Lika bra att komma i tid för Kent som spelar vid midnatt ikväll. Förstår inte riktigt var alla människor är? Det är ju festival. På campingen och knarkar?

Strax efter att denna bild togs hoppar den entusiastiska mannen i rutig skjorta ned i vattnet. Inte Medelhavsvarmt kan man gissa. Men fantastiska Rebellion (lies) kräver något extra.

Arcade Fire på scen! Omöjligt att ha en sittande konsert här… Stråkarna är med. No cars go och lite annan skit här.

Just nu i Dalhalla: Hela Södermalm har skeppats till ett kalkbrott nånstans norr om Rättvik. Allt är i sin ordning alltså. Snart ska Arcade Fire gå på. Kan bli ganska hyfsat misstänker jag. Älskar vikingabåten också. Swedish kitsch när den är som bäst.

Dagens tv-recension av Cecilia Gustavsson:

”Allsång på Skansen” har blivit för hyllat för sitt eget bästa.
Den överdrivna Hallelujastämningen bygger upp förväntningar som är omöjliga att uppfylla.
En övertaggad Anders Lundin sprang i går upp på Sollidenscenen för sjunde säsongen, i sommarens första program. Av skrikandet att döma kunde man tro att han var Jesus. Det hysteriska anslaget blev för mycket. Hallå, det är bara ett program där folk sjunger.
Dessutom finns det något osunt över tonåringar som står och vaggar och myser till samma låtar som sina föräldrar och morföräldrar. Ska inte ungdomar göra revolt mot tidigare generationer när det gäller musik?
Problemet är just det som åskådliggjordes de första minuterna: Att Allsången vill vända sig till precis alla. Resultatet blir för spretigt. Det var till exempel roligt att se The Ark och Anna Bergendahl (hon var så uppenbart lycklig över att stå på scen), medan Carolas framträdande var rena sömnpillret. Någon sorts förnyelse behövs.
Ett plus dock för SVT:s snygga webbsatsning, med livekamera backstage, blogg och småkul kuriosa, som att tittarrekordet slogs 2008. Då satt 2 290 000 personer bänkade och såg bland andra Håkan Hellström.
I SVT 2 fortsatte satsningen på halvtimmes novellfilmer. I går var det dags för ”Kaffe i Gdansk”.
Året var 1968. Det började med att en ung svensk sjöman vaknade hos en kvinna. Hennes lillebror – ingen mindre än Lech Walesa, senare Polens president – skulle följa honom ut och se till att han inte missade båten.
En ganska seg och ointressant början mynnade ut i ett överraskande och fyndigt slut, där Walesa började agitera mot makten i en lång kö.
Duktiga skådespelare och fint foto, men själva historien räckte inte ända fram.
I kväll tittar jag på ”Flight of the Conchords” i SVT2, för att det är helt omöjligt att inte skratta åt dessa knäppskallar.
Ja!: Intressant inslag om Mona Sahlins kroppsspråk och retorik i Aktuellt, apropå hennes brist på popularitet. (SVT 2)
Nej!: Repriser på ”Färjan” och ”Ullared” är allt för hjärndödande, till och med för en tv-kväll i juli. (Kanal 5)

Pony Tale from Actionhorse Films on Vimeo.

Dagens roligaste nyhet är ju att den ”mystiske hästpojken” nu siktats i Sverige. Detta väcker ju en rad frågor (gnället om att det inte är en riktig nyhet… tråkmånsar!). Har den här hästpojken någon koppling till Hästpojken? Alltså det levnadsglada bandet från Göteborg? Som gillar att åka rullstol? Eller har Malin Baryard ett finger med i spelet? Minns den odödliga catchphrasen ”I love horse”. Och hur kommer dokumentären ”Hästpojken” in i sammanhanget?

AOS-Lovisa tipsade dessutom om hästmannen i videoklippet ovan.

Jon Hanssons tv-krönika från fredagens tidning:

Ett par tusen vinkorkar. En skokartong full med franska sockerbitar.

Jag har lite svårt att langa grejor.

Men det är en västanfläkt jämfört med de två olyckliga i ”Samlandet förstör mitt liv” i Kanal 5.

De båda amerikanerna Laurie och Chris samlade på precis allt och grunkorna låg inte precis i prydliga lådor eller välsorterade album. Nej, här rådde fullknökat kaos.

Laurie som trålat bland grovsopor och på loppisar i många år hade skrämt bort både barn och barnbarn medan hennes man teg och led.

Shoppingfantasten Chris blev dumpad av sin flickvän när han efter många om och men släppte in henne i sitt överhopade hem.

Programmet skildrade de här stackarna väldigt rakt, kanske en smula närgånget men utan att det blev snaskigt.

En sevärd och ovanligt lågmäld freakdokumentär. Dessutom är det ju lättare att känna igen sig i två prylsamlare än i folk som väger 450 kilo eller har abnorm skäggväxt över hela kroppen.

De båda hamstrarna började i terapi när omgivningen satte ner foten på allvar. Laurie rensade hela matsalen och Chris kunde frilägga spisen.

Jag är inte hundra på att de kommer att lyckas fullt ut och inte heller på att jag kommer att fortsätta kolla på den här serien.

Det är kanske lite för mycket igenkänning…

Ståupparen Soran Ismail har gett begreppet luftlandsatt ett ansikte. I TV 4:s ”Studio: Fotbolls-VM” dyker han upp i ständigt nya hörn av planeten, jetlaggad och totalt offside.

Kan tänka mig att redaktionen skrattade gott sig när idén kläcktes – och Peter Jihde fnissar fortfarande. Vi andra tänker mer på fånerier och bortkastat flygbränsle.

Och vad i h-e hade jag tänkt göra med alla korkarna?

Ska elda upp dem i kakelugnen. Det blir en härligt vindoftande brasa. Snart. Jag lovar.

I kväll tittar jag på Fotbolls-VM, förstås – och någon enstaka liten groda.

TV4, hallå?

Min iPhone kan ungefär samma konster som Jihdes pekskärm i ”Studio: Fotbolls-VM”. Vad är det för fel på osynliga bildproducenter? Sälj mojängen på Blocket.

SVT, vadå?

Allan Svensson och Kjell Bergqvist är utmärkta skådisar men jag ger blanka den i vad de tycker om matcherna. In med någon i ”VM-magasinet” som kan rita och snacka om ytor i stället. Mer analys!

Minns ni Bubbles? Michael Jacksons stackars apa som han lämnade ifrån sig till ett hem för ”kändisapor” i Florida 2004. The King of Pop besökte aldrig sin trogna följeslagare igen.

På djurhemmets hemsida beskrivs Bubbles som att han fortfarande har ”mycket karisma. Han är väldigt bra på att precisionspricka föremål med sand, men är väldigt snäll mot de yngre aporna”.

Nu har en medlem ur Jackson-familjen (LaToya) för första gången återförenats med Bubbles. Ögonblicket fångades av tv-kanalen Animal Planet. Det är knäckande tv.

Läs mer om Bubbles och hans vänner här – och hur du kan hjälpa dem!

För fler ap-nyheter: kolla in den här sajten!   

Jag kan också rekommendera Tarzans apa Cheetas självbiografi.

Just nu: Morotsmannen på Gröna Lund, med mamma i publiken (om jag inte är helt ute och cyklar, vilket det händer att jag är). Olle Ljungström börjar med ”En förgiftad man”. Han låter bra! På scen en minut före utsatt tid dessutom, föredömligt.

Med hatt/utan hatt på Gröna Lunds Lilla scen. 19.59 klev han upp på scenen, helt utan hjälpmedel i form av käppar eller pallar. Förra årets brutna ben har läkt. Fina Olle ser ut att må bra.

Det blev ett best of-set med de flesta Olle-favoriter som ”Jag och min far”, ”Morotsman” och ”Jag spelar vanlig”. När Olle tar i och rösten balanserar på gränsen till att knäckas har jag svårt att tro att Djurgården upplevt vackrare stunder än så.

Mauro Scocco. Vilken spjuver.

För den som händelsevis har missat det så twittrar pop-gentlemannen föredömligt roligt under namnet Mister Mareng. Här driver Scocco med sin gamle vapendragare under rubriken ”Plura delar med sig av sin erfarenhet”.

Enjoy.