Brittiska ”X Factor” är tillbaka. Gary Barlow är oerhört träig som den ”nye Simon Cowell”.

Men Janet, åh Janet! 16 år och från Nordirland gör hon en av de vackraste versioner av ”Your song” som jag nånsin hört.

Den här fantastiska kvinnan har börjat twittra. Under senare år har Nancy Sinatra (oh ja, Franks dotter) haft en speciell relation till Morrissey, de har bott grannar i Los Angeles, blivit goda vänner och hon har spelat in hans låt ”Let me kiss you”.

När jag berättade att Nancy börjat följa mig på Twitter (hon har som strategi att följa typ alla som följer henne) utbrast min kollega och vän Martin ”jag slutade med Twitter redan 2007” Söderström: ”Det här är ju HUR STORT SOM HELST!!!”

Eftersom Martin är ett av världens största Morrissey-fans ville han att jag skulle fråga Nancy om hennes uttalande om att Moz är ”a great hugger”. Jag frågade alltså när hon senast kramat Morrissey. Några timmar senare kom svaret.

Nu sitter jag här med ett lyckligt stalker-leende på munnen.

Kan bara jämföra känslan med när jag fick ett Direct Message från Slash.

Precis vad världen behöver.

Mannen som gav oss ”Popozao” ska nu utöka världsbefolkningen med sitt femte barn.

Kevin Federlines flickvän, Victoria Prince, väntar parets första barn. 

Sedan tidigare har exdansaren och exrapparen två barn med Shar Jackson – Kori, 8 och Kaleb, 6.

Från det tvååriga äktenskapet med Britney Spears har han Sean, 5, och Jayden, 4.

Trodde jag hade fått nog. Trodde jag kanske hade tröttnat. När Glasvegas öppnade lite tveksamt och sömnigt trodde jag att jag skulle få rätt.

Sen brister James Allan ut i sin allra vackraste skotska vädjan.

Nykter, nervös och bortvänd mot publiken. Men allt mer avslappnad – tills han ägde scenen och publiken. Håkan Steen säger tre plus – jag skulle nog ge en extra plupp för James underarmar och vackra, vackra röst.

En timme, bara tre nya låtar (för lite!) men en enorm lyckokänsla som fortfarande sitter kvar i kroppen.

James underarmar.

Rab och James och motljuset.

Som hyllning till Boden-sonen som tävlar i lördagens delfinal i Melodifestivalen ger jag er: Brolles klohand. 

Dessa är enbart tagna ur videon till ”Heartbreak City”. När jag blir pensionär ska jag ägna dagarna åt att samla klohänder ur ALLA hans framträdanden i svensk tv. Det blir min gåva till mänskligheten.

Hade några populärkulturtips i dagens blad – här är de. Vill slå ett extra slag för SVT Play-dokumentärerna (borde vara obligatoriskt för alla) och förtydliga att ”Downton Abbey” har premiär lördagen den 12 februari.

Anglofil-festen fortsätter i SVT

TV SVT anordnar anglofil-partaj i några veckor framåt. Rappkäftade ”Sherlock” på söndagar och nästa lördag drar ”Downton Abbey” igång – överklass, betjänter, intriger och vackra 1910-talsklänningar i skön mix. Storbritanniens dyraste tv-produktion någonsin och den största kostymdrame-succén sedan ”Brideshead revisited”.

Adele hyllar penntroll

Musik Brittiska sångerskan Adele har hyllats för sin emotionella vuxenmusik och nya skivan ”21” går åt som smör, särskilt i hemlandet. Jag älskar att de gamla penntrollen i The Cure hyllas genom en cover på vackra, vackra ”Love Song”.

 Två starka filmer om Förintelsen

TV Missa absolut inte två fantastiska dokumentärer om Förintelsen som ligger på SVT Play just nu – ”Förintelsens arv” om mötet mellan Amon Göths (”Schindler’s list”-vakten) dotter och hans offer och ”Att marknadsföra massmord” om inspelningen av en propagandafilm i Warszawas ghetto. Obligatorisk tittning.

Firth fixar filmen fint

Bio Hyllningarna börjar kanske bli tröttsamma, men ord kan inte beskriva hur suverän Colin Firth är i stamningsdramat ”The king’s speech” som har premiär i dag. Osäker, stöddig, sorgsen, hämmad, kärleksfull – fine Firth fixar allt i en enda blick.

In i dimman med King

Tv Bra Stephen King-filmatiseringar växer inte på träd. På söndag visar dock uppstickar-kanalen TV 11 ”The mist” från 2007 – en skräckis där väderfenomenet dimma spelar huvudrollen. Oerhört obehaglig.

Levererar några överlevnadstips inför helgen i dagens fantastiska Nöjesblad (buy!):

Magiskt och tragiskt

Film Trots att ”Brända av solen” är den ryska tretimmarsfilm jag sett flest gånger kommer jag bänka mig på lördag kväll när den visas på SVT. Nikita Michalkov skildrar en på ytan idyllisk familj strax innan Stalins utrensningar på 30-talet. Magiskt och tragiskt.

Kolla in Oscarsgalans avslappnade lillasyster

Gala Slask, mörker, januari. Hur överlever man årets deppigaste veckor? Som galafreak finns det några livlinor – med början 02.00 natten mellan söndag och måndag på Kanal 9. Golden Globe Awards är Oscarsgalans lite mer avslappnade lillasyster och leds av briljante komikern Ricky Gervais. Jag är yr av förväntan.

Erics ”Halo” lyser starkt i mörkret

Musik Eric Berglund från Tough Alliance har lagt sina baseballträn på hatthyllan och ger numera ut stämningsfullt hypnotiska låtar under namnet CEO. Hans cover av Beyoncés ”Halo” är det vackraste 2011 har bjudit på hittills.

Se gärna filmen men läs den briljanta boken först

Bok I mars går den fantastiska filmatiseringen av Kazuo Ishiguros roman ”Never let me go” upp på de svenska biograferna. Carey Mulligan, Andrew Garfield och Keira Knightley spelar barndomsvännerna som boken följer. Skynda att läsa boken innan dess. Den är om möjligt ännu mer briljant.

Hur ska det gå, Ove?

Den 31 december spelade Ulf Lundell på Hovet i Stockholm.

En av gästerna som sjöng var Cornelis Vreeswijk.

Lundell sjöng förstås sin egen nyårssång, hans svenska version av Bruce Springsteens ”Sandy”.

Så här lät ”Sanna” då:

Helgens mest intressanta musiksåpe-final går av stapeln i England. Igår fick en av de fyra kvarvarande akterna lämna tävlingen, ikväll utses vinnaren.

Förutom sitt solonummer fick varje artist göra en duett. Och deras partners var inte direkt kattskit.

Bäst igår var Rebecca Ferguson, tvåbarnsmamman från Liverpool med den unika rösten. När Christina Aguilera kom ut för att sjunga ”Beautiful” med henne ville man snarast höra mer av Rebecca i stället. Tippar att hon vinner hela tjottabalongen.

Matt Cardle hade en riktigt såsig kväll och valet av Rihanna-låten ”Unfaithful” var inte alls lyckat. Hans röst, som kan låta ljus och innerlig, blev bara gnällig och plågsam som om han höll på att passera en gallsten. Awkward är bara förnamnet. Rihanna däremot – hetare och bättre än någonsin.

One Direction fick sällskap av gamle pojkbandsidolen Robbie Williams i låten ”She’s the one”. Hela framträdandet pendlade mellan fint och ångestfyllt. Ser han inte väldigt plågad ut, Robbie? Vågar nästan inte säga det här, men jag tyckte att penntrollet Harrys insats i ”Chasing Cars” förra veckan var omgångens bästa (men då var det i och för sig en enormt trist lördag).

Min gamla favorit kickersbruden Cher Lloyd har visat sig ha ganska tveksam smak i flera fall – hennes senaste veckofinaler har varit bleka. Nu sjöng hon duett med stolpskottet Will I Am. Plågsamt.

Det blev lilla Cher som fick minst röster och fick lämna tävlingen. Hon var inte allas kopp te helt enkelt, men jag har svårt att tro att det blir det sista vi får se av henne. Bruden är bara 17 år, men har redan en egen stil.

Väldigt klyschig ”What a feeling”-gruppsång också där jag blev lite varm i hjärtat av att få se Aiden Grimshaw igen.

Strax börjar finalen på finalen. Men jag kommer befinna mig på Debaser Medis med The Drums. Känns trots allt helt rätt.

Uppdatering: Matt vann, före Rebecca. One Direction kom trea. Well. Jag skulle ha föredragit Rebecca, men men…

Ja, mer eller mindre alltså.

Ett norskt tv-program (som ser extremt Filip & Fredrik-ish ut) har gjort den här promo-filmen med absolut ALLA. Från Laura Palmer och Katarina Witt till Dolph och Christer Sandelin. Jamie Walters! Judd Nelson! Sherilyn Fenn! Julafton för alla oss som älskar mer eller mindre bortglömda stjärnor. Måste ses!

ps. Efter allt ståhej i amerikanska medier om den här videon valde kanalen att ta bort klippet från sin youtube-sida. Men som sagt – internet går inte att stoppa. Ovan är nu en av de nya länkar som dykt upp. ds