Husen på Östermalm skakar fortfarande efter AC/DC:s konsert i torsdags.

Vad jag har förstått så ingick det gitarrsolon. Där som på alldeles för många konserter.

Gitarrsolon är en styggelse. Gitarrsolon är det värsta som finns*.

Det här kommenterades musikaliskt redan 1972 när Dr Hook and the Medicine Show gav ut albumet Sloppy seconds med ”Cover of the Rolling Stone”. I sångtexten berättar de om sitt rockliv och målet att hamna på tidskriftsomslaget. Efter 1 minut och 40 sekunder skriker en röst: ”Jag vet hur – rock´n´roll” och så kommer ett lagom långt och lagom hemskt gitarrsolo som en gång för alla illustrerar exakt vilken effekt ett sådant solo har.

Man kan lyssna på YouTube här ovan.

*Nä. trumsolon är värre.

Tillbringar helgen med Snobben. De animerade filmerna från 1960-talet släpptes på en ny dvd i veckan.

Det var just på 60-talet som Snobben blev stor i Sverige. Var en del av samma anda som popmusiken, filmerna, det politiska medvetandet.

I Sverige bildades en fanclub för Charles M Schultz tecknade figurer 1967. En av de ledande i Snoopy fan club var en då 18-årig Ulf Lundell. Han satt till och med i styrelsen, som festansvarig.

67, 67.

Snobben för oss som var unga då var ungefär som Simpsons blivit de senaste årtiondena.

En som kan spela gitarr, och på ett vis som funkar finfint för låten och helheten. är Albert Lee.

Den här låten såg jag honom göra på scen i Lund när han var med i Emmylou Harris Hot Band.

Var en radiohit i Storbritannien också sommaren 1979 minns jag.

Jag ser i dagens Aftonbladet, och hörde honom berätta i Filip och Fredriks underhållande podsändning, att Ingvar Oldsberg skriver sina memoarer.

Eller berättar för en spökskrivare.

Jag ser fram emot att läsa om mina och Ingvar Oldsbergs söndagar i början av 1970-talet.

Jag började på journalisthögskolan i Göteborg hösten 1972. Under läsåret extraarbetade jag på tidningen Arbetet på söndagarna. Det här var på den tiden när artiklar skrevs på skrivmaskin. Sedan lämnades texten till en sättare som förvandlade det till bokstäver som… ja, vi kan ta den långa processen en ennan gång.

Men när folk var ute på fältet kunde de inte lämna sina artiklar som i dag.

Reportrarna fick ringa in dem.

På tidningarna satt en stab människor beredda. Man bandade telefonsamtalet och skrev ner artikeln så den kunde gå vidare in i tidningsproduktionen.

Jag satt på Arbetet i Göteborg. Ingvar Oldsberg var en av medarbetarna som lämnade referat från fotbollsmatcher runt om i obygderna i Västergötland. Varje söndag ringde han och jag tog emot. Vi småpratade, Ingvar högläste sitt referat av dagens match och jag skrev ut det till en artikel när vi lagt på.

En fin tid.

Sedan började han tydligen jobba på tv.

Melodin ”Women of Ireland” gjorde en fin comeback i nya ”Robin Hood”.

Den hörs i bakgrunden när Russell Crowe och Cate Blanchett dansar med varandra i natten, när rollfigurerna börjar tända på varandra.

En av de finaste inspelningarna har Sinead O´Connor gjort. På en skiva som heter ”Ain´t nuthin´but a she thing”. Man kan lyssna på den på YouTube.

Den uppskattade tv-kocken och kokboksförfattaren Plura Jonsson var förstås på plats när matfesten i Kungsträdgården i Stockholm startade på onsdagen.

Han har tydligen ett musikintresse också.

”Alice” inledde Eldkvarns bejublade spelning när solen var på väg att gå ner och det lyckliga sorlet från mat- och drycktälten klappade takten.

Snart som app. Foto: NORDISK FILM

Marknadsföringen för nya Beck-filmen satsar på den senaste tekniken.

Det kommer en Beck-app till iPhone.

Man ska kunna få svar på saker av Gunvald Larsson och liknande hyss.

Appen kommer om ett par veckor.

Beck – levande begravd” har premiär 21 juni.

Och till musikredaktör Persson fina och entusiastiska lista på bra plattor nedan kan man lägga Shelby Lynnes nya album.

”Tears, lies and alibis” är alldeles utmärkt sommarmusik.

Ännu en grönskande sommarmorgon i Stockholm. Både hägg och syren, äppelblommor och körsbärsblommor och fyrtiofyra nyanser av grönt.

Det spritter av joggare utmed de solglittrande vattendragen.

Dags att gå in i mörkret.

I dag ska jag titta på film hela dagen. Svensk sommarfilm. Det är Beck och Späck och de andra som ska skickas ut till svenska sommarstäder och förhoppningsvis locka biobesökare med en stunds svalkande upplevelser som paus från den evigt gassande sommarsolen.

Solglasögon av.

In mot frukost och biosalongen.

Man kan vara glad om man bor i ett land där de säljer iPad.

Här är en man som får mycket ut av sin nya apparat.

Mycket mer än en läsplatta. Är Joe Labero informerad?