Nu är nomineringarna till Nordiska rådets filmpris klara.

För Sverige är animerade Metropia utvald. Den kan vinna 350 000 danska kronor, som då ska delas mellan regissören, manusförfattaren och producenten.

Den tävlar mot bastu-dokumentären ”Den nakne mannen” från Finland, danska ”Submarino”, norska ”Upperdog” samt den isländska ”The good heart” som utspelas i New York med Brian Cox och Paul Dano i huvudrollerna.

Den 20 oktober avslöjas vilken av de fem filmerna som får priset.

Alla kommer att visas på bio i Stockholms kulturhus den 16 till 20 oktober.

Vad väntar!!???

Det regnar i Malmö. Träden ruskar på sig som för att skaka bort vattendropparna, och på andra sidan byggarbetsplatsen blinkar några lyktor förvirrat i de pastellfärgade stånden. Det kallas Malmöfestivalen.

En parad för paraplyer och ponchos.

Som tur är ska jag snart få gå in i biomörkret. Det årliga uppropet för höstens filmer hålls traditionsenligt i Malmö. 30 filmer väntar de närmaste dagarna. En del har jag sett, men det mesta är nytt och förväntningarna är som alltid höga.

Utan att döma någon i förväg vågar jag påstå att en av de bästa är Toy story 3, som har premiär nu på fredag.

Den här entusiastiskt klippta orgien i svordomar med Jakob Eklund har legat ute ett tag.

Men jag såg den först nu efter tips.

En underhållande kortfilm.

I vintras var det härlig uppståndelse runt Östersund. George Clooney filmade The American där, med rockfotografen Anton Corbijn som regissör.

Nu börjar det närma sig premiär för The American. 

Jag har sett filmen och kan avslöja att den inleds med mycket vackra svenska vinterbilder. Mycket snö och skog. Stillhet. Kyla. Det står att det ska vara Dalarna, men det är väl som när Trollhättan spelar USA i Lars von Triers filmer. Visst filmade Clooney mest i Jämtland?

Den inledande stillheten i ”The Amercian” bryts. George Clooneys rollfigur är en yrkesmördare och det handlar om att jaga och bli jagad.

I stort sett hela filmen utspelas i Italien.

Men de första fem minuterna går till Sverige. Irina Björklund och Björn Granath är med i dramatiska scener.

På en bio nära dig den 10 september.

Och nu blir det reklam.

De här dagarna kan man köpa en Lindeman-box med Aftonbladet. Den rekommenderar jag gärna. Jag har gjort urvalet av de bästa Lindemännen, och man får mycket fin läsning med boxen. Ett kort förord av Hasse Alfredson, en liten text som jag skrivit och massvis med historik, bilder och fakta kring Lindeman. 

En fin bit svensk underhållningshistoria för 69 kronor.

Sommarens bästa läsning är romanen ”One day” om en ung man och en ung kvinna som mötes på universitet i Edinburgh. Första kapitlet utspelas 15 juli 1988. Resten av boken beskriver den 15 juli varje år de kommande 20 åren.

Det händer mycket i deras liv, i förhållanden och i Storbritannien.

David Nicholls bok är redan en stor succé i England och USA.

Och den är på väg att bli film. Inspelningen har börjat.

Det verkar lovande. Lone Scherfig regisserar. Hon gjorde senast ”An education” och har bland annat gjort ”Italienska för nybörjare”.

Anne Hathaway spelar den kvinnliga huvudrollen och Jim Sturgess den manliga. Honom har man kunnat se i thrillern ”21” och Beatles-musikalen ”Across the universe”.

Fantastisk bok, bra skådespelare och regissör. Den hoppas vi på.

Jag hade nog aldrig trott att Robert De Niro och Steven Segal skulle vara med i samma film.

Men Robert Rodriguez har lyckats med detta och hans ”Machete” är midnattsfilm när festivalen i Venedig invigs 1 september.

Affischbilden ovan ser mer ut som en Seagal-film – eller skojar möjligtvis De Niro med sin image modell Rocky & Bullwinkle?

Svensk premiär 15 oktober.

Roxette spelar 21 låtar på sin svettiga comeback-konsert.

En av dem en cover.

När klockan var midnatt berättade Per Gessle att han och Marie Fredriksson märkte att de hade ungefär likadana skivsamlingar när de blev vänner på 1970-talet. Ett av banden de båda tyckte om var The Monkees.

Därför spelade de The Monkees ”(I´m not your) Steppin´stone” som ett av extranumren.

Bra låt. Baksida på singeln där ”II´m a believer” var ännu större hit. Den skrevs av Neil Diamond som då försörjde sig mer som låtskrivare än artist.

Jag var en av de i klassen som tyckte att tv-serien ”The Monkees” var toppen när den gick i svensk tv. Det skulle man inte tycka då.

Men med tiden har även The Monkees blivit någon sorts rätt.

Enligt Empire förbereder nu regissören Phillip Noyce ”Dirt music”, med Russell Crowe i den manliga huvudrollen. Det låter bra.

Jag gillar Tim Winsons kärva roman som utspelas i de mer otillgängliga delarna av Australien. Parallellt följer den en kvinna i ett olyckligt förhållande och en musiker med en familjetragedi i det förflutna.

Crowe spelar musikern och skriver låtar för filmen.

Han var tidigare med i ett band som hette 30 Odd foot of grunts. Deras plattor är inte så värst imponerande, men jag gillar Russell Crowes senaste, My hand, My heart, som jag puffat för många gånger.

Phillip Nopyuce är från Australien och har tidigare gjort bra filmer som ”Lugnt vatten” och ”Den stillsamme amerikanen”. Hans senaste är Salt med Angelina Jolie, snart på en bio nära dig.