Torsdagens tv-krönika av Jon Hansson:

”Dr Åsa” tar emot igen i SVT2. Med energi och viss finess. Men inte är hon en auktoritet i klass med Bosse Bildoktorn.

För något år sedan var jag på vårdcentralen med en enveten ögoninfektion. Doktorn tog en snabb koll – och började sedan att googla! Det kändes inte bra…

Sedan visade det sig att han bara ville visa en bild på hur de där vaglarna brukade se ut. Min var lite originell.

Men man vill att de i vitt ska ta kommandot från start. Veta allt och peka med hela stetoskopet. Inte fråga ”vad tycker du att vi ska göra åt det här?” (Har också hänt.)

Det är lite av den auktoriteten jag saknar hos Åsa Vilbäck. Hon vet alldeles uppenbarligen vad hon snackar om men fungerar mer som reporter – och gör det bra – än expert.SVT kanske skulle låta henne ta ännu mer plats så att hon blir allas vår läkare precis som Bosse är mecken, Tina matlagaren, Ernst inredaren och Timell husbyggaren. Men med tanke på vad som sägs i proffskretsar om tv:s hemmafixare så kanske fru Vilbäck betackar sig för sällskapet.

Alltnog, intressant och lite läskigt reportage i går om Emil som däckade totalt i svininfluensan. (Någon som minns den?) Men sedan blev det alldeles för långt och informationsfilmigt om europeiska smittskyddssamarbetet.

Nä, lite rappare diagnoser nästa gång, tack. ”Specialister på fuskbygge”, den engelska varianten på Fyrans ”Fuskbyggarna” (med nämnde Timell) drog igång i TV4 Plus i går.

Bovjakten är mer dramatisk och britterna lyckades få till ett rätt kul gräl mellan programledaren Melinda Messenger och en byggbas men annars vinner den blågula serien klart. Snyggare, rappare, matnyttigare – mer välbyggd, helt enkelt.  I kväll borde man väl se när Mona Sahlin grillas i ”Utfrågningen” (SVT1) men jag kanske läser referatet i morgondagens Aftonbladet i stället.

 Bu: Slut på ”En annan del av verkligheten” som repriserats i SVT2. Varmhjärtade kulturkrockar när killarna från Söderhavet gästade England.

Hu: ”Extreme home makeover” (TV3) drar igång igen. Utmärkt att familjer i knipa får nya hem men jag tål inte programledaren och gaphalsen Ty Pennington.

2002 års Rockbjörnen-vinnare: Kent, The Sounds, Håkan Hellström och Robyn..!

Det har definitivt gått några år sedan dess… Men Rockbjörnen älskar fortfarande Robyn!

Ikväll kl 21.00 spelar hon ett akustiskt set i Rockbjörnens interaktiva livesatsning ”Live-löpet”. Jag skulle inte missa detta frivilligt. För att vara helt säker på en plats kan man boka här.

Krönika i dagens Nöjesbladet:

Göteborg.

Staden, myten, ordvitsen.

Tredje Way Out West avklarad och jag är överkörd av en tiotonstruck.

Vad är det ni gör med mig – Håkan, Henrik och Hurricane?

När man kommer hem från festival är den första fråga som möter en:

Vad var bäst då?

Man kanske drar till med ett The XX, ett The Drums, ett LCD Soundsystem. Naturligtvis total lögn. Det som alltid golvar en i Göteborg är – Göteborg.

Tidigt på fredagen började snacket gå. Alexander Skarsgård, Kate Bosworth och Kirsten Dunst var på plats i festivalvimlet. Hollywoodglansen hade förgyllt Slottsskogen. Joel Kinnaman, Fares Fares, Anders ”Moneybrother” Wendin, fler Skarsgårdar och diverse Söderkisar i dess entourage.

Backstage hade ett område i baren seglats av med rep för att deras gäng skulle få vara ifred från ovälkomna vip-fyllskallar. Samma sak på klubben Park Lane där de efterfestade. Mitt i tisslet och tasslet (”är de fulla?”, ”bråkar de?”, ”hånglar de?”) står Broder Daniel-sångaren Henrik Berggren några meter bort.

Först DÅ blev jag starstruck.

Av en man iklädd plommonstop och cape.

Därmed är allt som det ska i Göteborg.

2008 var året då Broder Daniels avsked golvade mig i Slottsskogen. Bandets efterfest var mer eftertraktad än Pharrell Williams skumpabjudning med tillhörande tits&ass.

2009 var året då Daniel ”Hurricane” Gilbert spelade sina då outgivna låtar på en efterfest på Röda Sten – inför vännerna Henrik Berggren och Håkan Hellström. Vilka som var festivalens huvudakter? Who knows.

2010 var året då Håkan Hellström spelade hela genombrottsskivan ”Känn ingen sorg för mig, Göteborg” i en konsert som mer liknade väckelsemöte. Eller i mitt fall – årets traditionella överkörd-av-tiotonstruck-ögonblick.

Alla andra konserter under Way Out West bleknade plötsligt i jämförelse.

Vad är en ”Superman returns”-stjärna i glansen av en 36-åring iförd sjömanskostym?

Det ska tydligen till en göteborgare för att bli profet i sin egen hemstad.

Snart går skiten ner. Mando Diao inviger nya satsningen live-löpet.

Jag är visserligen jävig – men tror det kan bli spännande. Hångel-funktionen är sjuk (och hyfsat äcklig faktiskt). Måste provas!

Och ja, skiten är HELT GRATIS. Anledningen till att man går in och bokar är att man endast klarar av 20 000 pers/spelning. Allt man behöver är alltså ett lösenord. Sen är det bara att hångla på. Precis som på en vanlig konsert.

Ebbot (ja, det är han) och Göteborgs symfoniorkester. Alltid fint med lite Soundtrack of our Lives”.

Nina och liten Pagrotsky i bakgrunden. Två MYCKET rutinerade festivalbesökare i en bild.

The opposite of Hallelujah mashat med Gimme just a little more time. Jens Lekman på Flamingo-scenen just nu. Det låter bra och är ungefär så eftermiddagsmysigt som man pallar just nu. Han spelar nya låtar som skrivits hemma i Melbourne där han bor nuförtiden. Lite otippat tycks han ha upptäckt samban där.

Sherlock (Benedict Cumberbatch) och Watson (Martin Freeman).

Som Al Pacino sa om maffian i ”Gudfadern”: När man tror man tagit sig ur den så drar de en in igen…

Anglofilin är som en sjukdom. På stranden i Ecuador läste jag en bok om engelska excentriker. Nu är jag på väg till Way Out West i Göteborg, men allt jag kan tänka på är sommarens succéserie på BBC – ”Sherlock”.

Steven Moffatt och Mark Gatiss, som även ligger bakom ”Doctor Who”, har lyckats placera detektiven och läkaren i dagens Storbritannien. Sherlock i Benedict Cumberbatchs gestalt är en i hans egna ord ”välfungerande sociopat” medan ”The Office”-Martin Freemans Watson är krigsveteran från Afghanistan. Båda är magiskt träffsäkra i sina rolltolkningar.

Själva mysterierna som ska lösas är ömsom spännande, ömsom lite väl far out. Men dialogen! Rappheten! Intelligensen! Munhuggandet mellan Sherlock och Watson! Godis!

BBC har redan sagt ja till en ny säsong. Och jag skulle bli mycket förvånad om den inte dyker upp i svensk tv inom en snar framtid.

Ett gäng glada tjommar från Musikkollektivet överraskade valda delar av redaktionen med lite musikalisk underhållning (Morrissey, du är också välkommen!). Vi upptäckte att takhöjden i ingången till Arenavägen gav en effektfull kyrko-akustik.

Är även lite sugen på lådtrumman Valter.

Chef-Tobbe och Musikredaktör-Jocke.

Dagens tv-krönika av Fredrik Virtanen:

”Buffoon” är ett underbart engelskt ord som är svårt att översätta.
”Tommy Körberg” är så nära man kommer.

Säsongsavslutningen av ”Lotta på Liseberg” på TV4 var den vanliga, vulgärare versionen av SVT:s folkhemsklassiker ”Allsång på Skansen”.
Lotta Engberg är lysande folklig, och till skillnad från Anders Lundin en perfekt sångerska. På minuskontot hamnar bland annat programmets äckliga Bingolotto-koppling och även ett poänglöst och gravt krystat tävlingsmoment med en märkligt lättklädd Carin da Silva ute i vischan.
”Lotta på Liseberg” och ”Allsång på Skansen” påminner om kriget mellan Jay Leno och David Letterman i USA, där den billige Leno gör sådant som fokusgrupper berättat att folk tycker om och där den smarte Letterman försöker tänja gränser.
Skillnaden i Sverige är – än så länge – att det mer kvalitativa drar större publik än konkurrenten.
Det lär ändras nästa sommar. Det inställsamt färgglada och kulturlösa Lisebergsprogrammet lär passera public service-versionen, som inte lyckas bra men som åtminstone försöker bredda programmet och inte bara erbjuda debil barnpop av Eric Saadie, allsång till Björn Skifs ”Michelangelo” och ”Eloise” med Arvingarna.
Till och med den store Tommy Körberg sunkade i går ner sig för att passa in i TV4-konceptet. Det var genant att höra en så vass uttolkare av alla från Allan Edwall till Elvis Costello skämma ut sig med en så gravallvarligt stel version av Neil Diamond-bagatellen ”Red red wine”, mest känd i UB40:s kritvita reggaeversion – som plötsligt framstod som ett mästerverk.
Normalt sett gör ju Körberg bara bort sig när han uttalar sig i olika medier. Nu var han en buffoon även som sångare. Ordet översätts ”narr, pajas”, enligt Nationalencyklopedin, men då missar uppslagsverket att man även bör ha en högt skattad position för kunna vara en buffoon. Och det har Tommy Körberg. Men inte länge till med fler töntframträdanden i inställsam Bingolotto-tv.

I kväll ser jag ”Allsång på Skansen”, SVT1 kl 20.00.

JA
Rickard Olsson, SVT-profil, dök upp som allsångsledare i TV4:s Lisebergsfest. En audition för att ta över efter Anders Lundin?

NEJ
Lasse Bengtson dök upp i en TV4-jingel i en reklampaus. Har egna kanalen missat att han slutat? Eller är allt ett pr-jippo?