helt okej. Dessutom lockar säkert de somriga miljöerna i höstmörkret.
I kväll tittar jag på ”Våra vänners liv” i SVT 1, den bästa svenska dramaserien på länge.

Ja!: Helgjutet om Cornelis-filmen, med intervjuer, arkivbilder och musik i kulturmagasinet ”Sverige”. (SVT1)
Nej!: Formatet ”Parlamentet” är stendött, även med små förändringar, och även när deltagarna är roliga. (TV4)

Elton John-tema i lördagens X Factor. Man anar självklart producenten Simon Cowells tonårstrotsiga tanke bakom detta – den brittiska sångdivan gick nämligen till attack på programmet i början av hösten. Cowell hade försökt värva honom som domare men tji fick han.

”It’s become boring, a***-paralysingly brain crippling” sa Elton.

Roligt. När han utvecklar kritiken har den stora poänger.

Al Pacino och John Cazale i ”Gudfadern”.

Konsert. I helgen blåser hårda Göteborgsvindar och ångestladdad nederbörd över huvudstaden. Fina Håkan Hellström tar med sin Hurricane och fyller Hovet med perfekt pop. Jag och mamma och våra tonårsskrik kommer vara där. En enda kommentar om att Håkan inte kan sjunga och jag gör kaos med er.

Webb-tv. För er som missade den fantastiska lilla dokumentären ”John Cazale – i skuggan av Gudfadern” finns chans till gottgöring på SVT Play fram till den 23 november. Cazale spelade den oförglömliga loser-brorsan Fredo i ”Gudfadern” men karriären blev sorgligt kort. Se nu!

TV. Femte säsongen av ”Dexter” är smart, blodig och beroendeframkallande. Jag kan inte få nog av den välanpassade seriemördaren och Debra Morgan, hans citatmaskin till syster. Om att ligga med polischefen: ”I’d rather put out a campfire with my face”. Kan ses på Canal + på söndagar.

Musik. Trött på deltagarna i årets ”Idol”? Jag gillar att drömma mig bort till ”X Factor”, den brittiska motsvarigheten, som har en helt magisk säsong just nu. Youtuba Cher Lloyd + ”Stay” eller Rebecca Ferguson + ”Make You Feel My Love” för att förstå vad jag menar.

Humor. Zach Galifianakis var roligast i ”Baksmällan”. Han är med i bioaktuella ”Due Date” och knäckte som programledare för ”Saturday Night Live”. På humorsidan Funny Or Die har komikern det egna programmet ”Between Two Ferns” där han intervjuar skådespelare. Börja med avsnittet med Sean Penn. Njut.