New York Posts förstasida i dag. Ser Charlie Sheen ut som en person som just fått sparken från jobbet som ger honom 13 miljoner kronor i veckan?

Levererar några överlevnadstips inför helgen i dagens fantastiska Nöjesblad (buy!):

Magiskt och tragiskt

Film Trots att ”Brända av solen” är den ryska tretimmarsfilm jag sett flest gånger kommer jag bänka mig på lördag kväll när den visas på SVT. Nikita Michalkov skildrar en på ytan idyllisk familj strax innan Stalins utrensningar på 30-talet. Magiskt och tragiskt.

Kolla in Oscarsgalans avslappnade lillasyster

Gala Slask, mörker, januari. Hur överlever man årets deppigaste veckor? Som galafreak finns det några livlinor – med början 02.00 natten mellan söndag och måndag på Kanal 9. Golden Globe Awards är Oscarsgalans lite mer avslappnade lillasyster och leds av briljante komikern Ricky Gervais. Jag är yr av förväntan.

Erics ”Halo” lyser starkt i mörkret

Musik Eric Berglund från Tough Alliance har lagt sina baseballträn på hatthyllan och ger numera ut stämningsfullt hypnotiska låtar under namnet CEO. Hans cover av Beyoncés ”Halo” är det vackraste 2011 har bjudit på hittills.

Se gärna filmen men läs den briljanta boken först

Bok I mars går den fantastiska filmatiseringen av Kazuo Ishiguros roman ”Never let me go” upp på de svenska biograferna. Carey Mulligan, Andrew Garfield och Keira Knightley spelar barndomsvännerna som boken följer. Skynda att läsa boken innan dess. Den är om möjligt ännu mer briljant.

Hur ska det gå, Ove?

Musikalen Spider-man: Turn off the dark provspelas på Broadway, inför premiären som nu ser ut att bli i februari.

U 2 har gjort musiken.

Begåvade regissören Julie Taymor skrivit manus och gett föreställningen en fantastiskt visuell form. Kan man läsa om i Aftonbladet.

Amerikanska nyhetsmagasinet 60 minutes har följt arbetet med musikalen och sände ett inslag. Det kan man se här ovan.

I USA är de rädda för många saker.

Svordomar tycker de är särskilt otäckt, vilket verkar överdrivet oskuldsfullt med tanke på hur folk faktiskt pratar i USA.

Men på bio och i tv är de känsliga för svärord.

Så den mycket snälla, godhjärtade och väluppfostrade filmen ”The Kings speech” har censurgränsen R i USA.

R betyder att man måste vara över 17 år eller i vuxens sällskap för att få se filmen. Den vuxne måste stanna hela filmen tillsammans med en som är yngre än 17.

”The Kings speech” handlar om en engelsk kunglighet som stammar och därför går hos en talpedagog. Denne provar att få kungligheten upprörd – då pratar han nämligen flytande. Därför får han upprepa en massa svordomar.

Colin Firths rollfigur får säga fuck fuck fuck och andra ord som var fula på 1930-talet.

Denna snutt dialog gör alltså att ”The Kings speech” får 17-årsgräns i USA. En stel kunglig person som svär som övning hos talpedagogen.

Nog har man sett mer skrämmande saker i biofilmer.

Ja, mer eller mindre alltså.

Ett norskt tv-program (som ser extremt Filip & Fredrik-ish ut) har gjort den här promo-filmen med absolut ALLA. Från Laura Palmer och Katarina Witt till Dolph och Christer Sandelin. Jamie Walters! Judd Nelson! Sherilyn Fenn! Julafton för alla oss som älskar mer eller mindre bortglömda stjärnor. Måste ses!

ps. Efter allt ståhej i amerikanska medier om den här videon valde kanalen att ta bort klippet från sin youtube-sida. Men som sagt – internet går inte att stoppa. Ovan är nu en av de nya länkar som dykt upp. ds

Snooki skriver på en bok.

Romanen, ”A shore thing”, ska ges ut av Gallery Books.

Den kurviga dokusåpastjärnan är knappast känd för något litterärt intresse. I en intervju med New York Times uppgav hon att hon bara hade läst två böcker i sitt liv. Den ena var ”Twilight”.

Tony Curtis mest kända filmroll var som kvinna.

Han gav ansikte åt saxofonisten som förklädde sig till flicka. ”I hetaste laget” är fortfarande en sevärd succé, och har fått ett nytt liv som musikal. Just nu på Oscars i Stockholm.

Tony Curtis hade dessutom Marilyn Monroe som motspelare.

Men många svenskar minns honom också från den älskade tv-serien ”Snobbar som jobbar”. Där var han den hårtslående amerikanen vid sidan av Roger Moores adlige engelsman, och tillsammans löste de fall på franska Rivieran.

”The persuaders” var originaltiteln, men den svenska säger lite mer. Fantastisk signaturmelodi också.

Serien kom 1971 och efter det gjorde Tony Curtis bara enstaka skådespelarjobb. Mest minnesvärt av dem var Agatha Christie-mysteriet ”Spegeln sprack från kant till kant” mot en massa andra stjärnor.

Men under några år från mitten av 1950-talet var Tony Curtis en av Hollywoods hetaste. Han syntes både i tung dramatik som ”Segerns sötma”, ”Boston-stryparen” och ”Spartacus” och i publiksucceer som ”Dessa fantastiska män i sina skrumpande skraltiga automobiler”.

En typisk 60-talstitel på en typisk 60-talsfilm.

Han var ett tag tillsammans med Janet Leigh (”Psyho”) och de fick dottern Jamie Lee Curtis.

Som varit framgångsrik i både skräck och komedier.

Foto: Andreas Lundberg

Dagen efter den stora Rockbjörnen-festen. Sitter och söker efter bilder på Alexander Skarsgård i vårt arkiv.

Hittar dessa fynd. Enjoy!

Foto: Bibbi Johansson

Det här kan man se på några gånger.

Från nattens Emmy.

Stieg Larsson-febern i USA visar inga tecken på avmattning.

Tvärtom.

Det här är slog USA Today till med i dag. 

Alla tre böckerna i serien finns avbildade på tidningens förstasida.

Det är inte många gånger en bok får såna proportioner i det här landet.