I går blev det känt att Moneybrother kommer följa med Mona Sahlin till Almedalen och ge hennes tal lite stjärnglans.
I morse avslöjade Moderaterna att Wille Crafoord, Mange Schmidt och Sofia Talvik gör deras kampanjlåt med textrader som ”Om du är driftig så kom igen och driv nåt, om du är skrivkunnig så kom igen och skriv nåt”
Det är dock oklart om Moneybrother skrivit en egen låt till Socialdemokraterna eller om han kommer köra sina hits.
Nu väntar vi med spänning på om Abba-Benny kommer spela innan Gudrun håller tal.
Trent är svettig och spelar synt igen. Skönt så. FOTO: AP.
När fan blir gammal blir han religiös. Heter det ju. När Trent Reznor blir gammal skaffar han tjurnacke, gifter sig och startar band med sin hustru. Och det är naturligtvis helt i sin ordning, i synnerhet om materialet håller sådan klass som Reznors senaste skapelser.
Inte bara är How To Destroy Angels nya EP helt gratis – alla som döper sina band efter gamla Coil-singlar är värda en alldeles egen stjärna i förgyllt papper. Musikaliskt är det en uppenbarelse också, i synnerhet för oss fans som varit med sedan ”Pretty hate machine” och tycker att NIN:s elektronrock blivit lite väl trögfotad på senare år.
Det är syntigt som satan, kantigt, oinsmickrande, klickigt och lite skevt. Skönt så. Och den rostiga skrotupplagsgitarren som kickar in vid 4:15 i makalöst sorgsna ”A drowning” kan vara det snyggaste jag hört på veckor.
Jo visst är det Jimmy Jansson, känd från Hagfôrs eget Hanson,The Poets. (Ja, jag vet att Jimmy gjort en hel del lättviktig Jumper– och yeahyeahwowwow-pop på egen hand också, men det blir ju givetvis roligare så här.)
Här är han hur som helst i Linköping och spelar – som kapellmästare i Anna Bergendahls turné. Jimmy ska hänga med sångerskan under hela hennes sommarturné, för er som saknat den charmige värmlänningen.
Tillbringar helgen med Snobben. De animerade filmerna från 1960-talet släpptes på en ny dvd i veckan.
Det var just på 60-talet som Snobben blev stor i Sverige. Var en del av samma anda som popmusiken, filmerna, det politiska medvetandet.
I Sverige bildades en fanclub för Charles M Schultz tecknade figurer 1967. En av de ledande i Snoopy fan club var en då 18-årig Ulf Lundell. Han satt till och med i styrelsen, som festansvarig.
67, 67.
Snobben för oss som var unga då var ungefär som Simpsons blivit de senaste årtiondena.
Varje fredag blandar vi upp alla nya skivsläpp med att titta lite bakåt i musikhistorien i en ”Återblick”. I dagens tidning tyckte jag det var på sin plats att påminna om Anvil, och den helt fantastiska musikdokumentären ”The story of Anvil”. Om någon av er som ska till Sweden Rock nästa vecka mot förmodan inte har sett den så se till att göra den innan ni sticker till Norje.
Det är för resten en oerhört vacker och bitterljuv dokumentär med klump i halsen för långt fler än bara hårdrocksintresserade. En storstilad studie i krocken mellan verkligheten och att satsa allt för det man tror på.
Återblickar hamnar sällan på sajten så vi kör här på bloggen i stället.
/Jocke
Att ha en enda nit på kroppen hade känts mer påklätt. ”The story of Anvil” visade upp ett band mer naket än vuxenfilm. Nästa vecka återvänder några av världens mest envisa heavy metal-legendarer till Sweden Rock Festival.
När: Augusti 1984.
Var: Seibu stadium, Japan.
Varför: Barndomskompisarna Steve ”Lips” Kudlow och Robb Reiner står på sitt livs största språngbräda till hårdrockstoppen. Eller, de är praktiskt taget där. Tillsammans med band som redan eller snart säljer miljontals album spelar Anvil på jättegalan Super Rock i Japan. De delar scen med Scorpions, Bon Jovi, Whitesnake och MSG.
Men med kackiga produktioner och uselt management kör Anvils karriär i diket. I stället blir de kanadensiska pionjärerna bara en avgörande influens för unga arga thrashband som Metallica.
Drygt 25 år senare har ”The story of Anvil”, en brutalt ärlig dokumentär med samma gränsöverskridande kvalitéer som ”Some kind of monster”, byggt bandets upprättelse.
Metal-lovers! Dagen innan Metaltown drar igång gör In Flames en exklusiv klubbspelning på Sticky Fingers i Göteborg den 17 juni. Biljetterna släpps idag kl 10.00 och kostar 250 kr + serviceavgift. Boka via Livenation.se och Eventim.se. Max fyra biljetter per kund.
Just nu sitter Markus Larsson och syr ihop AC/DC-säcken för den här gången. Det har han gjort några gånger, denne magiske Larsson, och därför hörs med jämna mellanrum väldiga kiruniaska suckar från min vänstra sida.
”Få se nu … vad var ändrat sen förra gången jag såg det här. Nej, just det. Ingenting.”
Men bra blir det. Det har jag redan kunnat konstatera genom att kika över hans axel.
I morgon kan ni också läsa hans rapport från kvällens Stadion-spelning.
Under tiden kan ni kolla på några bilder från den mäktiga AC/DC-avslutningen som jag hittade i min kamera nu. Även de signerade Larsson.
Vad skrev jag? Och framför allt, vad borde jag ha skrivit?
Har just kommit tillbaka till redaktionen i Globen efter att ha kört Coverit Live, vår direktrapportering på nätet, från AC/DC på Stadion. Det är, så att säga, lite stressigt. Ett virrvarr av spontana rapporter om det som händer på scenen, låtar och era härliga frågor och kommentarer. Grymt kul men, som sagt, alltid den där känslan när allt är över och de ettriga arenamyrorna sopar runt hårdrocksbuteljerna framför scenen:
Vad hände?
Det var inte överraskningarnas kväll, det var det inte. Å andra sidan hade ju ingen väntat sig det heller. Samtidigt kan ingen sin erotikboogie som dessa 60-åringar. Att man kan vara så potent vid pensionsåldern?