Det är väl ingen som undgått de fantastiska klippen där dagsåpornas dagsåpa ”Days of our lives” visar prov på överdriven produktplacering. Scenerna är i all sin dumhet helt fantastiskt underhållande eftersom de inte verkar vilja maskera vad de håller på med över huvud taget.Här är ett smakprov:

… och med den ohämmade Cheerios-reklamen i bakhuvudet blir det därför ännu roligare när ”30 rock” driver med produktplaceringar i bland annat denna klassiska masterpiece:

Ginnifer Goodwin, Jeanne Tripplehorn, Bill Paxton och Chloë Sevigny i ”Big love”.

Helgens sorgligaste besked i nöjesvärlden var kanske inte att Daniel fick lämna ”Idol” eller att Jeppez and the cowboys åkte ur Dansbandskampen.

Den stora sorgen kom när HBO meddelade att kungserien ”Big love” läggs ner. Den femte säsongen som drar igång i USA i januari blir den sista.

Andrafrun Nicki (Chloë Sevigny) som ständig balansbräda mellan låtsasmaken, smygpolygamisten Bill (Paxton) och hennes as till profetpappa spelad av världens bästa Harry Dean Stanton har genererat stor tv. Senaste säsongen blev visserligen rätt sågad av såväl kritiker som Sevigny själv. Men i min värld står polygamistklanen Hendrickson för den mest intressanta familjedynamiken sedan familjen Fisher tog farväl i ”Six feet under”.

I Sverige lever de dock kvar lite längre med tanke på att SVT ligger hopplöst efter med hela två säsonger.

Och höstens Brooklyn-hype kommer från… Brooklyn.
George Lewis Jr som går under namnet Twin Shadow släppte sin debutskiva ”Forget” på andra sidan Atlanten i onsdags. I resten av världen landar den först 19 oktober.
Men tack vare det trevliga påfundet Internet går det fint att lyssna på hela skivan här, samt ladda ner ”Slow” gratis.
Något jag varmt rekommenderar.

Och som bonus följer här musikvideon till just ”Slow”. Detta något ekivoka alster är en parodi på en serie reklamfilmer från Calvin Klein som stoppades i USA under 90-talet på grund av att amerikanerna blev lite sådär amerikanskt illa till mods.

… och för alla intresserade kommer här även reklamfilmerna.

Ullareds egen Ola-Conny och danske pølsehunken Mads Mikkelsen.

Foto: AP & LENNART BENSON

A.C. Newman, Todd Fancey och Neko Case i The New Pornographers.  Foto: AP

Livet är fullt av mysterier. Ett av de största kan tyckas vara att The New Pornographers spelar i Stockholm på tisdag – samtidigt som hela musiksverige undviker att slå på stora trumman. Och att de är förpassade till lilla löjliga konsertlokalen Strand ter sig ännu märkligare i mina öron.

Senaste skivan ”Together” som släpptes i våras är kanske inte deras starkaste kort i karriären, men har man gjort sådana mästerverk som ”Twin cinema” från 2005, och ”Electric version” från 2003, så är det lätt att säga förlåt.

Nu är det dock svårt att veta hur laguppställningen för Vancouvers stolthet ser ut från gång till gång. För bandets något motsägelsefulla svaghet är att de tre tongivande frontfigurerna A.C. Newman, Neko Case och Dan Bejar är hyfsat framgångsrika på varsitt håll. Bejar med sitt band Destroyer och Newman och Case solo, så om alla tre dyker upp i Hornstull blir jag mäkta förvånad. Newman som är själva kärnan i New Pornos är rätt självskriven, Case har inga sologig inbokade i september så det torde inte vara en omöjlighet, även om jag hört diverse orosfåglar viska att hon inte är med. Och vad Bejar beträffar är allt oftast oklart.

Jag såg ett fulltaligt The New Pornographers på festival i ödemarken utanför Seattle för ett par år sedan – och det var en smått fantastisk konsertupplevelse. I ärlighetens namn tror jag att lilla hipster-Strand får svårt att konkurrera med minnet av ”The bleeding heart show” och ”Sing me Spanish techno” i denna öde dal där mäktig storbandspop gör sig kanske allra bäst.

Men hur som helst. Det jag vill komma till är att alla som befinner sig på behörigt avstånd från Stockholm fortfarande har chansen ta sig till Strand på tisdag, för biljetter finnes fortfarande, och hur många i bandet som än står på scen så handlar det om storskaligt finfrämmande.

Några aptitretare i musikvideoform:

”Sing me Spanish techno”

”Use it”

”Letter from an occupant”

Det närmar sig äntligen fredag den 27. Och varför är då detta en glädjens dag?

För att Peter Stormare fyller år? Icke.

För att det är 94 år sedan Rumänien förklarade krig mot Österrike-Ungern? Nope.

Nej, det är givetvis för att popmogulerna Belle and Sebastian spelar på Popaganda i Stockholm, och peppen är inget annat än monumental.

Det har gått fyra år sedan man hörde något från Glasgowbandet, men den 11 oktober släpper de nya skivan ”Belle and Sebastian write about love” samtidigt som de även jobbar med en egen tv-show. Denna visar de prov på i detta klipp där man även får höra några toner ur nya låten ”I want the world to stop”.

I natt spelade Gary Moore på Sweden Rock. Tidningen har precis gått i tryck, och Mattias Klings recension är snart på väg till en butik nära dig. Här på redaktionen konstaterar vi att den gamle bluesmannen har blivit väldigt rund i ansiktet, och börjar mer och mer likna en viss skräckfilmsikon.

Gary och Chucky – lika som bär. Foto: RICKARD NILSSON

Det är mycket hårdrock just nu… ojojoj, det växer fram nitar ur huden bara man kastar en snabb blick på sidorna. Så därmed tycker jag att det passar sig med lite indiefägring här på bloggen.

Win Butler i Arcade Fire

Foto: AP

Jag vet att det är många med mig som räknar minuterna till Arcade Fires spelning på Dalhalla den 30 juni. Jag tror att kalkbrottet utanför Rättvik lades ner en gång i tiden endast för att kanadensarna skulle dyka upp där sommaren 2010. Även om de första låtarna från nya skivan som släpps i höst inte låter lika svulstiga som tidigare alster så lär det bli episkt.

Som försmak kommer här några nya låtar från en spelning i Quebec för några dagar sedan. I taskig youtube-kvalitet dock. Men live i en amfiteater i Dalarna låter det sannolikt bättre.

”Ready to start”

”Empty room”

”The suburbs” och ”Month of May” finns även att lyssna på i sin helhet på bandets hemsida.

För övrigt är det få spelningar som ger en tillfälle att boka en stuga vid Siljan. Mer sånt.

Team Larsson/Persson är på plats på Stadion.

Undertecknad är på plats på redaktionen och undrar mest om det ska bli ett grandiost kåtslag igen eller om hårdrocksstofilerna håller sig mer rumsrena denna gång.

Syftar då på turnépremiären i Bulgarien för några veckor sedan.

Förhoppningarna från en redigerares synvinkel: Givetvis en femma. Eller ett minus. Allt däremellan känns lite segt. Vill gärna ha upp rubriken i 300 punkter och få smälla in fem dansande plus. Men en rejäl sågning är ju även det alltid lika trevligt.

Resultatet får ni se i morgondagens Nöjesblad. Just i nuläget ser det ut så här:

Aningen för luftigt för min smak.