När det är Kristina som har namnsdag finns det också en hel del att välja på. Både svenskt och engelskt.

Men det är sommar och helg och vad passar bättre än Kristina från Duvemåla och Helen Sjöholm?

Även dagens namnsdagsbarn är omsjunget, av så skilda storheter som Sisters of Mercy, Hot Chocolate och Schytts.

”For Emma” med Bon Iver är bra, vacker och värdig.

Men Emma låter finast när Angelique Kidjo sjunger, från det rakt igenom fantastiska albumet Djin djin.

Någon har bildsatt låten på YouTube.

I dag är det namnsdag för både Magdalena och Madeleine, två flitigt omsjungna kvinnonamn.

Man kan njuta av Mats Paulssons ”Midsommarvisa för Magdalena” eller rocka till ”Magdalena” med Willie Nile, höra henne hyllas av David Gray eller möta Magdalena i Mikael Wiehes tappning.

Men låt oss vända ansiktet mot Frankrike. Mot Madeleine och den charmige Jaques Brel som tar med blommor för att hylla henne.

Många sjunger om dagens namnsdagskvinna, från tidlösa mästerverk som Bob Dylans ”Visions of Johanna” till irriterande käckheter som ”Kan du vissla, Johanna?”.

Iggy Pop har sin Johanna och Ebba Forsberg gör en fin leonard Cohen-tolkning i ”Johanna från Orleans”. Sven-Ingvars sjunger om ”Min vän Johanna” och i musikalen Sweeney Todd finns pampiga balladen Johanna.

Vi har också Eddy Grants anti-apartheid ”Gimme hope Joanna”.

Och även den evigt gröna ”Joanna”. Till exempel i den här versionen:

Stoppa pressarna! Från folk som vet mer meddelas att det är Fredrik, namnsdag 18 juli, som inleder den så kallade fruntimmersveckan. Inte det jag skrev i gårdagens inlägg.

Under tiden koncentrerar vi oss på kvinnorna.

I dag är det Margareta som ska hyllas.

Det bästa sättet är förstås med den här godingen:

Den här veckan inleds det som kallas Fruntimmersveckan och består av sex kvinnliga namnsdagar.

Det brukar ätas tårtor.

Men vi nöjeslystna kan väl uppmärksamma de olika kvinnorna genom att spela sånger istället.

I dag är det Sara.

Finns tre finfina kandidater som gjort låtar om Sara eller Sarah:

• Mauro Scocco

• Bob Dylan

• Fleetwood Mac

Jag laddade ner den nya appen som Beck-gänget gjort till iPhone.

Ett hyfsat listigt sätt att göra reklam för nya filmen som har biopremiär på måndag 21 juni.

Det mest användbara är en frågesport om Beck-filmerna. Man kan göra den flera gånger och får olika frågor. Första gången fick jag sju rätt av tio, andra gången nio av tio (missade Martin Becks favoritsprit).

Roligast är ett klipp där Mikael Persbrandt vill ha procent på försäljningen av dvd-boxen och försöker räkna ut hur stora intäkterna ska bli. Men det kan man inte se hur många gånger som helst.

Här finns också en bukett Gunvald Larsson-repliker att lyssna på eller skrämma folk med.

Och så kan man boka biobiljetter. Tänka sig.

TRE PLUS får denna applikation. Men den visar på underhållande framtida möjligheter.

Jonas Karlsson, Björn Bengtsson och Georgi Staykov i Offside. Foto: Sandrewmetronome

Fotboll är svårt. Fotboll på spelfilm är ännu svårare.
Duktiga skådespelare kan vara trovärdiga som seriemördare, rymdmonster eller hjärtkirurger.
Men de har svårt att se ut som professionella fotbollsspelare.
Men det har ändå gjorts en del bra fotbollsfilmer.
Det finns olika tricks för att få själva matchscenerna att se realistiska ut. Ett är att faktiskt använda riktiga fotbollsmatcher. Ett annat att ha mycket närbilder som visar bara en eller ett par spelare med bollen.
Det underlättar förstås om de som spelar ska vara dåliga.
Jag tycker fotbollsfilmer ska hålla sig till reglerna. Hongkong-rullen ”Kung fu soccer” är visserligen underhållande, men den har en annan sorts fotboll.
Amerikanska filmer har också sina egna regler, som den annars hyfsat trivsamma romantiska ”She´s the man”. Som är Shakespeares ”Trettondagsafton” fast i dagens skol-USA med fotboll. Där kan man också se riktiga fotbollspelaren Vinnie Jones  som blev actionhårding efter idrottskarriären. Han spelar fotboll även i ”Mean machine”, men den är tunn.
Att blanda filmstjärnor som Sylvester Stallone och Michael Caine med riktiga fotbollsspelare som Pelé och Bobby Moore blir inte heller perfekt. Ändå är ”Flykt till seger” från 1981 underhållande på ett knasigt vis.
Här är ett lag med bättre fotbollsfilmer att njuta av mellan matcherna i Sydafrika. Med olika funktioner, som ett bra lag ska ha.

11 BRA FOTBOLLSFILMER

Offside

Jonas Karlsson är en i ett krisande lag i krisande bruksort.

Goal!

Första filmen i serien är en lyckad Buster-saga om en okänd mexikan som upptäcks i Los Angeles och värvas till brittisk proffsklubb. Bra skådespelare i viktiga roller och riktiga spelare på plan.

Skruva den som Beckham

Keira Knightley är en av spelarna i fotbollslag där flicka med indisk bakgrund får kämpa mot föräldrarnas fördomar om sport.

Looking for Eric

Om en åldrande supporter till Manchester United som får Eric Cantona som rådgivande skyddsängel när det krisar i privatlivet.

The Damned United

Michael Sheen är mycket bra som managern Brian Clough i drama byggt på verkliga händelser kring Leeds på 1970-talet.

Matchen

Två pubar i Skottland spelar en skoningslös match för att avgöra en hundraårig fejd. Med Richard E Grant.

A shot at glory

Robert Duvall är tränare i brittiskt lag med amerikansk ägare som vill lägga sig i hur allting sköts.

Fotboll för Buddha

Om unga munkar från Tibet som hamnar på kloster i Indien och väldigt gärna vill följa fobolls-VM via tv.

Fever pitch

Romantisk komedi med Colin Firth, byggd kring Nick Hornbys självbiografiska klassiker om att älska Arsenal för mycket.

Det finns bara en Jimmy Grimble

En blyg pojke i Manchester har problem både i skolan och hemma. Men nya fotbollsskor och framgång på plan förändrar hans liv.

Gregorys girl

Gregory är en stackars skolpojke i Skottland som blir kär i häftiga Dorothy. Hon är med i fotbollslaget och bättre än vad han är.

Vem vet vilken som blir sommarens bästa konserter och turné.

Men det här är favorit till bästa affisch.

Den har allt. Mikael Wiehe. Titeln Spank a banker. Champagne.

Den senaste tiden har jag sett många filmer som går upp på bio i sommar.

Många är dåliga.

Men biopremiär får de.

Samtidigt finns det flera sevärdheter som inte får chansen. I dag är det svensk dvd-premär för ”Bad lieutenant: Port of call, New Orleans”. Nicolas Cage gör ännu en märklig insats som missbrukande korrumperad polis.

Den var med på festivalen i Venedig senast. Den är regisserad av Werner Herzog. Jag förstår att thrillern inte betraktas som en konkurrent till Avatar eller Titanic vad det gäller publiksiffror, men den är bättre än mycket som går upp på bio.

Märkligt.