Ute steker solen.

Slakthusområdet är – nästan – fint så här års.

Men ett glas vitt på nån trevlig uteservering i stan?

I don’t think so.

Här – på Sveriges största nöjesredaktion – pågår arbetet för fullt med morgondagenns tidning. Och med att uppdatera nöjesbladet.se.

Möt några av oss!

Malin, Maja-Stina och Lotta ”randar” (som vi säger på tidningsprosa) sina ”knäck” (som vi säger på tidningsprosa). Note to Expressen Nöje: ingen idé att ni försöker förstora tecknen på Malins skärm, ni kommer ändå inte att kunna se scoopet hon jobbar på.

Två av Sveriges tyngsta musiktyckare: Joacim Persson och Markus Larsson. De gillar Teenage Fanclubs senaste, eftersom den är så ”glad” och ”livsbejakande”.

Sandra och Ida – in charge of Sveriges största nöjessajt. Webben har mycket större bildskärmar än papperstomtarna. Orättvist, Schibsted!

Tung trio: bitr nöjeschef Ylva (närmast kameran), spel/textredaktör Peter Ottsjö samt kvällsreporter Ninna.

Enligt obekräftade uppgifter håller Ninna en bit av Döda havsrullarna i sin hand på bilden. Men detta bör kollas ett extra varv.

Branschmedia uppmärksammar detta i dag. Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ska göra radio exklusivt för vår lilla sajt. Vi är självklart enormt glada över detta.

Mer kommer avslöjas under de närmaste dagarna, men efter att ha sett gästlistan för första programmet kan jag nog lova att det kommer bli något extra.

(Nej, Angus Young är tyvärr inte en av gästerna. Kände bara att jag ville ha honom i bilden en vecka som denna).

Här är en trailer för programmet!

Man kan vara glad om man bor i ett land där de säljer iPad.

Här är en man som får mycket ut av sin nya apparat.

Mycket mer än en läsplatta. Är Joe Labero informerad?

Min rare chef Tobias W Lindner pekar i ett tidigare inlägg ut mig och musikredaktör Joacim Persson som dystermuppar.

Det är helt riktigt. Det beror i all enkelhet på att vi är såkallade realister.

Och vi, eller i alla fall jag, är misstänksamma mot folk som gillar glad musik.

Jo, jag vet.

Det finns människor därute som visslar Rönnerdals visa när de sover, som hälsar varje morgon med ett hurra, som sitter under korkekar och luktar på blommor, som hellre tänker på Allsång på Skansen än oljeutsläppet i mexikanska Gulfen och ser poänger med Mika och andra klämmiga clowner.

Men allt det bygger tyvärr på en livslögn.

Och som Ibsen skrev: ”Tar ni livslögnen från en genomsnittsmänniska tar ni också ifrån honom lyckan.”

För att till fullo uppskatta lycka måste man omfamna livsskiten med öppna armar och ta ut förlusterna i förskott. Det blir lättare att överleva då. Att vara människa är att vara ständigt skeptisk.

Jag och Jocke lyssnar gärna på Tracey Thorns fantastiska soloalbum ”Love and it’s opposite”.

Inte för att vi befinner oss där just nu.

Utan för att vi förbereder oss för vad som komma skall.

Oh, the divorces…

Ha en glad sommar!

Här är omslaget till nya numret av lysande musikmagasinet Sonic.

Det är alls vår lo-fi-Håkan Steen som är en av grundarna och huvudskribenterna i denna glimrande publikation.

Så inget ont om Sonic.

Med detta sagt: kvinnan på omslaget är Tracey Thorn.

När man lyssnar på henne vill man dö.

Det är så deppigt, det är så mörkt att kulan nästan är på väg in i huvet.

Vissa gillar detta.

Våra musikkungar Joacim ”Jockeman” Persson och Markus ”Marky Mark” Larsson, till exempel.

Vi har bråkat vid flera tillfällen om denna deppiga musik som man tydligen ska lyssna på om man har ”koll”.

Jocke och Markus tycker att jag är banal som gillar musik man blir glad av. Jag blir provocerad av denna dysterhet som understundom breder ut sig.

Mycket är vi överens om. Men här kommer vi aldrig att mötas.

Nu ska jag nog lyssna på nåt glatt.

Mika, någon?

Har fått två pressmeddelanden. Tuff konkurrens om publiken i sommar. Gävle verkar extra hett de närmsta dagarna. För att inte tala om Eksjöfestivalen i augusti:

Sugen på den där ”Let’s dance”-känslan hemma i tv-rummet?

Jag pratar inte om fylle-cha cha cha, utan riktigt rejäla grejer.

En butik där jag bor säljer ut kristallkronorna som hängde i studion från förra säsongen. Budstart 12 500 respektive 20 000 spänn. Men lappen har hängt där ett tag nu, så släng in ett skambud kanske du kan hänga i en kristallkrona till midsommarfesten. Själv väntar jag på Willy Björkmans sparkdräkt innan jag lägger ett bud.

Det är när man går till postfacket sent på måndagseftermiddagen och börjar plocka ut all post och lägger den på bordet som finns vid facken, det är då man tänker…

… varför gjorde jag inte det här lite tidigare?

Okej, dags att skriva sitt livs första blogginlägg då. Mötte just vår kära webredaktör tillika samordnare Johan i korridoren. Han kände sig lite sjuk. Han behöver kanske vård?

Ännu en anledning att referera till en av Sveriges mest träffsäkra röster,  Mauro Scocco.

Hans skarpsynthet angående dialogen i svensk film kan inte nog hyllas.

Den här bloggen har alltså inget med kontaktannonser att göra, ni vet, ”charmig denimkille söker dito” och så. Även om sidhuvudet här ovan ser ut som en annons för Match.com.